Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

15-åriga jägaren Amanda Englund på Pellinge: “Det började med att jag for med och grillade till slaktskjulet”

Uppdaterad 08.10.2022 08:05.

Familjen Englund på Pellinge har jakt som livsstil. Pappa Tom jagar tillsammans med sina barn Amanda 15 år, Anton 13 år, Ava 10 år och taxen Xante 3 år.

Det är en ljummen höstmorgon i början av oktober och på Pellinge i Borgå skärgård har träden bytt skrud från grönt till gult och rött.

Klockan är åtta och ur den gråa bilens öppna baklucka delar pappa Tom Englund ut vapen åt sina barn.

Amanda får sitt konfirmationsgevär, en Tikka 308 kaliber med kortare kolv än standard, en dammodell. Anton har inget eget gevär, men tar det som pappa ger honom.

Ava får inget gevär alls, men hon får ett knallgult hörselskydd ifall det skulle smälla.

En pappa och två barn i jaktkläder står utanför en bil.
Bildtext Tom och Amanda tittar på kartan och planerar var de ska börja drevet. Till höger Anton.
Bild: Frida Frankenhaeuser / Yle

För Amanda Englund är det en extra speciell morgon. För en vecka sedan fick hon sitt parallelltillstånd och den här morgonen jagar hon för första gången ensam, utan pappa.

– Det känns annorlunda nu då pappa inte är med mera. Nu är han med följande jägare. Men jag har ju Svante med mig här någonstans och honom är jag van att gå med.

Amanda och Svante (som hunden Xante kallas) ska leta reda på en rådjursget som haltar. Hon har tvillingar, så om det hittar geten ska tvillingarna först skjutas och sedan mamman.

Taxen Xante kallas också Svante. Han är 3 år gammal och älskar att gå på jakt.

När Amanda var tio år tog hon jaktkort och avlade skjutprovet. Sedan dess har hon fällt tre rådjur, en hjort och en duva.

– Och bommat på många änder, skrattar hon.

Men karriären inom viltvården började långt innan det. Hon var bara två när hon fick sitta på pass med pappa för första gången.

– Nog har jag missat en del skjutsituationer på grund av barnen, men det är viktigare att de har fått vara med, säger pappa Tom Englund.

En kvinna står på pass med ett gevär.
Bildtext Amanda har ömsom ögonen på kartan, ömsom på skogen.
Bild: Frida Frankenhaeuser / Yle

Amanda rör sig bestämt i skogen. Ibland stannar hon upp och tittar på kartan på telefonen för att kolla var hunden finns och vart hon ska. Hon känner igen månadsgammalt vildsvinsbök, färska rådjurs- eller hjortspår och vet var älgkon med sina kalvar brukar hålla till.

Hur har du lärt dig allt det här?

– Jag har varit med pappa så länge, så jag har lärt mig. Det började med att jag for med och grillade till slaktskjulet och på den vägen är jag.

Xante spårar.

Om spåren är tillräckligt färska skäller Xante tätt. Han är också tränad att inte skälla på älg, utan ska bara ge skall då han känner doften av hjort eller rådjur.

Walkie-talkien glömde familjen hemma, så Amanda kommunicerar med pappa Tom via meddelanden på telefonen. Båda är också uppkopplade till den sändare som hunden bär på ryggen.

– Jag läser på kartan om hunden har vilt nära. Han blir röd på kartan om han är nära, då visar skallmätaren höga tal, förklarar Amanda.

Med hjälp av skallmätaren och kartan vet Amanda när det är dags att söka sig till ett ställe där hon har bra sikt och lätt att lurpassa.

Amanda jagar helst med hund. Hon trivs inte med att sitta stilla i jakttorn.

Men just den här jakten ger ingen fångst trots att Xante får upp några tydliga spår och vi står på pass en lång stund högt uppe på ett berg.

Xante tappar sitt byte och kommer sakta lommandes tillbaka till oss. Vi behöver förstås inte ropa på honom, han känner vår doft.

Vid älgtornet 500 meter bort står pappa Tom och väntar tillsammans med Anton och Ava. De har sett två djur. Det ena skymtade i buskarna tidigare under drevet och det andra kom springande framför oss när vi kom gående mot tornet genom skogen. Antagligen hjortar, säger Tom.

Amanda skulle gärna ha gett ett byte åt sin tax, men just idag får han nöja sig med en kram i en varm famn. Hela hunden skakar för den är så full av adrenalin.

Pappa Tom Englund funderar på om lodjuren skrämmer iväg bytesdjuren från Ölandet. Just nu finns det tre lodjur på ön, och de är glupska.

Eller så är det reportern som klampar omkring i skogen och ställer frågor i tid och otid och skrämmer iväg allt inom hörhåll, tänker jag själv.

Ett barn med jaktkläder har en tax i famnen.
Bildtext Ava ger en kram åt familjens tax.
Bild: Frida Frankenhaeuser / Yle

För familjen Englund fortsätter veckoslutet med andra hobbyer och fritid. Amanda och Ava ska rida på familjens häst och för Anton är det en sällsynt paus i träningarna. Vanligtvis spelar han ishockey nästan alla helger plus flera gånger i veckan.

Hösten fortsätter med jakt varje veckoslut och någon gång mitt i veckan. Om allt går bra och hunden hålls frisk jagar familjen till den 15 februari då hjortjakten tar slut.

En hel familj och en hund i orangea västar.
Bildtext Jakten fortsätter ända till den 15 februari för familjen Englund om allt går väl.
Bild: Frida Frankenhaeuser / Yle

Den här hösten är speciell på det sättet att alla barn har jaktkort.

– För mig ändrar det inte så mycket. Den ena börjar jaga själv och det kommer en eller två nya med mig. Det är bara roligt att dom tycker om att jaga, säger Tom.

Och Amanda ger råd till sina två yngre syskon.

– Var med så mycket ni bara kan och lyssna på de mer erfarna när de berättar.

Rådjursjakt på Pellinge med familjen Englund

10:42