Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Forskare om vargarna i Östnyland: ”Sannolikt att ett parrevir håller på att bildas”

Uppdaterad 05.10.2022 20:38.
En varg tittar mot kameran medan den står bland växter och blommor i en skog.
Bildtext Vargen kan bli en bestående invånare istället för en gäst. Arkivbild. Vargen på bilden har inte setts i Östnyland.
Bild: Volodymyr Burdiak / Alamy/All Over Press

Att vargar hälsar på i Östnyland nu och då är inte ovanligt, men de brukar inte komma på besök den här årstiden och de brukar inte stanna lika länge som den så kallade Hindhårvargen. Vad är då på gång?

Yle Östnyland ringde upp vargexperten Ilpo Kojola för att förstå de östnyländska vargarna bättre.

Det finns ingen stadigvarande vargpopulation i Östnyland, men vargar kan gå långa sträckor från sina revir i västra och östra Finland.

När vargar setts till tidigare år har det oftast handlat om unga individer som på vårvintern lämnat sin flock för att leta efter en partner och ett eget revir. De brukar bara vara på genomfärd och syns kanske en gång eller två innan de tassar vidare.

I höst har det gjorts många fler vargobservationer i Östnyland än vanligt. Enligt Joa Bergqvist som är verksamhetsledare för Borgå jaktvårdsförening så handlar det med säkerhet om åtminstone en individ, men det kan vara två ensamvargar som rört sig i trakten. De är inte ett par, för då skulle de röra sig tillsammans.

Vargen som finns i Hindhår med hjortben i munnen.
Bildtext Vargen i Hindhår, fotograferad i slutet av augusti. Orsaken till att den stannade länge i just Hindhår är troligen att den fällt en hjort eller ett rådjur i närheten. Ett stort djur räcker till mat för flera dagar.
Bild: Roger Sandström

– Det börjar nästan kännas som att det är vardag och att de syns varje dag eller nästan varje dag, säger Bergqvist.

På tisdagsmorgonen filmades en varg i Söderveckoski i Borgå efter att den nyfiket närmat sig en skogsmaskin. Enligt Joa Bergqvist kan det vara den så kallade Hindhårvargen, men det är inte helt säkert. Tidningen Uusimaa skriver att man sett möjligtvis samma varg i Borgnäs på onsdagsmorgonen.

Just den individen som först rörde sig i Hindhår för över en månad sedan har setts till flera gånger, och enligt Bergqvist verkar den ha patrullerat mellan västra och östra Borgå vidare till Lovisa och tillbaks. Vi vet inte vargens kön eller ålder.

– Det är svårt att förstå varför den skulle trivas här, men nog finns det ju mat och säkert skogar att vara i även om den inte velat hålla sig i skogen. Dess beteende har inte varit riktigt normalt. Vi får hoppas att den söker sig djupare in i skogen och att den inte skulle bosätta sig här och hitta en partner. Då skulle vi ha ett vargrevir i Borgå, säger Bergqvist.

Inflyttning från väst

Vargexperten Ilpo Kojola jobbar som forskningsprofessor på naturresursinstitutet Luke. Han kan förstås inte säga vad som rör sig i huvudet på en enstaka varg, men på ett allmänt plan kan han berätta det han vet om vargbeståndet och vargars beteende.

Kojola minns att det observerats ensamma vargar i Östnyland de senaste åren, främst i Sibbo.

– Det var ju en varg som till och med rörde sig nära Helsingfors för några år sedan, säger han.

Att en ensamvarg stannar en längre tid på ett område, som med Hindhårvargen, händer nu och då.

– Det är vad man på engelska kallar en stationary lone wolf, det är ensamma vargar som stannar på ett område stort som ett revir. Det behöver inte vara deras slutliga revir utan de kan stanna i en månad och sedan fortsätta färden om inte en partner dyker upp, säger Kojola.

Forskningsprofessor Ilpo Kojola.
Bildtext Forskningsprofessor Ilpo Kojola ser det som troligt att Östnyland kan få en bestående vargpopulation. Arkivbild.

Han berättar att de platsbundna ensamvargarna oftast är honor som väntar på att stöta på en hane och bilda par. Om en partner hittas och tycke uppstår är det sannolikt att de etablerar revir och föder upp sina ungar i området.

Tidigare när det setts vargar i Östnyland så har man oftast tänkt sig att de kommer österifrån.

– Om jag måste gissa så tror jag att de här ensamvargarna kommit västerifrån, inte österifrån. Där finns de närmaste flockreviren varifrån unga vargar ger sig av. Det finns ganska tätt med vargrevir i Västnyland mot Egentliga Finland och södra Satakunta, och delvis in i södra Tavastland, berättar Kojola.

Vargar i skogen.

Luke: Den finska vargstammen koncentrerar sig till västra Finland

Antalet vargar i Finland är ungefär det samma som i fjol.

Vargstammen har klart ökat i antal under de senaste fem åren. Då vargstammen räknades i mars 2022 fanns det enligt Naturresursinstitutet 295 vargar i Finland. Det är ungefär lika många individer som året innan men de är mer koncentrerade till de västra delarna av landet.

Vargpopulationen i östra Finland har minskat samtidigt som populationen i västra Finland har ökat.

– Över en tredjedel av vargarna i Finland lever på ett område som utgör ungefär sex procent av landets areal. En del ger sig av, säger Kojola.

Väldigt få vargar rör sig västerut från östra Finland. Däremot har man hittat vargar som är födda i västra Finland vid östgränsen. Förutom att följa med vargar med GPS-halsband kan man också göra DNA-test och undersöka vilka vargar som är släkt.

Vargrevir i Östnyland?

Liksom Joa Bergqvist konstaterar Kojola att det finns gott om mat åt Hindhårvargen i Borgå och Lovisa, så den har knappast bråttom att söka sig bort.

Om den är i rätt ålder för att bilda familj men inte hittar ett par kan den till slut dra vidare mot någon plats där utbudet på singelmarknaden är större.

Okej, nu har vi alltså konstaterat att vargarna i västra Finland börjar bli så många att vissa söker sig annanstädes. En individ verkar redan ha slagit sig ner hos oss i Östnyland, åtminstone för en tid.

Hur stor är risken eller chansen för att det ska bildas ett vargrevir i Östnyland?

– Den är stor. Området är nära flockreviren i västra Finland. Det är ganska sannolikt att ett parrevir håller på att bildas, säger Kojola.

Orädd rackare

Hindhårvargen har väckt uppmärksamhet eftersom den är ovanligt orädd för människan, den har kommit in på folks gårdar och närmat sig personer som varit på promenad med hunden.

– Senast förra veckan närmade den sig två gånger hundägare på morgonpromenad. Den kom ganska nära innan den vände om och försvann, säger Joa Bergqvist från Borgå jaktvårdsförening.

Han tycker inte direkt att man behöver vara orolig för vargen.

– Men nog måste man ju ta i beaktande att det är ett djur som man inte vet hur det kommer att bete sig om man träffar det, säger Bergqvist.

Ser man en varg ska man ta sig bort från platsen utan att göra för snabba rörelser. Om den närmar sig kan man försöka göra sig så stor som möjligt och föra oljud för att skrämma bort djuret.

Så skiljer du gråben från grannens hund

  • Ett bra kännetecken är att vargen har en lång svans som hänger rakt ner mellan benen, nästan ända i marken. I färgen är vargar oftast grågula.

  • Vargen rör sig oftast i trav. Den har stora tassar och långt stegavstånd jämfört med en hund. Längden på en fullvuxen vargs framtass är i genomsnitt 10–11 centimeter, baktassarna är något mindre. Det är ändå svårt att skilja på ett enskilt spår från en stor hund och en varg.

    Källa: Joa Bergqvist, webbplatsen Viltinfo.fi och webbplatsen Suurpedot.fi.

Enligt forskningsprofessor Ilpo Kojola vid Luke händer det nu och då att vissa vargar beter sig ovanligt närgånget mot människor. Det handlar oftast om unga individer och det är möjligt att beteendet förändras när de blir äldre. Kojola berättar om en undersökning där man följde med hur vargar med gps-halsband rörde sig i sydvästra Finland.

– Vargarna hade flyttat till området på våren och under sommaren besökte de ofta folks gårdar, lite som om de bekantade sig med det nya stället. På vintern minskade besöken och de nya vargarnas beteende skilde sig inte längre från beteendet hos vargarna som levt längre på samma revir, säger Kojola.

Två vargar går i skogen på snötäckt mark.
Bildtext Det bästa skulle vara om människa och varg kunde leva sida vid sida utan att störa varandra. Bilden är från arkivet och har inte tagits i Östnyland.
Bild: Imagebroker / Alamy/All Over Press

Kojola påpekar ändå att alla vargar är olika och att det därför inte går att förutspå en enskild individs kommande beteende. Det är möjligt att Hindhårvargen växer upp och lär sig att inte komma för nära, men det kanske inte går så.

– Om det i en vargs beteende finns ett bestående element som gör det svårt för människa och varg att leva tillsammans, som att den är för orädd och det inte ändras, så måste man överväga att ta vargen av daga. Det finns inte riktigt andra alternativ. Det är svårt att skrämma den på ett så systematiskt sätt att vargen skulle ta lärdom av det, säger Kojola.

Det kan vara motiverat att avliva en varg om den skadar husdjur, oftast får eller jakthundar, eller om den konstant kommer nära människan.

Om man misstänker att vargen kan vara ett hot mot mänsklig trygghet är det polisens sak att ta beslutet, men om det handlar om viltskador orsakade av varg bestämmer Finlands Viltcentral om man ger lov att skjuta djuret.

Om att leva tillsammans

Enligt vad vi vet har vargen inte dödat eller skadat något husdjur. Förhoppningen är att den söker sig längre in till skogs eller ger sig av helt.

Hur kan man på bästa sätt leva sida vid sida med vargen så att ingendera parten mår dåligt? Eller rättare sagt, om det blir ett vargrevir i Östnyland, hur ska vi förhålla oss till det?

– Gärna så att man får till stånd ett fungerande frivillignätverk som samlar information. Omfattande och exakt information är alltid till hjälp när det gäller att sköta vargpopulationen, också på revirnivå, säger Kojola.

Han nämner att det i Finland till exempel finns olika revirarbetsgrupper där man tillsammans utbyter information och diskuterar saken.

– Att samla in information och meddela vargobservationer till rovdjurskontaktpersonerna inom den lokala viltvårdsföreningen är viktigt, liksom att ordna insamling av DNA-prov för att få information om helheten och varifrån vargarna i reviret kommit. Det kan man studera genom släktskapsanalys, säger Kojola.

Riktigt så långt är vi ännu inte, men att dokumentera vad vargarna sysslar med är viktigt ändå. Kojola påpekar att det är särskilt viktigt att kunna hänvisa till sådant material ifall man behöver ansöka om lov för att göra något åt en för närgången varg.

Joa Bergqvist står i en park.
Bildtext Joa Bergqvist och hans kolleger följer med hur vargarna och andra djur rör sig i regionen. Arkivbild.
Bild: Hanna Othman / Yle

Då vargen först rörde sig i Hindhår, för ungefär en månad sedan, fick jaktvårdsföreningen lov att åka ut och skrämma bort den från bosättningen om den syntes till. Något sådant lov är inte i kraft längre.

Just nu håller Borgå jaktvårdsförening koll på läget och tar emot vargobservationer, gärna med bild eller video på djuret. Då kan man bekräfta att det faktiskt är en varg och jämföra bilderna för att se om det är samma individ som setts tidigare.

Om du ser vargen kan du meddela en lokal rovdjurskontaktperson. Joa Bergqvist är en av dem. Hans och andras kontaktuppgifter hittar du här på vilcentralens webbplats.

Diskussion om artikeln