Hoppa till huvudinnehåll

Scenkonst

Teater: Den 35 maj på Unga Teatern bär iväg genom vimlande upp-och-ner-länder

En grupp skådespelare står kring en säng, och i sängen lyfter en av artisterna upp ett paraply med fötterna.
Bildtext I Den 35 maj bär resan av genom flera märkvärdiga länder där allting är - ibland bokstavligen - upp och ner.
Bild: Rosa Woldhek

Konrad behöver läxhjälp så han reser till Söderhavet med sin roliga farbror. Ett kliv in i klädskåpet bara, och vips är de i förunderliga fjärran länder. Den 35 maj är ett klassiskt fantasiäventyr.

Det är den 35 maj och skoleleven Konrad (Frank Skog) har ett problem: Han är bra på matematik. De svagare eleverna ska skriva en uppsats där de beskriver ett fyravåningshus, vilket vore busenkelt för den klyftige Konrad. Men han måste istället skriva om Söderhavet för att utveckla sin fantasi.

Men hur ska han kunna göra det då han aldrig varit där?

Som tur tillbringar han eftermiddagen hos sin skojiga farbror Agapetus (Kristian Thulesius) i vars sällskap det alltid händer de mest märkliga och överraskande saker. De träffar en arbetslös cirkushäst (Pasi Nousiainen) som de bjuder på middag, och som tack ordnar han så de kan resa till Söderhavet genom klädskåpet.

Den 35 maj baserar sig på en barnbok av den tyska författaren Erich Kästner från 1931.

En mångsidig upptäcktsfärd

Men innan de kommer till Söderhavet måste Konrad resa genom flera besynnerliga länder där allt är tvärt emot hur det är hemma. Detta fantasiäventyr i regi av Jenni Kallio är en stilren berättelse i Gulliver-anda där Konrad, farbror Agapetus och cirkushästen passerar som observatörer från det ena riket till det andra och förbryllas över deras märkliga sedvänjor.

Små akrobatiska mellanspel av Katerina Repponen och Pasi Nousiainen förstärker känslan av öppen förundran inför de sagolika vyerna, medan Marika Parkkomäki gör en lång rad av uttrycksfulla roller. Scenbilden kryllar av små leksaker och skuggspel som målar upp de fantasifulla vyerna.

I ett land sover alla och den lataste blir deras president. En överutvecklad framtidsstad vimlar av självstyrande bilar, allt är automatiserat och drivs med el, vilket känns som en anspelning på vår egen stundande framtid – liksom slätterna utanför staden där boskap trängs ihop på löpande band och forslas in i köttfabriken för att mätta de sysslolösa stadsborna.

I ett annat land är det barnen som bestämmer medan vuxna som inte förstår hur de ska bete sig måste sitta i skolbänken. Det är en nickning mot den ”svarta pedagogik” som vi till all lycka lämnat bakom oss, som gick ut på att tvinga barn till lydnad med stränga kroppsstraff och förödmjukelser.

Två skådespelare står och grimaserar framför en vägg. Den ena tittar upp ur en lucka i golvet.
Bildtext Se upp för kvicksand! Det kan vara farligt då allt man fantiserar om blir verklighet.
Bild: Rosa Woldhek

I denna och andra pacifistiskt färgade scener (som då Napoleon och Caesar i brist på arméer får nöja sig att slåss med varandra) riktar Kästner kritik mot den auktoritära människosyn som plågade både barnuppfostran och politiken. Istället betonar han värdet av lek och fantasi.

Här lyfter föreställningen fram fredsviljan och den humanistiska ådra som utgjorde en viktig och tragisk motkultur inom den tyska konsten mellan de två världskrigen.

Unga Teatern: 35 maj. Av Erich Kästner. Dramatisering Annina Enckell. Regi Jenni Kallo. Cirkusenergi: Mirja Jauhiainen. På scen: Pasi Nousiainen, Marika Parkkomäki, Katerina Repponen, Frank Skog, Kristian Thulesius.

Scenografi Karoliina Korhonen. Kostym Karoliina Korhonen, Jonna Helin. Ljus och ljud Jukka Hannukainen. Planering och tillverkning av ljus i scenografin Ainu Palmu. Sömnad Jonna Helin. Rekvisita Lia Lindström. Scenografibygge Jannike Store, Ann-Louise Gauffin. Publikarbete Harriet Abrahamsson.