Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Allt fler barn har tänder i allt sämre skick – nedsövning måste ske på sjukhus, men på många håll räcker resurserna inte till

En tandläkare undersöker en patient.
Bildtext Karies är en sjukdom som är väldigt ojämnt fördelad i befolkningen: de flesta har en väldigt god tandhälsa, men så är det en grupp som har en väldigt dålig tandhälsa.
Bild: Niko Mannonen / Yle

Allt fler barn har så allvarliga tandproblem att de måste sövas ner för vård. Men man kan tvingas vänta flera månader för att få anestesitandvård.

På Nya barnsjukhuset, som sköter anestesitandvården inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt, har man sett en tydlig ökning i antalet barn som måste sövas ner för tandvård.

– En typisk patient är ett barn på 4–5 år, med ett stort vårdbehov. Det kan vara en person med hål i hälften av sina tänder. Ofta har patienterna invandrarbakgrund, eftersom socioekonomi korrelerar väldigt starkt till oral hälsa, säger My Blomqvist, specialisttandläkare på Nya barnsjukhuset.

Nya barnsjukhuset får ungefär 150 barn som behöver sövas i månaden på en remiss. Även om ökningen planat ut lite under den senaste tiden blir gruppen som har en väldigt dålig oral hälsa större, säger My Blomqvist.

Men det är inte bara i huvudstadsregionen som behovet av anestesitandvård har ökat, samma fenomen syns på många håll, säger Ulla Harjunmaa, övertandläkare på Institutet för hälsa och välfärd THL.

– Till exempel i Åbo universitetssjukhus har antalet antalet anestesivård mångdubblats under de senaste åtta åren, säger Harjunmaa.

Endast sjukhus får söva ner

Patienter sövs ner för tandvård om de har ett stort vårdbehov, till exempel flera hål, eller om de av någon orsak inte klarar av att tandvården utförs i vaket tillstånd.

Anestesitandvård är inte vanligt, utan behövs för kring 0,2 procent av barn och unga. Någon landsomfattande statistik finns ändå inte, eftersom ingreppen bokförs på olika sätt på olika sjukhus.

En orsak till att remisserna blivit fler är centraliseringsförordningen som gjordes 2018. Då centraliserades alla ingrepp som kräver anestesi till de större sjukhusen med 24 timmars jour.

Men till exempel vid HUS räcker resurserna inte till att ta hand om alla, utan just nu sköter man en del av anestesitandvården för friska barn via köptjänst.

– Den bedömning man gjorde då över hur stor gruppen som behöver anestesitandvård är stämde inte helt, då det nu skett en ökning. Så det finns inte resurser att sköta allt här inom HUS, säger My Blomqvist.

Enligt Blomqvist väntar barn i snitt upp till sex månader på att få anestesitandvård. Patienter med akut behov åtgärdas snabbare.

Hon anser att man borde överväga om anestesivården för friska barn kunde organiseras på ett lokalt plan inom välfärdsområdena.

– Det skulle inte behöva vara på universitetssjukhusnivå som det är nu. För de äter upp av samma resurser som barn inom andra specialistområden, samma operationssalar som används för barn som opereras för annat.

Vega Kväll med familjeinnehåll: barntandvård under anestesi

Programmet är inte längre tillgängligt

Tryggare på sjukhus

Merja Auero, medicinalråd på Social- och hälsovårdsministeriet, säger att beslutet om att centralisera anestesin grundar sig på patienternas säkerhet.

– Att söva ner medför alltid risker. I tandvården kan nedsövningen ta flera timmar och därför har man sett att sjukhusmiljön är en trygg miljö för de här ingreppen.

På Social- och hälsovårdsministeriet är man ändå medveten om att resurserna för tandvården på flera håll inte är tillräckliga.

– Överlag ser man extra tydligt socioekonomiska skillnader i oralhälsa. Coronapandemin har ökat ojämlikheten i samhället. Det är helt klart att vi behöver brett, branschövergripande samarbete för att minska på den här ojämlikheten, säger Auero.

Samhällsklyftorna syns i tänderna

Enligt Ulla Harjunmaa på THL kan ökningen också signalera en ökad polarisering i samhället. För en stor del går allt bra, men så finns det en allt större grupp med ett stort vårdbehov.

– Typiskt för personer i den här gruppen är att man också har andra problem inom familjen, och där man inte har resurser att ta barnen till tandvården, att fokusera på att sköta om oralhälsan.

Munnen är en spegel för en persons socioekonomiska situation, säger Harjunmaa.

– I munnen ser man vilka matvanor man har, hurdan hygien man har, hurdana resurser man har att ta hand om hälsan, om man har råd att gå till läkaren. Och de här vanorna går i arv. Föräldrarna har ansvar för barnens tandvård, och det ser man snabbt i barnens munhälsa.

Harjunmaa säger att en orsak också kan vara att invandrarna blivit fler i Finland. En del kommer från länder där det inte finns någon grundläggande tandvård för barn, och där det inte nödvändigtvis finns något förebyggande arbete eller information om hur man borde ta hand om tänderna.

Anestesivård endast en punktinsats

Om en sak är alla experter eniga: Det viktigaste är att satsa mer på det förebyggande arbetet. För i princip är munsjukdomar lätta att förebygga med att rengöra tänderna noggrant och äta sunt och regelbundet.

– Sövningen är bara att vi tar hand om symptomen av en sjukdom. Sjukdomen är karies, och symtomen är hål i tänderna. Får vi inte förändring på vårt beteende hjälper det inte hur vi än söver ner och lagar. Det är bara en punktinsats, säger Blomqvist.

Extra insatser borde sättas in för att fånga upp riskgrupper, som lätt faller mellan stolarna.

– Det finns kommuner där ungefär hälften av femåringarnas familjer utnyttjar möjligheten att ta sitt barn till tandvården för undersökning. Då får man inte in den hälften som faller bort, och som sannolikt skulle ha ett större behov av tandvård, eller löper större risk att utveckla en dålig oral hälsa, säger Blomqvist.

Harjunmaa på THL säger ändå att munsjukdomar också speglar välfärden i samhället.

– Om vi vill ändra på situationen måste vi åtgärda de grundläggande orsakerna: till exempel minska på fattigdomen, göra det lättare och billigare att ha hälsosamma levnadsvanor, säger Harjunmaa.