Många problem i stiftelserna utan att vi får veta om dem – revisor: “Lagen förbjuder mig att kommentera enskilda fall”

Det finns problem i många stiftelser men få får kännedom om dem. Revisorerna som ska granska stiftelserna får inte uttala sig och verktygen för att ta tag i missbruk är få.

Svenska Yles granskning av de finlandssvenska stiftelserna har väckt frågor om hur stiftelserna sköts. Hur stora får styrelsemedlemmarnas arvoden vara? Får styrelsens familj jobba för stiftelsen? Varför delas inga pengar ut trots att det är stiftelsens syfte?

Vår granskning når nu revisorerna, som har ett ansvar att granska stiftelserna och vid behov vidta åtgärder. Trots att vi kan peka på uppenbara brister i hur stiftelserna sköts, har inte revisorerna rutit till.

Svenskspråkiga stiftelser har tillgångar på över 4,5 miljarder, det blir 15 000 euro per finlandssvensk – vem sitter på pengarna och vem får dem?

Svenskspråkiga stiftelser har en förmögenhet på närmare fem miljarder euro. Hälften av dem har Helsingfors som hemort och 2000 personer sitter i deras styrelser – här är de finlandssvenska stiftelserna i ett nötskal.

Rabbe Nevalainen är den person som anlitas allra flitigast som revisor av de svenskspråkiga stiftelserna. Han är personligen revisor för hela 30 stycken och hans bolag Altum Audit är revisor för ytterligare 16 stycken av de 383 svenskspråkiga stiftelserna.

– Jag har över 40 år av erfarenhet av revisioner, säger Rabbe Nevalainen.

Revisorerna ska övervaka stiftelserna. Men det finns också en instans som i sin tur övervakar revisorerna: Patent- och registerstyrelsens revisionstillsyn.

Närstående ska inte få förmåner

Enligt Patent- och registerstyrelsen finns speciellt två områden där det uppstår problem. Ett handlar det om förmåner till närståendekretsen.

– Ibland måste revisorn avgöra om det har varit rätt eller fel att ge understöd till närståendekretsen, konstaterar Jaakko Mikkilä på Patent- och registerstyrelsens stiftelsetillsyn (PRS).

Närståendekretsen är till exempel styrelsemedlemmars familj. Stiftelsen ska stödja den grupp som nämns i stadgarna, till exempel synskadade eller studerande inom ett visst ämne, inte styrelsemedlemmarnas familj.

Ledamot i tio miljoners stiftelse betalade pengar till sin son och företag hon är delägare i, medan stiftelsen sparade på bidrag: "Stiftelsen finns inte för att anställa styrelsen"

Stiftelsens styrelsearvoden rekordhöga.

Styrelsen sitter på pengarna

Den andra problemhärden enligt PRS uppstår när styrelsen inte hittar förmånstagare. Då kan summan för styrelsearvodena tillsammans bli större än utbetalda stöd och stipendier. I extrema fall har inga understöd alls betalats, men styrelsemedlemmarna har hållit möten och fått sina arvoden.

– Det ser inte bra ut, medger revisor Rabbe Nevalainen.

Vilket ansvar har revisorn då?

– Man ska starta en diskussion med styrelsen, konstaterar Nevalainen.

“Inga ansökningar har inkommit” – stiftelser för synskadade har ett kapital på 70 miljoner euro men synskadade får bara en bråkdel av vinsten

Stiftelser som ska understödja synskadade lyckas med varierande framgång med sitt uppdrag. Svenska Yles granskning visar att stiftelsernas tillgångar ofta är betydligt större än man skulle tro sett till de utdelade bidragen.

Det mesta sker i det tysta

Vår granskning visar att det är en mycket liten grupp som har insyn i stiftelsernas verksamhet och att det ger grogrund för misskötsel. I praktiken är det stiftelsens styrelse och revisorn som vet vad som händer i en stiftelse.

Patent- och registerstyrelsen skickar årligen hundratals brev till stiftelserna för att korrigera fel. Felen varierar från slarv till allvarligare förseelser. År 2020 skickades till exempel 460 rättelseuppmaningar på grund av brister i årsrapporterna.

Det är inte fråga om min vilja, utan om att lagen förbjuder mig att uttala mig

revisor Rabbe Nevalainen

I de allra flesta fall rättas felen efter att PRS ber om det och leder inte till några som helst följder. Men årligen uppdagas också allvarliga fall av missbruk av stiftelsens medel.

Bara ett fåtal blir kända för allmänheten, vilket beror på att det mesta sker i det tysta.

När problem hittas ska revisorn enligt Revisionslagen först diskutera med styrelsen. Om inte felen rättas till kan man skriva en pro memoria. I en tredje fas kan man upprätta ett protokoll. Alla dessa handlingar är icke-offentliga. En utomstående kan inte kräva att få se varken pro memoria eller protokoll.

Största delen av revisorns dokumentation är alltså icke-offentlig.

Det är först ifall styrelsen efter den processen har åtgärdat problemen som revisorn skriver in det i revisionsberättelsen, som är offentlig handling, men fås ut från PRS bara mot betalning.

Svårt att få svar på frågor

Svenska Yle har gått igenom cirka 200 finlandssvenska stiftelsers revisionsberättelser och bokslut och vi ville ställa frågor till revisorerna gällande några av dessa.

Flera stiftelser hade antingen inte alls delat ut understöd eller också utbetalat väldigt anspråkslösa summor i förhållande till egendom och i förhållande till styrelsens arvoden.

Jag skulle vilja fråga om några specifika fall, Rabbe Nevalainen.

– Nej, det går inte. Det är inte fråga om min vilja, utan om att lagen förbjuder mig att uttala mig om specifika revisionsobjekt, svarar Nevalainen.

Grova fall av missbruk rapporteras

Patent- och registerstyrelsen rapporterar ändå om ett fall där en stiftelse hade beviljat två olika slags understöd till en styrelsemedlem. Att ekonomiskt stödja en person i närståendekretsen kan undantagsvis vara tillåtet.

I det här fallet hade styrelsen inte i första hand försökt hitta en förmånstagare utanför styrelsen, utan gett förmån direkt till styrelsemedlemmen.

PRS ålade stiftelsen att kräva tillbaka understöden som delats ut.

Det finns fler, ännu mer graverande exempel.

En stiftelses styrelse hade under fem år försummat att delat ut bidrag, det vill säga att fullgöra stiftelsens ändamål.

PRS krävde att stiftelsen avslutar sin verksamhet.

Vi försökte fråga revisorerna

Vi ville också fråga några revisorer för stiftelser där det fanns transaktioner inom närståendekretsen, där till exempel en styrelseledamots familj har anställts av styrelsen.

Två revisorer ville inte alls kommentera ärendet för Svenska Yle. Men Rabbe Nevalainen ställde upp på en intervju.

Nevalainen kommenterar inga konkreta fall men går med på att diskutera frågan på principiell nivå.

– Man måste se till att de arvoden som betalas till närståendekretsen är på marknadsnivå, säger han.

Hur vet man det? Ska man konkurrensutsätta jobben?

– Ofta kan det vara fråga om bokföringstjänster som någon i familjen eller inom styrelsen gör för stiftelsen, och vi revisorer vet ganska bra vad som är gängse ersättning, svarar Nevalainen.

Men enligt jurist Jaakko Mikkilä på Patent- och registerstyrelsens (PRS) borde den här typen av transaktioner vara undantag. Och då ska det vara obestridligt att de arvoden som går till närståendekretsen inte är högre än vad som är gängse på den fria marknaden.

Hela styrelsen fick lov att gå

PRS rapporterar om ett fall där stiftelsens styrelse hade sålt halva andelar till fastigheter till sin närståendekrets.

Styrelseledamöterna i en stiftelse hade fått betydliga förmåner för sin närståendekrets och således orsakat skada för stiftelsen. Hela stiftelsens styrelse avgick och eftersom stiftelsens styrelse avgick själv från sitt uppdrag, förde PRS inte ärendet till tingsrätten.

I Svenska Yles granskning av stiftelserna har vi hittat flertalet fall där närståendekretsen gynnas. Vi har inte fått svar av de berörda revisorerna eftersom de inte kan kommentera enskilda fall.

Via Patent- och registerstyrelsens stiftelsetillsyn har vi fått en del fallbeskrivningar som beskriver hur illa vissa stiftelser sköts. Verksamhetsberättelserna för stiftelserna ger också information om förvaltningen.

En stor del av det som sker inom stiftelserna är ändå icke-offentliga uppgifter och ansvaret för övervakningen vilar tungt på revisorerna.