Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Den specialiserade sjukvården i Nyland hotas om inte HUS kan fixa fram 95 miljoner till nästa år – ska pengarna komma från staten eller tvingas sjukhusen skära ner?

Uppdaterad 12.10.2022 11:46.
Akuten vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikts nya Brosjukhus.
Bildtext HUS kommer att behöva göra nedskärningar för att balansera sin budget nästa år. Frågan är om man kan hitta andra sparmål än att stänga sjukhusens jourer.
Bild: Janne Lindroos / Yle

HUS publicerade för ett par veckor sedan en sparlista med nedskärningsförslag som både upprörde politiker och orsakade demonstrationer. Sparlistan och reaktionerna ger en förvarning om hur det kan gå med de nya välfärdsområdena, varnar experter.

Sparlistan återremitterades och nu är det upp till ägarna, det vill säga de fyra nyländska välfärdsområdena och Helsingfors, att fördela pengarna inom de ramar som getts.

Vid HUS-sammanslutningen är ekonomidirektör Jari Finnilä kritisk till finansieringsmodellen: Glappet mellan den servicenivå som HUS kan upprätthålla i dag, och den servicenivå som de kommande statliga pengarna ger möjlighet till är 95 miljoner euro.

Läget försvåras från och med 2025 då staten endast kompenserar 80 procent av det ökade servicebehovet.

– I praktiken betyder det att kostnaderna för det ökande servicebehovet måste skäras ned med 20 procent. I verktygslådan finns effektivisering av verksamheten och utvecklandet av nya kostnadseffektiva verksamhetsmodeller, eftersom det inte går att påverka den stigande kostnadsutvecklingen, säger Finnilä.

Budgeten måste fås i balans nästa år för att HUS ska kunna göra de investeringar som den krävande specialiserade sjukvården behöver.

– Det finns två sätt att få budgeten i balans: större intäkter och mindre utgifter, säger Finnilä.

I offentligheten har vi sett mycket rafflande nyheter om att lägga ner sjukhus och så vidare. Då borde man alltid fråga sig: vilka alternativa sparåtgärder kan det finnas?

― Tarja Myllärinen, Kommunförbundet

Det extra ansvar som HUS har för att vara universitetssjukhus kommer att betyda att investeringar görs från medel som hör till kärnverksamheten, säger Finnilä, eftersom tilläggspengar inte kommer förrän 2024.

Regeringens omarbetade proposition där man vill öka finansieringen för de områden som har universitetssjukhus är som bäst ute på remiss.

Tillägget skulle ge ett välkommet klirr i kassan för till exempel Helsingfors, Egentliga Finland och östra Nyland. Propositionen skulle i praktiken medföra att Egentliga Finlands och Östra Nylands välfärdsområde skulle få mer och Österbotten mindre pengar.

Budgetspelet lär bli vanligare då inte välfärdsområdena längre har makt över pengarna

HUS utspel kan bli det nya normala, om man får tro experterna.

– Det blir ett budgetspel som pågår och jag är säker på att det här inte är det första utspelet av den här typen som vi kommer att se, utan det finns också andra områden som tycker att deras resurser inte räcker till och det blir ett förhandlingsspel i förhållande till staten, säger statsvetaren Siv Sandberg vid Åbo Akademi.

Enligt Sandberg handlar det från HUS sida om ett pedagogiskt försök att synliggöra vad de nya finansieringssystemen kommer att innebära för HUS.

– Den här processen vi nu har sett i HUS och Nyland under de senaste veckorna ger en försmak av hur systemet fungerar när välfärdsområdena har ansvaret för verksamheten men ingen makt över pengarna, annat än hur man använder de resurser som ges.

Verkligheten är mera komplicerad än kalkylerna och de flesta välfärdsområden märker att de inte har de pengar de skulle behöva, säger Sandberg.

– Det är en signal både till välfärdsområdena, men kanske mest till rikspolitikerna, att det finns särbehov och så här går det ifall man inte ger mera pengar.

Nyland har ett tvånivåsystem, vilket gör situationen krångligare för den specialiserade sjukvårdens del, eftersom tre parter nu är inblandade i dess finansiering: staten, välfärdsområdena och den nya HUS-sammanslutningen.

I övriga välfärdsområden ska den specialiserade sjukvården och primärvården samsas inom samma organisation och budgetramar och då slipper man flernivåproblematiken, säger Sandberg.

Tidigare har ägarkommunerna kunnat höja skatterna om HUS säger att pengarna är slut, men nu är det staten HUS måste vänder sig till.

Å ena sidan blir välfärdsområdenas ägarstyrning av HUS enklare när färre parter är inblandade, men å andra sidan blir det svårare eftersom man inte kan höja skatterna utan man behöver balansera hur man fördelar resurserna mellan det egna området och specialistvården.

Om välfärdsområdena ger mer pengar till HUS, så finns det mindre kvar för områdena att sätta på primärvården, socialvården och äldreomsorgen.

– I offentligheten har vi sett mycket rafflande nyheter om att lägga ner sjukhus och så vidare. Då borde man alltid fråga sig: vilka alternativa sparåtgärder kan det finnas? säger Tarja Myllärinen på Kommunförbundet.

Grundtanken med reformen har varit att flytta tyngdpunkten till primärvården och det förebyggande arbetet, i stället för att slussa patienterna vidare till dyr specialistvård.

– Det här blir ju kanske lite svårare om vi har ett ständigt budgetspel och det blir en kamp om de totala resurserna som fördelas till områdena, säger Sandberg.

Får vården mer eller mindre pengar?

Meningen med social- och hälsovårdsreformen är att göra vården mera jämlik i hela landet och jämna ut skillnaderna i kvaliteten på servicen.

I klarspråk betyder det att staten skjuter till mera pengar till vården. Det totala beloppet stiger, men resurserna kommer att fördelas annorlunda. Vissa regioner får pengar av andra så att vården kan garanteras i hela landet.

Resursbristen inom vården är på allas läppar. Både HUS och välfärdsområdena i Nyland och Österbotten har alla redan meddelat att pengarna inte kommer att räcka till med den nya finansieringsmodellen.

Välfärdsområdena i landet har enligt Yles kartläggning fått 1,5 miljarder euro för lite pengar för nästa år och läget är särskilt kritiskt i Nyland. Det som kan stjälpa budgetarna är till exempel harmoniseringen av löner, sammanföringen av ICT-system och utomstående faktorer som inflationen.

Om vi alltid täpper till penningbristen genom att ge mera pengar så blir det inga förändringar i hur verksamheten är uppbyggd

― Tarja Myllärinen, Kommunförbundet

De pengar som gått till social- och hälsovård i kommunerna under åren 2021 och 2022 flyttas över till staten i en klumpsumma. Dessutom höjer staten finansieringen varje år i takt med det växande servicebehovet.

Den statliga finansieringen bestäms till 80 procent av behovskoefficienter som mäter servicebehovet inom området. Pengar ges också för invånarantal, tvåspråkighet, hur många som talar främmande språk och hur många som bor i skärgården.

– Finansieringsmodellen bygger på ren och skär statistik. Den är behovsbaserad på det sättet att den styr mera pengar dill de områden där befolkningen är sjukast och behovet av vårdtjänster är störst, än till områden där befolkningen är friskare, yngre och högre utbildad än genomsnittet, säger Tarja Myllärinen som är förändringsdirektör för social- och hälsovårdsreformen vid Kommunförbundet.

Det här orsakar spänningar jämfört med nuläget. Det finns välfärdsområden där man tidigare använt mera pengar än man nu beräknas få enligt statens kalkyler.

– I praktiken har vården dels i vissa fall kostat för mycket, dels har man tidigare ibland överskridit vårdbehovet. Nu försöker man se till att det är behovet som styr, säger Myllärinen.

För Nylands del kommer den statliga finansieringen att ligga under den nivå som krävs för att upprätthålla nuvarande tjänster. Finansministeriets beräkningar säger att förlusten i Nyland är kring 230 miljoner.

Norra Karelen får mer pengar efter vårdreformen per invånare, medan Helsingfors får mindre.

Skillnaderna mellan välfärdsområdena kommer att jämnas ut under en övergångsperiod (2023–2029) så att förändringen i slutändan blir högst +200 euro och -100 euro per invånare.

Utöver den kalkylerade finansieringen skjuter staten till en dryg miljard nästa år på grund av yttre faktorer som inflation, men också för nya uppgifter som högre personaldimensionering och kortare köer inom vården. I tabellen syns några av de nya uppgifterna.

Välfärdsområdenas nya uppgifter 2023Euro
Genomförande av vårdgarantin71 000 000
Personaldimensioneringen (0,7 vårdare per klient)98 200 000
Nationella strategin för psykisk hälsa18 000 000
Tillräckliga resurser för hemvård och utvecklande av närståendevården37 000 000
Fortsättning av programmet för utveckling av barn- och familjetjänster4 000 000
Utvidgning av eftervården inom barnskyddet12 000 000
Minimipersonaldimensioneringen inom barnskyddet4 200 000
Stärkande av elev- och studerandevården8 600 000
Totalreformen av funktionshinderservicen22 000 000

Målet är också att spara

Hela idén med vårdreformen är att hitta strukturella reformer som kan dämpa de stigande vårdkostnaderna, säger Myllärinen.

– Om vi alltid täpper till penningbristen genom att ge mera pengar så blir det inga förändringar i hur verksamheten är uppbyggd.

Myllärinens svar till de välfärdsområden som redan nu sagt att det fattas flera miljoner euro är följande:

– Det är inte nödvändigtvis så att pengarna fattas, utan det handlar om ett behov att anpassa den egna verksamheten så att invånarna får den service de behöver och budgetramarna håller, säger Myllärinen.

Det utreds om välfärdsområdena ska få beskattningsrätt. Utan den, finns här ett incitament för välfärdsområdena att hela tiden be om mera pengar för vården?

– I förhållande till staten är det absolut så. Det har kallats för ”gnällkultur” (ruikuttamiskulttuuri på finska). Lagstiftningen har inbyggda incentiv för områdena att bevaka sina egna intressen och starkt föra fram sina egna behov, för det är det enda sättet att få mera pengar.

– Staten måste kunna se förbi alla kraven, säger Myllärinen.

På Finansministeriet säger Ville-Veikko Ahonen att de pengar som nu har utlovas måste räcka.

– Även om finansieringen växer, måste man vända på alla slantar i områdena, så att verksamheten anpassas till de inkomster som finns. Sparåtgärder kommer att bli aktuella, eftersom produktiviteten måste förbättras och lokaler måste användas effektivare. De nyvalda politikerna måste också våga prata om vettiga lösningar för servicenäten, säger Ahonen.

Tilläggsfinansiering kan komma på fråga endast i strikt reglerade fall då det grundlagsenliga ansvaret för vårdtjänsterna hotas på grund av för lite pengar. Extra pengar kommer heller inte utan krav på att effektivera verksamheten.