Hoppa till huvudinnehåll

Hälsa

Berättelse 26: Lär dig styra dina tankar!

Från 2015
Uppdaterad 19.11.2015 13:38.
kvinna går i naturen
Bild: YLE/Petter Sandelin

Jag blev deprimerad som en följd av PTSD efter en bilolycka. Jag blev aldrig mig själv igen. Dagarna efter olyckan var de värsta i mitt liv. Jag hade hemska smärtor, svåra psykiska men och mådde verkligen jättedåligt.

Jag kastades hela tiden tillbaka till händelsen, vad jag än gjorde. Hur jag än försökte tänka på annat så var jag hela tiden där. Också på nätterna. Mardrömmarna var hemska. Jag utvecklade panikångest och fick
svåra panikångestattacker. Jag trodde verkligen att jag skulle dö. Jag förstod inte vad som hände.

Depressionen föll plötsligt över mig, då jag var på solsemester med mina vänner. Vi hade gått ut gymnasiet och reste utomlands för att fira. Där kom depressionen ikapp mig. Jag grät
varje dag och ville bara hem. Det var fruktansvärt. Jag grät vad vi än gjorde. Då vi låg på stranden, då vi var ute och åt. Varje kväll blev jag kvar på hotellet när mina vänner gick ut och firade. Jag klarade inte av att gå ut.

Då jag kom hem blev mörkret större och större. Jag tappade kontakten med mina vänner för jag klarade inte av att umgås på samma sätt längre, på de värsta dagarna kunde jag inte ens gå ut. Jag ville inte leva längre, mörkret åt upp mig inifrån. Jag mådde verkligen dåligt. Trots detta ville jag inte ge upp, jag samlade kraft och började studera, men klarade inte av att vara i skolan. Då visste jag att jag inte skulle klara mig ur detta själv.

Jag sökte psykologhjälp och började gå hos en underbar psykolog. Hon hjälpte mig hitta tillbaka till livet. Man påbörjade fort antidepressiv medicinering och jag fick även lugnande eftersom mina panikattacker var så hemska. Med medicinering och samtalsterapi fick jag småningom ordning på livet igen. Jag hittade vänner i skolan som kom att bli livsviktiga för mig. De fick mig att orka.

Men den största hjälpen kom ändå från mig själv. Styrkan och viljan att leva kom inifrån. Jag blev så trött på att må dåligt, på att inte orka och inte kunna göra vardagliga saker. Jag ville klara av att umgås med andra och gå på sociala tillställningar. Jag blev förbannad på allt och vägrade fortsätta så här.

Jag bestämde mig för att kämpa och att inte ge upp innan ångesten är borta. Jag utsatte mig själv gång på gång för svåra saker, såna saker som tidigare varit omöjliga. Jag handlade i stora affärer, gick på sitz, gick på middagar. Efter en hård kamp med mig själv släppte ångesten taget om mig och jag blev fri. Jag fick avsluta medicineringen och klarade mig ur mörkret. Ångesten släppte taget om mig, och med den de flesta av mina rädslor.

Den fysiska smärtan från olyckan finns ännu kvar, men av mitt liv med panikångest finns bara kunskap och erfarenhet kvar. Jag valde mitt liv, och jag började leva. Jag blir aldrig den jag var innan olyckan, men jag är en ny och stark verision av mig själv.

Jag lever idag fri från depression. Ångesten försöker ibland ta tag i mig, men jag har lärt mig hantera den och kan tänka bort den så fort jag känner av den. Jag är helt fri från ätströningsproblematik och lever ett hälsosamt liv. Jag klarade det. Jag vann livet tillbaka.

Du kan också klara det. Hämta kraft inifrån, från dig själv. Bli medveten om din ångest men tillåt den inte att ta över ditt liv. Om du inte vet hur du ska göra, sök professionell hjälp. Våga kämpa, våga vinna över ditt mörker och dina hemska tankar. För tankarna är det faktiskt du som styr. Det är du som hanterar dem. Styr dem i rätt riktining. Mot livet!

Formuläret är inte längre tillgängligt.

#hurmårdu