Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Bokrecension: Victor von Hellens skriver om Zubey som vaktar ingången till Onkalo i dystopisk diktsamling

Författaren Victor von Hellens.
Bildtext Victor von Hellens är aktuell med sin andra diktsamling, ”Onkalo”.
Bild: Emilia Pennanen

I diktsamlingen ”Onkalo” lever Zubey intill Onkalo, en anläggning för slutförvar av radioaktivt avfall.

För några år sedan debuterade Victor von Hellens med diktsamlingen något i tiden håller på att ta slut – en samling där redan titeln antyder att något är på upphällningen, att tiden är utmätt och att livet hänger på en tunn tråd.

Dikterna i debutsamlingen kretsade i hög grad kring frågor om utanförskap och brist på mening. Här och där kunde man också skymta en oro för en eskalerande ekokatastrof.

I den nu aktuella andra diktsamlingen, Onkalo, är ekokatastrofen mer eller mindre ett faktum och frågan är bara hur vi ska hantera den.

Vi får möta Zubey som vaktar en av många ingångar till Onkalo – en anläggning för slutförvar av radioaktivt avfall i Eurajoki i anslutning till kärnkraftverket i Olkiluoto.

Dikt ur Victor von Hellens diktsamling Onkalo.
Bild: Victor von Hellens

Vi befinner oss i en framtid som ligger ett tiotal år framåt i tiden – enligt uppgift pågår bygget av Onkalo som bäst, och anläggningen kommer att stå klar år 2025.

Zubey har frivilligt sökt sig till Onkalo – platsannonsen kom som en skänk från ovan, en efterlängtad öppning i tillvaron:

”(---) Plötsligt visste jag vart jag skulle ta vägen. Molnen skingrade sig. En fågel född ur tomma luften landade på mitt fönsterbräde. // En avlägsen med tydlig plats hade uppenbarat sig.”

Zubey heter egentligen någonting annat, men det var i ett annat liv, på en annan plats i tillvaron. Nu befinner sig Zubey på denna hemliga och bortglömda ort som saknar större betydelse – en punkt som inte finns angiven på någon officiell karta eller ritning.

Till Zubeys arbetsuppgifter hör att hålla eventuella nyfikna inkräktare borta från området, men det förefaller som om Zubey får vara ifred – ingen visar intresse för vad som försiggår bakom metalldörren på det stängselomgärdade området.

Zubey är skogvaktare, och likt Kerberos vaktar han ingången till underjorden, eller snarare dödsriket. Man kan säga att Zubey är ett slags portvakt mellan de levandes och de dödas värld, en länk mellan två världar som hålls åtskilda av en metallport. Samtidigt är Zubey en länk mellan dåtiden och framtiden – han har ansvar för att föra information vidare till kommande generationer om vad som gömmer sig i de långa korridorerna nere i jorden.

En apokalyptisk värld

Onkalo är som en enda sammanhängande och berättande långdikt där vi får följa Zubey och hens liv i den bortglömda och gudsförgätna stugan – ett liv utanför samhället och bortom tideräkningen.

I stugan ute i skogen har Zubey hittat en tillflyktsort, en enslig plats där han kan leva ett stillsamt, enkelt och tillbakadraget liv tillsammans med sin katt.

Dikt ur Victor von Hellens samling Onkalo.
Bild: Victor von Hellens

Då och då gör sig omvärlden påmind – som flygplan på himlen, eller i form av en drönare som regelbundet levererar mat och andra förnödenheter till Zubey. Men finns städerna fortfarande kvar, och hur är det med människorna? Finns det en framtid att tala om eller drömma om, eller är den slagen i spillror?

Anledningen till att Zubey sökt sig bort från civilisationen är ett slags visshet om ”(---) att allt snart skulle sättas ur balans. Ett krig, en pandemi, en ekonomisk eller ekologisk kollaps. Nyckfulla krafter som kändes alltför stora och okontrollerbara (---)”.

Om man ser till vad som hänt och händer i världen runt omkring oss just nu känns det som om den dystopiska tid Zubey befinner sig i – vilket torde vara något tag mellan år 2035 och 2055 – redan är här.

Av oro och rädsla för en annalkande katastrof, eller snarare katastrofer, kan man drömma om att skapa sig en egen liten ”onkalo”, en undangömd grotta, i världen – en trygg och säker plats där man kan odla sin trädgård och leva i harmoni med såväl naturen som med sig själv medan stormen drar fram därute.

Zubey drivs av en längtan att ”tunnas ut och försvinna i vinden” – lösas upp och bli en del av naturens kretslopp. Samtidigt rivs hen av en rädsla för att fingertopparna skall förvandlas till klor – klor som har sönder saker, relationer, drömmar.

Om nätterna sugs Zubey ner ”genom mörka tunnlar till kalla salar djupt nere under ytan” och drömmer om nattliga bilfärder genom ett USA starkt präglat av skogsbränder och luften full av giftig rök.

Under de nattliga drömfärderna ingår Zubey i ett vi, på dagen är han ensam.

Omslaget till Victor von Hellens poesibok "Onkalo".
Bild: Schildts & Söderströms förlag

Det är en apokalyptisk värld som möter oss i Victor von Hellens diktsamling – en värld hårt drabbad av klimatförändringar, en värld på randen till en nära förestående och irreversibel ekologisk katastrof.

Samtidigt kan man se tecken på att naturen tar över, eller rättare sagt, tar tillbaka platser som människan domesticerat och sedan övergivit.

Zubey påminner till en del om Christoffer McCandless, som efter avslutad skolgång beslutade sig för att luffa runt i USA under några år innan han tog steget ut och gick rakt ut i vildmarken i Alaska där han bosatte sig i en övergiven buss. Författaren Jon Krakauer skildrade Christoffers liv i boken Into the wild, som sedermera också filmatiserades.

Christoffer McCandless vantrivdes i en värld där pengar, rikedom och makt styrde människors möjligheter att leva ett meningsfullt liv, medan Zubey kan sägas vara ett offer för människans girighet och maktmissbruk.

Såväl Christoffer som Zubey drivs av en önskan att leva ett ostört liv utanför samhällets gränser, en dröm om att leva ett så naturnära liv som möjligt, att slutligen uppgå i naturen och bara försvinna: ”Att gå in i mörkret och inte se sig om”.

Onkalo är en dystopisk diktsamling där Victor von Hellens på ett enkelt, rakt och chosefritt språk förmår skapa spänning och sprickor i en berättelse som andas såväl mörker och uppgivenhet som stillhet och sinnesro – mitt i stormens öga.

LYSSNA PÅ KULTURPODDEN OM DYSTOPIER IDAG, bl.a. om Onkalo:

Har dystopin någon framtid när vi redan lever med klimatkris, krig och Metaverse?

36:40