Hoppa till huvudinnehåll

X3M

Häng med under en helkväll med fokus på skräckfilm – direktsänt på Yle X3M och Yle Arenan

Uppdaterad 20.10.2022 15:42.
En orange text "Skräckfilmskväll på Yle X3M och Yle Arenan torsdagen den 27.10 kl.16.30-22.00" på en svart bakgrund med orangea "tänder" uppe och nere i bilden. I bildens högra nedre kant finns en Halloween pumpa.
Bild: Roxanne Mikkonen / Yle

Spooky season och Halloween till ära bjuder Yle X3M in till en specialsändning om och kring skräckfilm. Programmet streamas också direkt på Yle Arenan.

Yle X3M bjuder på en skrämmande kväll med fem och en halv timme snack om skräckfilmer. Du kan också chatta med oss och följa med sändningen via en stream på Yle Arenan.

Bland annat kan du i realtid se då Axel Åhman från humorgruppen KAJ sminkas till en zombie under kvällens gång av en proffssminkare i vår zombiehörna.

Skräckfilmskväll

Vem får en hink med ”blod” hällt över sig?

Vilka positiva effekter har skräckfilmer på oss? Vilka ikoniska skräckfilmer borde alla se? Vad beror den nya skräckfilmsboomen på? Hur ändras din syn på skräckfilm då du blir förälder? Vilken är den minst skrämmande skräckfilmen? Vilka är de mest karakteristiska skräckfilmsmonstren? Bland annat de här frågorna får sitt svar under kvällens gång.

Du kan påverka vem i studion som ska få en hink med ”blod” hällt över sig i äkta Stephen King och Carrie-anda. Röstningen pågår under hela sändningen och på slutet blir det ordagrant ett blodbad för någon i studion. Du bestämmer för vem.

Ring in och tävla i hur bra du känner igen musik från skräckfilmer. Vinnaren får biobiljetter och ett X3M:t paket hem på posten.

Vilken film har skrämt dig mest och varför?

Vi vill också höra era svar under kvällen. Berätta för oss vilken film som skrämt dig mest och varför. Du kan delta i frågelådan här under eller i kommentarsfältet till den här artikeln.

Fyll i formuläret.

Nedan följer också några historier från gänget i studion. Du kan ta en titt på svaren om du behöver inspiration innan du skriver ner ditt eget svar.

Axel Åhman

Axel Åhman tittar in i studion och ler stort.
Bild: Frank A. Unger

De filmer som skrämt mig mest var Fredagen den trettonde-filmerna. Jag såg några av dem i lågstadieåldern, jag var ett lillgammalt och modigt barn, men det blev ändå lite för mycket machete och högaffel. Jag kan fortfarande tycka att riktigt stora knivar är kusliga.

Sandra Anttila

Bild på redaktör Sandra Anttila

Filmen som skrämt mig mest är Hajen. Jag såg den när jag var alldeles för ung, på en tjock-TV en sommarkväll på landet.

Jag var länge rädd för att simma inte bara i hav, utan också i insjöar och till och med simbassänger, och ännu i dag har jag en helt irrationell rädsla för hajar.

I något skede som barn utvecklade jag vilda teorier om testlaboratorier som skapat sötvattenshajar och släppt ut dom i sjön vid vår stuga (men glömt meddela oss), och vägrade därmed simma.

Nuförtiden innebär min hajfobi främst höjd puls och sporadisk känsla av panik om jag simmar på öppet hav, samt en kärlek för att skrämma mig själv med b-klassens hajfilmer.

Sebastian Granskog

En mörkhårigman med mustasch tittar allvarligt rakt in i kameran med händerna i kors.
Bild: Mia Palmgren

The Fourth Kind var en film som väckte kraftigt obehag hos mig. I filmen, som är dokumentäriskt filmad, blir människor tagna av rymdvarelser.

Rymdvarelserna spionerar på människor genom ugglor och om man ser en uggla på natten betyder det att man snart blir bortförd.

Samma natt som jag såg filmen satt en uggla utanför mitt fönster och kommer aldrig att glömma obehagskänslan det väckte, hur logiskt man än försökte tänka på saken.

Fredrika Sundén

Fredrika Sundén
Bild: Privat

När jag ser på film blir jag väldigt sällan så rädd att jag minns det tydligt. Den film som kanske kommer närmast är The Conjuring, som jag såg på nytt tidigare i höstas.

Det är något med den tryckta, ångestladdade stämningen som gradvis byggs upp i filmen. Först små händelser som lätt kan förklaras bort, sedan blir det så småningom värre och värre tills det står helt klart att något är fel, att det finns något osynligt i hemmet som vill familjen illa.

Jag kände ett fysiskt obehag medan jag tittade på den. Tycker också om att den inte tar till billiga jumpscares för att skrämma. Visst finns det en sådan också, men den kommer ganska långt in i filmen då den tryckande stämningen redan har nått sin kulmen.

Diskussion om artikeln