Frida Crotts vill leva hållbart men vill inte vara för radikal i sitt hushållstänk: ”Det blir mer än en hobby, nästan en sport och det är roligt”
När Frida Crotts fick barn ville hon leva ekologiskt, men bestämde sig för att familjen inte behöver leva lika renlärigt som hennes extremt klimatmedvetna föräldrar. Nu har hon ett hållbarhetstänk där hon inte bara gör uppoffringar för planetens skull.
I ett bostadsområde en bit utanför Vasas kärna bor familjen Crotts. På gården finns flera odlingar och dessutom ett växthus. Här odlas allt från vitlök till pumpa och givetvis använder man jorden från sin egen kompost för att nära odlingen.
Kärnorna från det som odlats på Crotts gård ska tas tillvara på och få nytt liv.
Frida Crotts har haft med sig det hållbara tänket sedan barnsben. Hon är uppvuxen i en familj där man odlade saker själv, kläderna handlades på loppis och man tog cykeln – också om man skulle på ridläger 16 kilometer bort.
– Ibland var det lite jobbigt. Folk trodde alltid att det var för att vi inte hade råd med annat.
Vill inte vara radikal i sitt hållbarhetstänk
En stor del av det hållbara tänket har Frida tagit med sig till det vuxna livet, men det var inte en självklarhet att det skulle bli så. Det uppstod en pendelrörelse då hon själv fick barn och hon tog beslutet att inte vara riktigt lika radikal som sina föräldrar.
Mycket handlar, enligt Crotts, om medvetenheten hon har fått som äldre. Hon jobbar som lärare och har själv tidigare i undervisningen kunnat måla upp skräckscenarier kring klimatförändringen.
– Men jag har själv insett att det inte är den vägen man ska gå. Där är jag av annan åsikt än min pappa. Han tycker man ska vara radikal och att det inte gör någon nytta om man gör något halvdant.
Crotts anser att det till och med kan vara tvärtom.
Om man ens gör lite och fast man gör det lite halvdant, så är det bättre än ingenting. Speciellt om många gör det.
Det ska vara roligt att leva miljövänligt
Nu har Frida Crotts, tillsammans med sin man Jeremy, försökt hitta en egen väg där man inte behöver vara så radikal i sitt hållbarhetstänk.
– Vi har hittat en balans där det inte känns som att vi gör uppoffringar, utan det är snarare roligt. Och det känns bra.
Ur en vanlig finländsk familjs perspektiv kan man säkert betrakta familjen Crotts som väldigt miljömedvetna.
På gården har de en stor odling och får en stor del av sina grönsaker direkt från landet, de cyklar i ur och skur, de försöker minimera matsvinnet, de har en egen kompost på gården, mycket handlas på loppis. Listan kan göras lång.
Hela familjen Crotts cyklar alltid då de har möjlighet att skippa bilen. Frida säger att det nästan skulle kännas hemskt att sätta sig i bilen och köra en onödig sträcka då man kan cykla istället.
Enligt Crotts är en nyckelregel att fundera på vad som kommer in och vad som går ut ur huset. Man ska fundera och överväga noga innan man till exempel bestämmer sig för att köpa en pryl.
Dessutom rekommenderar Crotts att återvinna och återanvända så mycket som möjligt. Hon berättar bland annat att de gjort sina handhanddukar av stora, gamla badlakan som de klippt i mindre delar och sedan designat med kantband.
– Det blir mer än en hobby, nästan en sport och det är roligt.
Man kan äta kött och köra bil och ändå tänka hållbart
Det här betyder inte att familjen Crotts slaviskt följer alla riktlinjer och rön för det klimatsmarta, hållbara livet.
De kan fortfarande ta bilen om de ska någonstans dit det är för långt att cykla och det inte går kollektivtrafik. De kan köpa nya kläder om det de letar efter inte finns på loppis.
De kan också äta kött utan att ha dåligt samvete, men helst då något som är hållbart producerat och lokalt.
Frida Crotts odlar så mycket vitlök att det räcker för hela året.
– Ingen av oss är helt beredda på att bli vegetarianer och allra minst veganer, även om vi äter mycket vegetariskt. Istället försöker vi dryga ut maten så att vi har en bit kött och sedan en massa grönsaker.
Det handlar alltså mycket om att göra en omställning i hur man tänker. Det ska vara fokus på det positiva med att leva hållbart.
– Jag tycker inte man alltid behöver vara 100 procent extrem.
Ingen tycker väl om att bita ihop och lida. Man kan fokusera på hur man kan leva på ett skönt och trevligt sätt som dessutom är hållbart, ekologiskt och ekonomiskt.