Hoppa till huvudinnehåll

Sport

NHL-kolumnen: Lång väg från att vara mogen hjälte i Lejonen till att spela i NHL – avgörande roller i VM och OS väger lätt i Nordamerika

Sakari Manninen tar skott.
Bildtext Sakari Manninen fick inleda säsongen i farmarligan AHL.
Bild: Stephen R. Sylvanie-USA TODAY Sports/All Over Press

Vinnarskallen från VM och OS, Sakari Manninen, skickades till AHL. OS-hjälten Harri Säteri blev en obetydlig bricka i NHL-spelet. Europas bästa back Mikko Lehtonen fick aldrig en chans. Varför?

Herrarna bakom Yle Sportens NHL-podd-mikrofoner försöker bli kloka på Sakari Manninens farmarkommendering. Jesse Puljujärvi och Kasperi Kapanen orsakar också huvudskrapande.

Därför skickades Sakari Manninen till AHL – för Jesse Puljujärvi och Kasperi Kapanen hägrar en ödessäsong

28:39

Juniorlandslagen skeppar hem guld och andra medaljer på löpande band. Herrlandslaget har spelat i de fyra senaste stora finalerna – och vunnit tre och förlorat en i sudden death.

Ändå verkar det nästan oöverkomligt för de i Europa baserade finska spelarna, som glänst på internationell is, att få en rejäl chans att visa vad de går för i NHL.

Om inte NHL skulle vara en så oerhört självgod inåtvänd värld kunde man nästan tro på en medveten kampanj för att förringa det blåvita ishockeymiraklet. Intensivt navelskådande är väl ändå den verkliga orsaken.

När det gäller unga spelare känns det någorlunda logiskt att marineras i AHL-världen. Men när mångfaldiga guldmedaljörer och all star-val, mogna elitspelare, inte ens får försöka spela i samma roll som i Europa blir åtminstone undertecknad ett frågetecken.

Samtidigt har starka VM-turneringar fungerat som relevanta meriter och vitaminsprutor för kanadensiska spelare. Till exempel Nick Paul, Andrew Mangiapane och Darcy Kuemper fick ny fart i NHL-karriären efter VM-guldet 2021.

VM-guldet sågs som bevismaterial för att det handlar om kvalitetsspelare. Darcy Kuemper hade dessutom tagit en plats i Team Canadas OS-trupp om NHL varit med – och just VM-guldet nämndes som en tung vikt i vågskålen.

Mycket tomt snack om gjorda hemläxor

Med tanke på hur mycket arbete NHL-klubbarnas scouter lägger ner på att följa unga hockeytalanger över hela hockeyvärlden känns det förbluffande hur dåligt organisationerna är förberedda på när en rutinerad elitspelare kommer över.

Ingen får antagligen ordentligt betalt för att följa till exempel 25–30-åriga finska landslagsspelare som gjort hela sin karriär i Europa, och inte reserverats som tonåringar.

Om inte spelaren har varit och försökt i Nordamerika som ung känns det nästan som att meriterade europeiska stjärnor tas över för att förnedras. Så illa är det såklart inte.

Förklaringen är att organisationer lagrar färdiga spelare på förmånliga kontrakt. Minimilönen i NHL säsongen 2022–23 är 750 000 dollar – en superlön i Europa – och sådana betalas endast i KHL. I Schweiz är topplönerna cirka 600 000 euro.

Tanken tycks vara att klubbarnas GM:s gillar att skriva minimikontrakt med europeiska spelare som glänst i VM, utan att egentligen ha någon bild av om spelaren passar in i organisationen. Och utan att ha talat med sitt lags coach.

Kanske beror det på blåvita glasögon, men speciellt finska Lejonhjältar verkar ofta skriva på för klubbar som inte egentligen har någon plan över huvud taget för dem. Allt som oftast tycks också spelarens styrkor vara antingen helt okända – eller totalt ointressanta.

Sakari Manninen – quo vadis?

Dubbla VM-guldmedaljören och OS-mästaren Sakari Manninen är ett färskt exempel. Manninen, som fyller 31 i februari, har dessutom inte bara vunnit guld. Han har också stigit fram i de absolut mest kritiska stunderna och satt puckar i mål. Senast i VM i Tammerfors.

En titt på Manninens guldturneringar visar att han alla tre gånger snittat minst en poäng per match: 2+9 på 10 matcher i VM 2019, 4+3 på 6 matcher i Peking och 6+4 på 10 matcher i Tammerfors. Sammanlagt 12 mål och 16 assist på 26 matcher i tre turneringar med tid emellan.

Nu börjar Manninen sin säsong i i Vegas Golden Knights AHL-lag. Blir han en bättre spelare där? AHL kan – i vissa fall – vara nyttig för unga spelare som en introduktion till det fysiska spelet i liten rink.

Inte för en 30-åring som mäter 170 cm, väger 70 kg, kan sin hockey och är en utpräglad offensiv producent. Manninen gör absolut ingen nytta i rollen att åka upp och ner, forechecka, kämpa och tackla. Det skulle förresten inte heller Johnny Gaudreau göra.

Manninen har inte potentialen att vara en 100-poängsspelare i NHL som Gaudreau, men det svåraste som finns i NHL är att göra mål och spela fram till andras mål. Få spelare har gjort det så väl i internationell konkurrens på senare år som Sakari Manninen.

Sakari Manninen firar guld.
Bildtext Sakari Manninen blev stor finalhjälte i Tammerfors i maj 2022.
Bild: IMAGO/ActionPictures/ All Over Press

Han borde väl åtminstone få chansen att spela enligt sina styrkor, om han en gång skeppas över till NHL. Är det någon som tror att Manninen är en spelare i utveckling?

Den typen av spelare som Sakari Manninen är borde tas till NHL för att få chansen att utmäta sin spetskompetens till lagets fördel.

Man frågar sig varför just Vegas GM, Kelly McCrimmon, ville skriva kontrakt med en småvuxen offensiv europeisk veterancenter. Jack Eichel, William Karlsson och Chandler Stephenson är spikade som mittfilens producenter i Vegas.

Såklart får Manninen se sig själv i spegeln, han borde ju ha vetat vart han är på väg. Kanske han helt enkelt är nöjd med att få en lön som är högre än vad Europa kunde erbjuda?

Men att han skulle spela annat än ströminuter i Vegas i totalt fel roll – det känns långsökt. Är skillnaden han får i lön verkligen värd att harva omkring i AHL som över 30-åring? Eller har någon fått honom att tro på en annan verklighet?

Inte den sista, inte den första

Har väldigt gärna grundligt fel gällande Sakari Manninens möjligheter att i NHL få visa upp sina bästa sidor som spelare, men om han inte gör det är han i gott sällskap.

OS-guldmålvakten Harri Säteris underliga NHL-äventyr i våras var ett kapitel för sig. Toronto försökte skriva kontrakt med honom, men Arizona utnyttjade en regel om att alla spelare som under säsongen flyttar från Europa måste vara fria att plockas av vilket lag som helst.

Ingen har väl någonsin blivit klok på varför Coyotes, som inte hade något att spela för, stoppade Leafs från att få en extra keeper till slutspelet. Säteri valde i alla fall att inte fortsätta vara en obetydlig spelbricka och skrev på för Biel i schweiziska ligan inför den här säsongen.

I Schweiz är han en respekterad stjärna.

Guldmålvakten från VM i Tammerfors Juho ”Jussi” Olkinuora, 31 år, skrev däremot på ett tvåårskontrakt med Detroit för minimilönen 750 000 dollar per säsong.

Då kanske han trodde att GM Steve Yzerman satsade på honom som Alex Nedeljkovics backup. Sedan anlände Ville Husso till Red Wings. Osannolikt att VM-guld- och all star-keepern Olkinuora, som dessutom valdes till turneringens MVP, ens får en chans i NHL.

Mikko Lehtonen i ensam majestät på isen med puck iklädd Torontos blåa speldräkt.
Bildtext Mikko Lehtonen spelade 9 matcher för Toronto och 17 mathcer för Columbus säsongen 2020–21 som blev hans första, och förmodligen sista, i NHL.
Bild: Icon Sportswire

Backen Mikko Lehtonens öde är väl ändå det mest bisarra under modern tid. Lehtonen, född 1994, skrev kontrakt med Toronto Maple Leafs inför säsongen 2020–2021 – den som till slut startade i januari 2021.

Lehtonen åkte över som en färdig elitback. Han specialkompetens är, och var, att han gör smarta saker med pucken, också under press. Passningarna hittar fram och skotten mot mål är som gjorda för styrningar. Dessutom är hans åkning berömlig och fysiken tillräcklig.

Han fick aldrig en chans att spela. Inte en jädra chans (skitminuter som sjunde back räknas inte).

Lehtonen återvände till Europa och har sedan dess vunnit ett VM-guld till och OS-guld i Peking. I båda turneringarna valdes han in i all star-laget. I VM även till bästa back.

Det är sorgligt att erfarna elitspelare från Europa är så förmånliga ur NHL-perspektiv att organisationerna inte ens bemödar sig att kolla vad de skaffar. Som att impulsshoppa ”fynd” på galna dagarna och aldrig ta dem ur förpackningarna.

Tack för att du läste.

Källor: iihf.com, hockeydb.com

Diskussion om artikeln