Blickarna riktas mot Kina – det är inte enbart gentemot Ryssland som Tyskland har byggt upp ett farligt beroende

I Tyskland har Rysslands krig i Ukraina blottlagt hur beroende man hade gjort sig av rysk energi. När man nu försöker lösa de problem som har uppstått, riktas blickarna allt oftare mot Kina. Också här finns ett på många sätt ännu farligare beroende.

– Jag ser ingen orsak till att helt bryta med enstaka länder. Vi måste göra affärer också med Kina, men samtidigt måste vi vara beredda att i högre utsträckning handla också med andra länder, konstaterade förbundskansler Olaf Scholz då han talade till de tyska maskintillverkarnas branschförbund VDMA i förra veckan.

Att Scholz verkar vilja hålla fast vid den tidigare kanslern Angela Merkels linje, som bygger på nära ekonomiska förbindelser till Kina, märks också av då han planerar sitt besök i Peking i början av november.

Scholz skulle gärna ha flera tyska firmabossar i släptåg, något som tyska Kinaexperter ser som problematiskt då det ger en signal om att affärerna kan fortsätta som hittills.

Det här trots att till exempel amerikanska företag redan i viss mån drar sig tillbaka från landet, bland annat på grund av de allt mer intensiva geopolitiska spänningarna under de senaste åren.

Amerikanska företag lämnar Kina av politiska orsaker – i Europa har utvecklingen ännu inte gått lika långt

Kina vill bli ett högteknologiskt industriland.

Europeiska och tyska företag har inte gjort det här i samma skala och i Tyskland befaras att man nu håller på att återupprepa det fatala misstag som gjordes gällande Ryssland.

Också i förhållande till Kina har man nämligen delvis byggt upp samma luftslott om att ett ömsesidigt handelsberoende garanterar goda relationer och ger stabilitet.

Ömsesidigheten i relationen håller ändå hela tiden på att bli mer ensidig, då Kina under de senaste åren har gjort sig alltmer oberoende av väst.

Storföretag satsar vidare

Kina var ifjol, för sjätte året i rad, Tysklands viktigaste handelspartner, men samtidigt uppvisar handeln med Kina det största importöverskottet. Ifjol låg överskottet på närmare 40 miljarder euro.

Om Tyskland nu alltså har stora problem med att göra sig oberoende av Ryssland, så ska man komma ihåg att det här ändå enbart handlar om några få, om än viktiga, råvaror man måste klara sig utan.

Med Kina är affärsrelationerna betydligt mer komplexa och att göra sig oberoende av komponenter och råvaror blir betydligt svårare och dyrare än i fallet Ryssland.

Tyska företagsinvesteringar i Kina är dessutom enormt mycket större än vad de var i det trots allt ekonomiskt rätt betydelselösa Ryssland. Från Ryssland hade dessutom många tyska företag dragit sig tillbaka redan långt innan det fullskaliga angreppet på Ukraina i februari.

Där många mindre tyska företag redan nu har börjat se över sina kopplingar till Kina, står storbolag som biltillverkaren Volkswagen och kemikaliejätten BASF under kritik för att man fortsätter att investera enormt i landet.

Bara för några dagar sedan meddelade BASF att man kommer att bygga en ny anläggning i Kina.

Hamnterminal på shoppinglistan

Att man efter vad som har hänt med affärsförbindelserna till Ryssland har vaknat upp till problemet Kina blir ändå hela tiden alltmer tydligt.

I Tysklands första nationella säkerhetsstrategi kommer man också utförligt att ta fasta på relationen till Kina. Strategin är menad att bli offentlig under början av år 2023.

Strategin utarbetas under ledning av den gröna utrikesministern Annalena Baerbock, som liksom sitt parti har en betydligt mindre rosig bild av utvecklingen i Kina än vad kanslern enligt sina senaste uttalanden ser ut att ha.

Att många ändå fortfarande verkar se Kina som en pålitlig partner märks för tillfället kanske allra bäst i Hamburg.

Där vill stadens hamnbolag HHLA sälja andelar av en av hamnterminalerna till det kinesiska bolaget Cosco, men åtminstone hittills har ekonomiministeriet i Berlin inte godkänt planerna.

Man lär ha i färskt minne problemen med de till ryska Gazprom sålda tyska gaslagren och det till Rosneft sålda oljeraffinaderiet i staden Schwedt.

I Hamburg ser man alltså igen viktig tysk infrastruktur som kan hamna i händerna på en utländsk makt.