Hundarna Ester och Jäger från Snappertuna deltar i höstjakten – de spårar också hjortar som skadas i kollisioner
Höstjakten är i full gång och i jaktlagen som hör till Västra Nylands jaktvårdförening har allt fler jägare börjat använda sina hundar i drevjakt.
Att jaga till exempel vitsvanshjort med drivande hund är faktiskt mindre stressigt för hjorten än när flera människor går i bredd i så kallad drevkedja. Nu följer hunden ett djur istället för att man skrämmer iväg hela flocken åt olika håll.
Det säger Lennart Biström som är verksamhetsledare för Västra Nylands jaktvårdsförening. Han säger att det blivit populärt att använda hundar i jakt och numera får man också använda flera raser än tidigare.
– Först var det taxar som var ett viktigt komplement till hjortjakten. Över hälften av alla vitsvanshjortar som fälldes jagades med hund och resten var med drev och lite vaktjakt.
Ny jaktförordning medförde nya raser
För tre år sedan, när jaktlagen ändrades, fick också andra raser börja driva hjort. Mankhöjden på jakthundar höjdes.
– Den höjdes till 39 centimeter och bland annat drever och beagle var några hundraser som kom med i hjortjakten, berättar Biström.
Det finns också hundraser som är specialiserade på apportering, det vill säga att hämta bland annat fåglar.
– Där har vi till exempel labrador retriever. Den rasen är också bra på spårning, det vill säga att spåra blod och man använder också labradorer som assistans- och räddningshundar. Det är en bra ras att skola.
Däremot har behovet av älghund minskat eftersom älgstammen har blivit mindre. Det är också vanligare att älgjakten sker med traditionellt drev, det vill säga drevkarlar (eller -kvinnor) i bredd.

Nya hundraser har kommit in i jakten medan behovet av älghundar minskar
Grythundar som sover under täcket
Hemma hos Annika och Jörgen Lindholm i Snappertuna blir man som gäst hjärtligt utskälld när man stiger ut ur bilen.
Skallen avtar ändå snabbt när två hundar i koppel får komma lite närmare och snusa på en.
Hundarna heter Ester och Jäger. Ester är en parson russell terrier och hon blir 18 månader i november. Jäger är ett litet muskelknippe med brun, lite lockig päls.
– Jäger är en patterdale terrier, förklarar matte Annika Lindholm och tillägger att rasen är obekant för många eftersom den tillsvidare inte är erkänd i Finland.
Jäger är fyra och ett halvt år gammal. Han och Ester är båda grythundar, det vill säga raser som används till jakt på vilt som lever i gryt. Hit hör räv, grävling och mårdhund.
– Men ingen av dem används till grytjakt, säger husse Jörgen Lindholm med eftertryck.
Han vill inte att Ester och Jäger ska jaga flera meter under marken och riskera bli bitna av skrämda grävlingar och mårdhundar. Ester och Jäger är familjemedlemmar och dessutom vill Jörgen och Annika att deras hundar ska kunna användas till spårning. De har nämligen väldigt känsliga nosar och bra luktsinne.
Jäger har redan i flera år deltagit som drivande hund i höstjakten och han har också spårat hjortar som bland annat skadats i kollisioner med bil.
– Hundar har alltid varit en del av våra liv och när jakten kom in i bilden så blev det en naturlig grej att de skulle delta, säger Annika Lindholm.
Hundarna är lika mycket sällskapsdjur som brukshundar. Det märks när Annika pysslar om Ester och Jörgen krafsar Jäger.
– De sover med oss och en äkta grythund sover under täcket, skrattar Annika Lindholm.
Anlagsprov för att testa mod och vittring
Den här hösten har parson russell terriern Ester, ett och ett halvt år, ändå varit med om grytanlagsprov.
– Man testar hur en hund beter sig om man skulle sätta den framför ett riktigt gryt, går den in, går den fast, skäller den eller blir den rädd och sticker ut, förklarar Jörgen Lindholm.
Till sin hjälp har man ett konstgjort gryt, en labyrintliknande låda.
– Det är uppfödaren som vill att vi gör de här proven och att vi också går på utställning, tillägger Jörgen Lindholm som konstaterar att han personligen inte skulle bry sig om att göra allt det här eftersom Ester inte ska användas som grythund.
Grytanlagsprovet har ändå visat att Ester skulle vara en utmärkt grythund, men de goda egenskaperna kommer paret Lindholm att använda till spårning.
– Blir det inget av det så får hon bli vår ”bullahund” här hemma.
Ester blir troligtvis en spårhund, vilket behövs. Det sker många hjortkollisioner i Västnyland och då kan Ester bistå med att leta upp skadade djur.
Jäger används också som spårhund. Han driver också bra, så pass bra att husse eller matte har svårt att hänga med.
– Det går lite väl hårt, han är lite väl snabb, konstaterar Jörgen Lindholm.
Både Annika och Jörgen Lindholm deltar i höstjakten. Också Annika vet att det går undan när Jäger får upp ett spår.
– Det gäller att vara stadig på foten och snabb också när man följer honom, men det går bra, han är duktig, säger Annika Lindholm.
Både Jäger och Ester hålls kopplade när de rör sig utomhus. Orsakerna är flera. På åkrarna finns rådjur och vitsvanshjortar. Här rör sig också en flock med vargar.
Dessutom finns det många landsvägar i närheten. När de här hundarna får vittring är de svåra att stoppa.

Ester gör bra ifrån sig i anlagsprov för grytjakt men både hon och Jäger ska använda sina känsliga nosar till spårning
Hundar får delta i jakt utan särskilda prov
Hundar behöver inte avlägga några prov för att kunna delta i jakt, men förutom att man till exempel kan testa om en hund har anlag för att gå i gryt så kan man också träna upp hundens förmåga att spåra.
– Det här sker genom blodspår. Du har en svamp indränkt i blod i ett snöre som du drar efter dig i skogen. Beroende på hur duktig hunden är så kan du ha olika tid mellan att du drar upp spåret och att du går med hunden och ser om den följer spåret, berättar Annika Lindholm.
Det går också att tävla och avlägga prov i spårning, men det har inte Annikas och Jörgens hundar gjort.
– Hunden behöver inga papper på att den har skolats eller avlagt prov. Den får ändå delta i jakt, de flesta hundar klara av det på talang, det är kanske är människorna som måste bevisa att de kan hantera sina hundar, säger Annika Lindholm.