Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Kommentar: Den ryska befolkningen skyller fortfarande på USA

Uppdaterad 16.10.2022 12:53.
Joe Biden och Vladimir Putin skakar hand inne på  Villa La Grange i Genève i Schweiz.
Bildtext Många ryssar tror fortfarande att det är USA snarare än Ryssland som bär ansvar för kriget i Ukraina.
Bild: /All Over Press

Den ryska ledningen har lagt skulden för kriget i Ukraina på två parter: den så kallade nazistiska regimen i Kiev och USA/Nato. Anklagelserna mot sistnämnda har på sistone ökat och argumentationen verkar fortfarande bita på den ryska befolkningen.

I augusti gjorde det ryska oberoende opinionsinstitutet Levada Center en opinionsundersökning. Den visade bland annat att 72 procent av ryssar stödjer den ryska arméns agerande i Ukraina och att en lika stor procentandel stödjer president Vladimir Putin.

Det här var förvisso innan Putin meddelade om en allmän mobilisering av reservister - siffrorna kan således se annorlunda ut i dag. Men det är samtidigt inte mycket som tyder på att opinionen förändrats radikalt, även om stödet för den ryska ledningen minskat något.

Upptrappad retorik om det ”kollektiva väst”

I en intervju med Aftonbladet i veckan svarade Lev Gudkov, chef på Levada Center, på frågor gällande varför så många stöder den ryska arméns agerande i Ukraina.

Gudkov sade bland annat att väst glömmer att Ryssland är ett totalitärt land där andra regeringsalternativ saknas och att den ryska propagandan ständigt påtalar att det här kriget utförs mot det kollektiva väst, vilket många i Ryssland följaktligen tror.

Den här retoriken kring USA:s och västs roll verkar också ha trappats upp på sista tiden, både i Putins tal och i den ryska mediala propagandan.

Fokus ligger allt oftare på att det är Nato-vapen som beskjuter Donbass i Ukraina och att ryska trupper därmed möter det ”kollektiva väst”.

HIMARS-raket som skjutits iväg.
Bildtext Den ryska retoriken kring USA:s roll i kriget i Ukraina har på senaste tiden trappats upp.
Bild: AOP

Utbrett önsketänkande i väst

Den stora förhoppningen i väst är inte sällan att det ryska folket ska störta sin regering. Det här leder ibland till ett sorts önsketänkande som också genomsyrar journalistiken: minsta lilla tecken på att ryssarna motsätter sig kriget i Ukraina lyfts fram stort.

Aftonbladets intervju med Gudkov illustrerar samma fenomen. Medan texten lyfter fram att Putin fortfarande åtnjuter ett stort stöd, fokuserar rubriceringen på de ur svenskt perspektiv bättre nyheterna, det vill säga att ”Var tionde ryss känner ansvar för dödandet i Ukraina”.

Men att tio procent känner ansvar för kriget eller att några hundratusentals män i ett land med 144 miljoner invånare lämnat landet för att inte kallas in till kriget är inga starka indikatorer på att regimen är hotad.

Det må vara många som inte vill åka till fronten, men det betyder inte att alla dessa motsätter sig kriget.

”USA har aldrig straffats”

Mina bekanta i Ryssland är inga stora Putin-fans och de vill absolut inte till fronten, men de upprepar samtidigt alla samma sak: att det här är ett krig mellan stormakter.

En rysk vän sade till exempel för någon vecka sedan att USA aldrig ”straffats” för de hemskheter som landet, enligt henne, åsamkat i Irak, Palestina och det forna Jugoslavien. Därför måste det här kriget nu ske, som en form av vedergällning.

I veckan såg jag också ett inlägg på Instagram där en rysk fotograf förkunnade att det är ondskans USA som är orsaken till att Ryssland och Ukraina nu krigar.

Dessa exempel och Levada Centers undersökningar understryker samma sak: att många ryssar ser USA som huvudansvarig för kriget i Ukraina.

The letter Z and a hashtag reading 'We don?t leave ours' seen over Moskovsky Prospect in St. Petersburg, Russia, 26 March 2022.
Bildtext En rysk fotograf förkunnade i veckan att ondskans USA är orsaken till kriget i Ukraina.
Bild: EPA-EFE/All Over Press

Svårt att begripa bilden av USA

Att förstå den ryska bilden av USA och NATO som angripare är däremot inte helt lätt.

USA har förvisso definitivt lagt sig i och startat konflikter utomlands på felaktiga premisser. Men medan Putins stormaktsdrömmar blivit större under de senaste tio åren, har USA rört sig närmare isolationism. USAs kaosartade reträtt från Afghanistan i fjol underströk det om något.

Amerikanerna vill inte engagera sig i konflikter utanför landets gränser mer. De vill inte vara ledande i sådana insatser i Ukraina, än mindre riskera amerikanska soldaters liv.

Även om en majoritet i USA stöttat de ekonomiska och militära stödpaketen till Ukraina, har flera också ifrågasatt stöden och påpekat att pengarna kunde användas för amerikaner.

Skev självbild i Ryssland

Men trots att USA inte längre ser på Ryssland som sin främsta fiende, finns det en bred uppfattning i Ryssland om att USA vill krossa landet och en syn på USA som angriparen.

Den ryska propagandan, som länge målat upp en hotfull bild av ett NATO som expanderar i Rysslands närområden, är delvis att beskylla för detta. Men här handlar det också om en skevhet i hur ryssarna ser på sin egen historia och sin plats som en stormakt som behövs som motpol till USA/väst.

De ryska historieböckerna har till exempel alltid tonat ner de stunder där Ryssland varit angriparen, som exempelvis Molotov-Ribbentrop-pakten som innebar att Ryssland och Tyskland i hemlighet delade upp Europas länder mellan varandra innan andra världskriget.

Ryssland har på så sätt aldrig gjort upp med sin historia som en ockuperande makt, utan sett sig som en befriare.

Det här gör det sannolikt lättare för den ryska befolkningen att fortsätta köpa den ryska propaganda som serveras och se sig som försvarare av ett hotat ryskt folk, även om det givetvis inte stämmer överens med verkligheten.