Hockeyfamiljen Hemming lämnade Vasa för bättre träning i Esbo då sönerna var i 10-årsåldern: "Vi tyckte vi åkte lite tidigt, de sa att vi kom lite sent"
Har man idrottande barn i familjen dyker frågan förr eller senare upp: Hur tidigt och hur seriöst ska vi som familj satsa på barnens hobby? Speciellt om de drömmer om OS, Premier League eller NHL?
Vasa Sports Mestislag som 16-åring. U20-VM. Ligahockey i HPK, Jokipojat och Saipa. Seriespel utomlands i Sverige, Norge, Tyskland, Österrike, Italien och Tjeckien.
Har man liksom Emil, Oscar och Jonathan Hemming en pappa med en gedigen ishockeybakgrund är det mer regel än undantag att man själv förr eller senare börjar spela hockey. Trots att man erbjudits många alternativ.
Fotboll, friidrott, boboll, gymnastik, brottning och golf är några av de grenar Jonas och Carolina Hemmings två äldsta söner prövat på. Men hockeyn vann.
– De har alltid fått göra vad de vill men det stod tidigt klart att hockeyn var den gren som låg närmast deras hjärta, berättar pappa Jonas, som minns hur sönerna som små satt hemma iklädda full mundering och väntade på att få åka till ishallen.
Familjen bodde i Vasa och liksom pappa Jonas fick pojkarna sin tidiga hockeyfostran i Sport. Men då Emil var tolv och Oscar tio hade de under ett sportlov hos morföräldrarna i Esbo chansen att träna tillsammans med jämnåriga killar i Kiekko-Espoo.
– Pojkarna var fulla av beundran över hur skickliga och hur bra på att skrinna Esbospelarna var – och insåg att de själva hade mycket att jobba med ännu, minns Jonas.
I det skedet funderade familjen inte på någon flytt, men redan då sommarlovet började gick flyttlasset till Esbo.
– Vi visste vad vi hade att vinna och funderade sist och slutligen inte så mycket på vad vi hade att förlora. Man kan ju alltid komma hem.
I fall att de tre barnen inte skulle trivas i Esbo behöll familjen sitt hus i Vasa.
– Men det dröjde inte länge innan de sa att vi kan sälja huset, vi stannar här.
Se Sportliv om hockeyfamiljen Hemming på Arenan:
Pojkar med potential
Trots att Emil och Oscar under den där sportlovsveckan upplevt att de låg efter de jämnåriga Esbospelarna, hade tränarna där ändå sett brödernas potential.
Strax efter sportlovet fick Jonas Hemming ett samtal där Esbotränarna bad målfarliga Emil komma och förstärka laget i en turnering. Då Emil samma helg skulle spela med Sport i en annan turnering, blev det inte av. Kort senare kom en ny förfrågan och i samma veva ett mer omvälvande förslag.
– De frågade om det inte skulle vara bäst om Emil flyttade till Esbo helt och hållet. De sa att de skulle göra honom till en spelare, berättar pappa Jonas.
Jonas hörde sig för bland sina hockeykontakter runtom i landet och fick från alla håll höra att tränarna Juha Ikonen och Kimmo Mäki-Kokkila i Kiekko-Espoo gör ett väldigt bra jobb med att utveckla unga spelare.
Emil minns hur frågan om en möjlig flytt togs upp inom familjen.
– Mamma och pappa frågade vad vi vill bli som stora. Jag sa att jag vill i alla fall bli hockeyspelare som pappa har varit.
Visst kändes tanken på att lämna alla vännerna i Vasa jobbig, men Emils mål är klart.
– Jag vill bli en världens bästa spelare, det är vad jag vill.
Eftersom Oscar tänker i samma banor, beslöt föräldrarna ge sönerna en chans att förverkliga sin dröm.
Beslutet underlättades av att bägge föräldrarna kunde fortsätta i sina gamla jobb trots flytten.
Samtidigt är familjen noga med att påpeka att flytten inte ska ses som kritik mot spelarutvecklingen i Sport, som även Jonas varit med om att utveckla. Men för just deras familj erbjöd Esbo något de inte ville missa.
– Vi tyckte kanske vi åkte lite tidigt, men i Esbo sa de att vi kom lite sent, säger Jonas.
Rätt beslut att flytta
Med tre års facit på hand vet familjen Hemming att beslutet att flytta till Esbo var det rätta.
Egentligen var de då 5–12-åriga sönerna i en optimal ålder med tanke på anpassningen till en ny miljö med skola, hobbyer och kompisar. Pojkarna togs väl emot på alla håll och fick snabbt nya vänner.
Hade flytten skett senare hade det sannolikt känts svårare att lämna Vasa.
– Fast i början fick jag nog höra en del kommentarer om min österbottniska accent i skolan, avslöjar Emil med ett skratt.
Emil, som fyllde 16 i somras, har under de tre åren gått från C- till A-junior och spelat både i U16- och U17-landslagen, medan 14-åriga Oscar i år spelar i FM-serien för U16-lag.
8-åriga Jonathan har först i år börjat visa ett större intresse för hockeyn och är ännu ett oskrivet blad. Till skillnad från de äldre bröderna som bägge är anfallare lutar lillebror mot målvaktsposten.
Ligaspel hägrar
Förra hösten gick Emil Hemming i nian i Mattlidens skola i Esbo. Det var då diskussionerna om vad och var han skulle börja studera efter högstadiet började – och framför allt vilket hans följande steg i hockeykarriären skulle bli.
Eftersom Kiekko-Espoo inte har något ligalag började familjen fundera på om Emil borde flytta någon annanstans för att kunna utvecklas till det hockeyproffs han vill bli.
– Det var många andra lag med i diskussionerna, men vi tyckte Åbo och TPS var det bästa alternativet. Det ligger ganska nära och de vet hur man fostrar proffsspelare. Det har kommit många bra spelare därifrån, berättar Emil.
Enligt de regler som gäller inom ishockeyn måste spelare ha fyllt femton innan de kan anlita en spelaragent. Följden är att då en lovande spelare fyller femton börjar telefonen ringa.
Listan på agenter som tog kontakt med familjen Hemming förra sommaren var lång.
Valet föll på erfarna Petteri Lehto med spelare som Patrik Laine, Mikko Rantanen och Kaapo Kakko i sitt stall. Det var också Lehto som skötte förhandlingarna kring flytten till Åbo.
Samtidigt lärde sig högstadiekillen Emil en hel del om hur det går till inom hockeyvärlden.
Även om överenskommelsen med TPS var klar redan i slutet av förra året, fick Emil inte yppa något om vad han skulle göra efter säsongen 2021-2022.
Fram på våren visade det sig att två av hans lagkamrater från fjolårets finska mästarlag i U18 också skulle flytta TPS.
Emil, Tuomas Suoniemi och Petteri Rimpinen bor i varsin lägenhet i samma hus i centrala Åbo. Alla tre studerar på merkonomlinjen vid Åbo Yrkesinstitut, där det finns en egen klass för studerande för vilka idrotten just nu kommer i första rummet.
De har alla samma mål – NHL.
– Det kräver nog ganska mycket att komma till NHL, men det är dit jag vill, säger Emil.
En lång resa att njuta av
Emils tränare i TPS U20-lag är tidigare landslagsmålvakten Fredrik Norrena. Han ser i Emil en väldigt lovande hockeyspelare på väg mot en ljus framtid.
Samtidigt påminner han om att andelen spelare som aldrig kommer att uppnå sin stora dröm är stor.
– Får vi fram två till tre per åldersgrupp per år som tar sig vidare till TPS ligalag eller någon annan ligaklubb så har vi gjort ett bra jobb. Samtidigt växer ungefär tio spelare ur sin åldersgrupp eller sitt lag per år, så rent statistiskt är risken stor att man inte tar sig vidare till nästa steg, säger Norrena.
Familjen Hemming är mycket medveten om realiteterna och har valt att betrakta hockeysatsningen som en lång resa man måste njuta av, berättar mamma Carolina.
– Om deras drömmar en dag slår in, så gör de det. Men det är inget måste. De är fortfarande våra barn. Det som händer med idrottskarriären är sen en annan sak.
Både Jonas och Carolina vet också att det som sägs under bilresan hem från en match kan ha en enorm betydelse, på gott och ont.
Oftast har sönerna redan i bilen velat höra pappas kommentarer om vad som varit bra och vad som varit dåligt.
– Visst har jag fått bita mig i läppen någon gång, men som mamma och pappa ska man aldrig vara elak och alltid se till att samtalet slutar i en positiv anda, säger Jonas.
Medan pappa Jonas fått stå för responsen, har mamma Carolina tagit rollen som peppare.
– Vårt motto har alltid varit Se meni jo! En dålig match går inte att ändra på, man kan bara göra bättre ifrån sig nästa gång.
Grunden till proffskarriären läggs nu
Varje vardagsmorgon vaknar Emil klockan sex. Vid kvart i sju kommer någon och plockar upp killarna på väg till ishallen i Artukais i utkanten av Åbo.
Där börjar dagens första träning kvart över sju och pågår till nio.
Mellan tio och två går killarna i skola och direkt från skolan åker de tillbaka till ishallen och dagens andra träningspass.
De kommer hem nån gång mellan sex och sju på kvällen och då har de med sig ett varmt mål mat som klubben förser dem med.
Det här är U20-killarnas vardag, fem dagar i veckan. Lägg därtill ett hektiskt matchprogram i FM-serien med matcher antingen fredag och lördag eller lördag och söndag.
Enligt tränaren Norrena är det en chock för många att träningsmängden fortsätter öka från år till år.
– Men när man klarar av det, så blir det inte så mycket värre, konstaterar han med ett skratt.
Tar man sig vidare till proffs kan nämligen träningsmängden till och med gå ner lite.
– Sen kommer den mentala biten och pressen att alltid leverera, varnar Norrena sina unga spelare.
Vägen till NHL
I och med att Emil Hemming fick en agent förändrades också inställningen till hockeyn. Det som varit en hobby blev en framtida yrkeskarriär. Men än är han inte där.
– Nu som 16-åring gäller det bara att njuta av att spela. Då jag fyller sjutton är det ett år till NHL-draften, vilket gör det till ett viktigt år. Då ska man fortsättningsvis försöka njuta och inte tänka så mycket på draften.
Sommaren 2024 fyller Emil Hemming aderton.
– Då kommer NHL-draften och då kan det se ut hur som helst. Men vi får se.
I början av november spelas World U17 Hockey Challenge i Kanada. I turneringen kommer Finland att möta USA, Sverige, Tjeckien och tre kanadensiska lag. Räkna med att NHL-klubbarna har sina scouter på plats.
Såväl Emil Hemming som de två andra tidigare Kiekko-Espoo- numera TPS-spelarna Tuomas Suoniemi och Petteri Rimpinen ingår i den finska truppen.
Och nästa sommar fyller Oscar Hemming femton.
' /%3E%3C/svg%3E)
