Hoppa till huvudinnehåll

Ekonomi

Inflationen äter inte upp våra banklån – det här är skillnaden mellan 1970-talet och i dag

Uppdaterad 25.10.2022 07:44.
Familj som fikar, på kläder och inredning ser man att det är 1970-talet.
Bildtext Familjen Nylund samlas kring matbordet i Dickursby i Vanda 1970. Under 1970-talet var både inflationen och bolåneräntorna klart högre än i dag.
Bild: Jorma Nylund / Vanda stadsmuseum

Dagens ekonomiska läge påminner om 1970-talet. Många säger att inflationen då åt upp bolånen. Men dels är det inte helt sant, och dels är läget nu delvis sämre än än då.

På en del sätt påminde 1970-talets ekonomi om dagens energikris. Då drabbades marknaderna av oljekriser som höjde priset på bränsle lite på samma sätt som elpriset stigit nu. Inflationen ökade och räntorna steg betydligt högre än i dag.

En ofta upprepad uppfattning är att inflationen då åt upp bolånen. Men Mikael Juselius som är forskningsrådgivare på Finlands Bank säger att vi inte ska vänta oss det i dag.

– Inflationen äter bara upp våra banklån om våra nominella inkomster ökar snabbare än inflationen. Hittills har vi inte sett att löneinflationen skulle ha tagit lika kraftig fart som prisinflationen.

Mikael Juselius, forskare vid Finlands Bank
Bildtext Mikael Juselius är forskningsrådgivare vid Finlands Bank.

Dels beror det på att centralbanken höjer räntorna, men den främsta skillnaden mellan vår tid och 1970-talet ligger i den ekonomiska tillväxten.

– Det som var annorlunda på 1960- och 1970-talet var att våra ekonomier växte hela tiden. Vi blev hela tiden rikare. Det kan man lätt förväxla med att inflationen åt upp lånen, säger Mikael Juselius.

Det kan bero på att den ursprungliga lånesumman med tiden började se allt obetydligare ut. Inkomster och priser steg medan lånesumman hölls den samma.

Mikael Juselius påpekar ändå att räntan samtidigt var mycket hög.

– Det åt upp den effekt som inflationen hade på lånesumman. Det såg ut som inflationen åt upp lånen, men egentligen vann man inte så mycket.

”De som nu kräver mera lön är som hundar som jagar sin egen svans”

I dagens läge har vi ingen ekonomisk tillväxt som kunde ge oss utrymme att höja våra löner i förhållande till de summor vi lyft i våra bolån. Europeiska Centralbanken kämpar rent av mot stigande löner genom att höja sina styrräntor.

Höga räntor fungerar som en broms på den ekonomiska tillväxten. Centralbanken hoppas att löntagarna i EU inte ska kräva stora lönehöjningar om de ser att vi går mot sämre ekonomiska tider.

Mikael Juselius säger att centralbanker i regel vill undvika en så kallad löne- och inflationsspiral.

– Det som har hänt på riktigt är att vi alla har blivit lite fattigare i och med kriget i Ukraina och vissa andra kriser som följde på coronapandemin. Om löntagarna då försöker bibehålla sin köpkraft genom att ställa högre lönekrav kan man förvänta sig att det inte går eftersom vi de facto har blivit fattigare.

Här jämför Mikael Juselius med en hund som jagar sin egen svans.

– Den kan springa i cirklar och försöka fånga svansen men svansen flyr alltid undan. Varje gång vi kräver mera lön stiger inflationen ytterligare. Lönesättningen kommer inte att gå upp tillräckligt snabbt för att vi ska kunna bibehålla vår reella köpkraft.

En sådan utveckling skulle vara mycket skadlig för ekonomin. I stället för att bli rikare genom att ställa högre lönekrav skulle vi få en allt större osäkerhet när det gäller framtidens priser.

– Om inflationen är snabb eller varierande blir det svårt att förutspå hur köpkraften utvecklas i framtiden och fatta rätt beslut när det gäller att köpa eller spara. Därför vill man undvika det, säger Mikael Juselius.

I ett sådant läge skulle dessutom centralbanken sannolikt höja sina styrräntor ytterligare. Vi skulle ha både ännu högre inflation och ännu högre räntor än nu.

På 70-talet hade man en löne- och inflationsspiral, men centralbankerna lyckades så småningom få inflationen någorlunda under kontroll.

Vi har inte mera 70-talets ränteavdrag på låneräntor

Samtidigt som den ekonomiska tillväxten är den främsta förklaringen till att det gick lättare att betala av bolån på 1970-talet är det ändå inte hela sanningen. Finland hade efter krigen infört ränteavdrag på bostadslån i beskattningen. Tanken var att det sönderbombade landet behövde nya hem.

För att sporra husbyggare och bostadsköpare fick de rätt att dra av en del av sina ränteutgifter i beskattningen.

I dag är det inte efterkrigstid mera. Man ser inte mera samma nytta i en inkomstöverföring från alla till personer med bostadsskuld.

– Man kan fråga sig om det finns någon orsak att gynna låntagare mera än till exempel sparare, säger Mikael Juselius.

De sista resterna av systemet med ränteavdrag på bostadslån håller på att fasas ut.

Men på 60- och 70-talen förbättrade avdragen hushållens förmåga att klara av de höga räntorna.

– Det är mindre gynnsamt att vara låntagare i dag än tidigare, säger Mikael Juselius.

Därför är lägre löner lösningen på hög inflation

17:14

Diskussion om artikeln