Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Psykiatrin i Österbotten fullständigt otillräcklig enligt förening: ”Man kan inte lägga vårdansvaret på de anhöriga”

Uppdaterad 25.10.2022 06:17.
Kvinna med mörkt hår och mörka kläder ler svagt och ser in i kameran. I bakgrunden kontorsmiljö.
Bildtext Leena Pakkanen är verksamhetsledare på anhörigföreningen FinFami Österbotten rf och starkt kritisk till den otillräckliga mentalvården i Österbotten.
Bild: Moa Mattfolk / Yle

För få platser inom den slutna psykiatriska vården och för långa köer på alla fronter inom mentalvården. Enligt anhörigföreningen FinFami Österbotten far många österbottningar illa då välfärdsområdet inte lyckas leverera den vård som behövs.

Leena Pakkanen har i många år jobbat inom anhörigföreningen FinFami Österbotten. Föreningen befrämjar anhörigas välmående när någon närstående har problem med den psykiska hälsan.

Idag är Pakkanen verksamhetsledare för föreningen.

Hon minns väl de år då man inom den psykiatriska vården skar ner som mest på antalet platser för sluten vård. Det vill säga den psykiatriska specialsjukvård som tar hand om de svårast sjuka patienterna. För 20 år sedan fanns 116 platser. Idag är det totala antalet platser 62. Men siffran är inte helt jämförbar då arbetet organiserats om inom Österbottens välfärdsområde.

Pakkanen är naturligtvis väl medveten om att linjen har varit densamma i hela landet. Man har velat frångå ett system där patienter passiviseras av långa vårdperioder på vårdavdelning och istället har man byggt upp den öppna vården.

Hon är ändå av åsikten att platserna idag är för få och att den öppna vården inte täcker upp som den borde.

– De anhöriga säger idag att det är stora problem med att få komma in på sluten vård. Dessutom är vårdperioderna på vårdavdelning alldeles för korta och patienter som fortfarande är i väldigt dåligt skick skrivs ut, säger Pakkanen.

Nainen sauvakäveli Lauttasaaressa joulukuussa 2020.
Bildtext Många som är anhöriga till en patient som lider av psykisk ohälsa blir till slut själva deprimerade. Skulle patienterna få bättre vård skulle detta inte behöva ske, påpekar Leena Pakkanen.
Bild: Silja Viitala / Yle

Situationen är direkt ohållbar för många anhöriga uppger Pakkanen.

– Man kan inte lägga vårdansvaret på de anhöriga, de är inte professionella.

I praktiken är det ändå just detta som hela tiden sker. Anhöriga tar fullt ansvar för en patient som skrivs ut och som inte kan fungera normalt eller sköta ett hushåll.

– De ser till att den sjuka tar sina mediciner, ringer och försöker se till att patienten får komma någonstans och prata efter vårdperioden. De anhöriga känner att allt hänger på dem.

Självmordsrisk som störst vid utskrivning

Statistik visar samtidigt att störst risk för självmord föreligger vid utskrivningstidpunkten. Enligt Pakkanen händer det även i Österbotten att patienter begår självmord i samband med att de skrivs ut från sluten vård.

– Vi vet att allt hänger ihop. En del patienter skrivs ut för tidigt för att det finns tryck på att någon ny patient behöver tas in. Och skriver man ut patienter för tidigt så innebär det en väldigt stor risk.

Pakkanen anser att de anhörigas berättelser tydligt visar att öppenvården inte fungerar som den borde. Det bildas köer inom all lågtröskelverksamhet. Den som ska fungera förebyggande och i bästa fall förhindra att patienter åtminstone i en del fall behöver tas in på vårdavdelning.

– Det känns som om det är kö överallt, och man har inte tillräckligt med resurser eller personal som kan ta hand om alla som står i kö. Det är väldigt oroväckande att det är så många som måste vänta långt över tre månader på att få vård och stöd.

Föreningen hör till de många i landet som höjt rösten för en nationell terapigaranti.

De anhöriga känner att allt hänger på dem.

― Leena Pakkanen, verksamhetsledare

För även om de flesta patienter relativt snabbt får kontakt med vården och också snabbt får en första bedömning eller ett läkarbesök, så är det det som sker i förlängningen som är avgörande.

– Det har vi märkt att fast man får den första kontakten rätt snabbt så kan väntan sedan bli otroligt lång. Ett års väntan på psykolog är inte ovanligt.

Barn och unga särskilt sårbara

Pakkanen lyfter upp mammor som drabbas av förlossningsdepression som exempel.

– Man kan inte vänta ett år för att få prata med någon då man befinner sig i en sådan situation, det blir bara värre och är tungt för hela familjen.

Forskning visar även att det finns stor risk att de anhöriga själva blir deprimerade eller insjuknar. Hela 45 procent av de anhöriga drabbas.

– Många blir sjukskrivna, får svårt med ekonomin och en del anhöriga har blivit så utbrända att de idag är arbetsoförmögna.

Roparnäs sjukhus, C-huset.
Bildtext Snart är det slut på en lång era inom en del av den österbottniska psykiatriska vården, då man flyttar verksamheten från Roparnäs till det nybyggda H-huset vid centralsjukhuset i Sandviken. På FinFami hoppas man på förbättringar.
Bild: Yle/Moa Mattfolk

Pakkanen beskriver det som en sällsynt ond cirkel då samhället inte lyckas hjälpa den patient som först insjuknar. Inte sällan är det också barn eller ungdomar som drabbas. Då föreningen gjorde en kartläggning bland högstadieelever i Vasa visade den på alarmerande resultat, berättar Pakkanen.

– Vår kartläggning visade att 30 procent av eleverna var oroliga för någon anhörigs psykiska hälsa.

Det här är givetvis tungt för de unga och kan påverka dem negativt i livet, inte minst kan skolgången bli lidande.

Har förhoppningar på välfärdsområdet

Leena Pakkanen har trots allt en del förhoppningar på att Österbottens välfärdsområde ska lyckas komma åt en del av de stora problem som idag finns inom den psykosociala servicen.

– Jag hoppas vårdkedjorna ska börja fungera bättre, i allt från primärvården till specialsjukvården. Och att samarbetet till oss inom tredje sektorn ska börja fungera bättre.

Anhöriga till närstående som har problem med den psykiska hälsan efterlyser att själva få bli sedda och hörda. Då är det viktigt att man inom vården förmedlar kontakt till de som kan lyssna.

– Om man hänvisar anhöriga till oss för att få stöd så kanske de får hjälp som gör att de inte själva blir sjuka.

Den psykiatriska vården i Österbotten är otillräcklig

4:52