Så här långt har Finland kommit på vägen att bli klimatneutralt år 2035 – årets siffror förändrar helhetsbilden totalt
Klimatrapporten för år 2021 visar att utsläppen minskar, men det går långsamt. Största utmaningen är att skog och mark inte längre är kolsänkor.
Jordbruket och skogens minskade tillväxt kan försena Finlands klimatneutralitetsmål. Det visar klimatrapporten för år 2021 som Miljöministeriet publicerade på torsdagen.
Rapporten har publicerats sedan 2019 och visar i siffror i vilken takt Finland lyckas minska sina utsläpp av växthusgaser omräknat i koldioxid.
Den stora förändringen från 2020 till 2021 är att Finlands markanvändningssektor inte längre är en kolsänka som binder koldioxid, utan tvärtom en kolkälla.
Det här är någonting som inte har hänt tidigare och det förändrar totalbilden av situationen om man ser till klimatneutralitetsmålet för år 2035.
Miljöråd Magnus Cederlöf
För att mäta utsläppen använder man måttet koldioxidekvivalenter (CO₂-ekv), vilket betyder alla klimatuppvärmande gaser omräknat i koldioxid.
Siffrorna för markanvändningssektorn går preliminärt från en kolsänka på 17 miljoner ton CO₂-ekv år 2020 till ett nettoutsläpp på 2,1 miljoner ton CO₂-ekv.
– Det här är någonting som inte har hänt tidigare och det förändrar totalbilden av situationen om man ser till klimatneutralitetsmålet för år 2035. Men det är bara ett år det handlar om och vi får se hur det ser ut när vi får mera uppgifter, konstaterar miljöråd Magnus Cederlöf.
Så vad visar siffrorna? Jo att minskningen sker långsamt, men den har skett under flera år.
De totala utsläppen om man räknar bort markanvändningssektorn, dit alltså skogen hör, för år 2021 har hållit sig på i stort sett samma nivå som året innan.
Enligt förhandsuppgifter var de 2021 47,7 miljoner ton CO₂-ekv. Det betyder alltså en blygsam minskning på 0,1 miljoner ton CO₂-ekv från året innan, alltså 100 000 ton CO₂-ekv.
Minskningen motsvarar invånarnas utsläpp i en liten stad
Omräknat i en genomsnittsfinländares kolfotspår som är cirka 10 ton CO₂-ekv per år har Finlands utsläpp år 2021 minskat med 10 000 finländares utsläpp. Det motsvarar ungefär befolkningen i Närpes.
– Klimatneutralitet betyder att utsläpp och sänkor ska vara i balans och att nettoutsläppen ska vara noll och året innan gick vi åt fel håll, de ökade. Så det är klart att här är en hel del jobb kvar att göra. På utsläppssidan har vi kommit ganska bra framåt under de senaste åren. Utsläppshandelssektorn har minskat med god fart och också i ansvarsfördelningssektorn har vi lyckats skära ned utsläppen, så den delen av den här helheten ser ganska lovande ut, säger Cederlöf.
Men helt utsläppsfritt kan Finland inte bli under de närmaste decennierna så därför är kolsänkorna så viktiga för att vi ska nå helhetsmålet.
Vi delar alla på ansvaret för utsläppen i ansvarsfördelningssektorn
Utsläppen delas i rapporten in i tre kategorier; markanvändningssektorn, utsläppshandelssektorn och ansvarsfördelningssektorn. Störst var minskningen inom ansvarsfördelningssektorn. Det här är de utsläpp som Finland som medlemsland i EU ansvarar för att ska minska.
Dit hör i stort sett de utsläpp som vi medborgare långt ansvarar för.
Finlands klimatutsläpp i siffror
1. Markanvändningssektorns nettosänka år 2020 var – 17,4 miljoner ton CO₂-ekv som täckte 48 procent av de övriga utsläppen. I den kolsänkan, som vi alltså förlorade 2021, ingår bland annat skog, åkrar, våtmarker, bebyggelse och trä som lagrats i långvariga produkter.
Men det preliminära resultatet för år 2021 kan inte rakt av jämföras med föregående år eftersom sättet att räkna kolsänkor har ändrat. Vi får vänta till december för att få säkrare siffror.
Varför skogen binder mycket mindre koldioxid än man räknat med har Naturresursinstitutet lovat utreda. Orsaken antas vara att skogen växer långsammare än tidigare i kombination med en hög hyggesnivå.
2. Utsläppshandelssektorn, dit utsläppen från större industrier och energiproduktionsanläggningar hör, har jämfört med föregående år ökat till 20,3 miljoner ton CO₂-ekv. Det är en ökning på 0,7 miljoner ton CO₂-ekv.
Men deras utsläpp har ändå minskat betydligt under tidigare år.
3. Ansvarsfördelningssektorn är den kategori där minskningen är störst.
I den ingår trafik, jordbruk, uppvärmning av enskilda hus, utsläpp från arbetsmaskiner, avfallsbehandling och fluorerade gaser som bland annat finns i kylaggregat, samt småindustri och försvarsmaktens utsläpp.
Trafiken och jordbruket står för de största andelarna. Räknar man ihop alla de här utsläppen blir det 27,2 miljoner ton CO₂-ekv, en minskning med 0,9 miljoner ton CO₂ -ekv. från år 2020.
Jordbruket en svår fråga
Den största utmaningen är att minska jordbrukets utsläpp. Men det är inte ens enkelt att beräkna utsläppen från åkrarna, vilket Magnus Cederlöfs svar beskriver:
– Om man säger det enkelt så räknas andra gaser än koldioxid, alltså metan och lustgas, på ansvarsfördelningssektorns område. Medan koldioxiden räknas på markanvändningssektorns sida. Det diskuteras inom EU att man skulle överföra jordbruksutsläppen helt och hållet till en bredare markanvändningssektor som skulle innefatta alla markrelaterade utsläpp. I dagens läge är den här uppdelningen både konstgjord och förvirrande, säger Cederlöf.
När man ser på helheten är det just markanvändningssektorn som inger bekymmer över hur utvecklingen kommer att gå ifall förhandsberäkningen om minskade kolsänkor visar sig hålla streck även framöver.
– Den allmänna situationen när vi har så mycket kriser på gång är dels en möjlighet som kan skynda på övergången till förnybar energi genom att folk blir beredda att spara energi på ett helt nytt sätt och kanske får en beredskap att anamma nya beteenden på de områden som är viktiga ur klimatsynpunkt. Men kriserna kan också göra utvecklingen långsammare, säger Cederlöf.