Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Regeringen slutspurtar med praktgräl om skatter – det här handlar det om

Sanna Marin, Annika Saarikko och Maria Ohisalo i riksdagen.
Bildtext Statsminister Sanna Marin (SDP) och finansminister Annika Saarikko (C)är på kollissionskurs i skattepolitiken.
Bild: Markku Ulander / Lehtikuva

Inom tre veckor måste riksdagen få förslaget om en såkallad exitskatt, annars blir den inte av. För regeringspartierna handlar det om att stå fast vid eller bryta en överenskommelse.

Det börjar bli bråttom för regeringen Marin. Även om det är fem månader till riksdagsval måste alla lagförslag som ännu är under arbete lämnas till riksdagen om tre veckor – annars hinner riksdagen inte behandla dem under den här valperioden.

Närheten till valet skapar just nu många spänningar i regeringen. En av stridsfrågorna handlar om skattepolitiken.

I regeringsprogrammet kom man överens om att täppa till kryphålen för skattesmitare.

Det mest omstridda förslaget handlar om en så kallad exitskatt. Tanken bakom skatten är att rika människor inte ska kunna flytta utomlands för att slippa betala skatt om de säljer till exempel aktier som ökat i värde.

Skatten skulle betalas när en person som flyttat utomlands säljer egendom som ökat i värde medan hen bodde i Finland.

Problemet är att skatten fått massiv kritik från näringslivet och att många är rädda för att den ska skrämma bort de utländska välutbildade arbetstagarna som Finland behöver.

I söndags lät finansminister Annika Saarikko (C) i en intervju för Yle förstå att hon helst inte ger riksdagen något lagförslag om skatten. Enligt henne skulle den inte ge några större intäkter, utan bara försvaga möjligheterna till investeringar i Finland. Som finansminister är det hennes roll att lämna lagförslaget till riksdagen.

Samtidigt förklarade statsminister Sanna Marin (SDP) på en annan av Yles kanaler att regeringen visst har för avsikt att införa skatten. Enligt Marin håller regeringen fast vid sina interna överenskommelser.

I tisdags fick hon starkt flankstöd från Li Andersson (VF) som ideologiskt känner stark sympati för skatten.

Andersson begriper inte varför skatten skulle vara skadlig för Finland när liknande skatter redan finns till exempel i Danmark, Norge, Tyskland och USA.

Hög tjänsteman tar bladet från munnen

Mitt i grälet gör Finansministeriets kanslichef Juha Majanen ett ovanligt utspel i Helsingin Sanomat. Han sågar regeringens lagförslag och ber regeringen överväga att strunta i det. Enligt Majanen skulle exitskatten ses som en krigsförklaring bland uppstarstsföretag som tävlar om kunniga arbetstagare globalt.

Majanen anklagar också regeringspartierna för att ha stökat till lagberedningen med alltför kategoriska åsikter om hur lagförslaget ska se ut.

Majanen passar samtidigt på att såga också en annan skatt som regeringen vill införa för utländska arbetstagare. Det handlar om att införa ett ekonomiskt arbetsgivarbegrepp. I klartext betyder det att Finland skulle få rätt att beskatta utländska arbetstagare som jobbar här, trots att deras arbetsgivare formellt finns utomlands.

I dag betalar utländska arbetstagare skatt i Finland om arbetsgivaren är finländsk. Om den som formellt betalar lönen finns utomlands undviker man skatt.

Till exempel inom en internationell koncern skulle den nya skatten gälla personer som jobbar i Finland 14 dagar i sträck eller sammanlagt 45 dagar i året.

Också den lagen har fått massiv kritik från näringslivet. Dessutom har rådet för bedömning av lagstiftningen konstaterat att det är oklart vad man vill uppnå med lagen och att politiska överenskommelser har begränsat tjänstemannaberedningen.

Regeringens funktionsduglighet hotad

De närmaste tre veckorna visar hur långt regeringspartierna är beredda att ta striden. Om Annika Saarikko, som kämpar med Centerns dåliga opinionssiffror, vägrar ge ifrån sig lagförslagen utmanar hon öppet Sanna Marin och regeringspartierna till vänster.

Samtidigt är regeringspartierna inne i en djup konflikt om skogen och EU-förslaget om att restaurera och återställa natur.

Om konflikterna drivs till sin spets hotas regeringens funktionsduglighet. I regeringspartierna säger sig ingen vilja ta den risken. Utmaningarna under regeringsperiodens sista månader, både globalt och här hemma, anses vara av den kalibern att inget ansvarstagande parti har någonting att vinna på att rubba regeringen.