”Teater mer som ett punkband” – Dramagruppen MiM ger unga verktyg att göra sig hörda

Teater är en gör-det-själv-konstform och projektet Mitt i Mellan (MiM) tar chansen att göra det enkelt. Genom att skriva och sätta upp texter kan unga deltagare upptäcka sin egen röst.

I den 23 oktober arrangerade Mitt i Mellan – Nya dramatiker (MiM) en festival på Luckan i Helsingfors. Festivalprogrammet fick ändringar i sista minuten. På programmet fanns ett samtal med den prisbelönta brittiska dramatikern Bryony Lavery, som på grund av ett lindrigt sjukdomsfall blev tvungen att ställa in. Planen är att hon besöker Helsingfors i vår istället.

Sju korta pjäser och en lång sattes upp med både proffsskådespelare och amatörer på scenen, och det arrangerades en diskussion mellan representanter för teaterfältet och Finlands svenska ungdomsförening (FSU).

Rebecca Nordman hade skrivit en av texterna med inspiration av Vincent van Goghs målning Stjärnenatt.

– Jag växte upp med storföreställningar som Sound of Music och då jag började skriva tänkte jag att föreställningar skulle ha 28 karaktärer och vara tre timmar långa. Men jag lärde mig att teater kan vara mer än det där gamla trygga materialet, man behöver inte vara rädd för ett minimalistiskt format, säger hon.

Det korta formatet är en viktig del av verksamheten, berättar verksamhetsledaren Julian Garner.

– En text för scenen blir aldrig färdig förrän den spelas. Skriver man en tio minuters föreställning är det enkelt, man kan sätta upp den med några kompisar och bjuda in några andra att komma och titta. Genom att sätta upp ungas texter ser de att de skriver för ett utrymme och för andra människor, förklarar han.

Att göra det enkelt att skriva och sätta upp texter är kärnan av MiM:s verksamhet. Målsättningen skulle vara att arrangera en sådan festival regelbundet varje vår och höst.

– Vi vill ta ångesten ur att skriva. Man ska kunna skriva något snabbt, titta på det tillsammans och sätta upp det, och då kanske man ser någon ny sida av texten och kan arbeta vidare. Eller börja på något nytt.

Mitt i Mellan grundades 2014 och Rebecca Nordman har varit med ända från starten.

– Det här är en stor resurs för oss unga som är med. Folk är så blyga för att visa vad de skriver men det ger massvis att någon läser och ger respons på texter, säger hon.

Gör-det-själv-teater

Garner har lång erfarenhet av att undervisa om teater och skrivande för ungdomar, han fungerade bland annat som huvudlärare för teaterlinjen på Västra Nylands Folkhögskola 2002–04. Men hans intresse för teater som en gör-det-själv-konstform går längre tillbaka än så.

– Jag började med teater i Storbritannien på sjuttiotalet, och på den tiden skrev alla skrivande människor dramatik. Det var lite böcker som publicerades, men var och varannan pub hade ett litet bakrum där det sattes upp små teaterpjäser. Jag svarade på en annons i tidningen som efterlyste någon som ville skriva för en pubteater, berättar Garner.

Hans första upplevelse av att undervisa teater var i Trondheim, där han ledde en skrivverkstad för arbetslösa ungdomar. Utrustad med regissören Gerald Chapmans bok Teaching Young Playwrights ledde han en kurs som avslutades med att de spelade texterna för invånarna i området.

– Ungefär sextio människor dök upp. Efteråt kom en äldre man fram och tackade, han sade att han gått på Trøndelag Teater i hela sitt liv men den här kvällen hade gett honom mer än något annat han sett. Deltagarnas egna tankar och upplevelser fick form och det var väldigt okonstlat och ärligt. Det gjorde ett enormt intryck på mig och den sortens saker har jag fortsatt med sedan dess, berättar Garner.

Drama som uttrycksform

Garner anser att teaterfält i allmänhet mår bättre då det finns fler människor som skriver för dem. Men trots det ser han inte MiM:s verksamhet som en plantskola för fältet.

– En sak i Chapmans bok jag tog till mig var att syftet med att arbeta med ungdomar inte ska vara att utbilda nya pjäsförfattare. Istället lär man ut dramatik som ett sätt att uttrycka sig, bearbeta tankar och föra en offentlig diskussion. Teater är en moralisk konstform för den handlar om människors val, handlingar och konsekvenser. Det kändes sant för mig.

Som nästa steg vill Garner gärna utvidga MiM:s verksamhet och involvera fler ungdomar i verksamheten, bland annat genom samarbete med Finlands svenska ungdomsförening.

Teater är en väldigt billig konstform och det dramatiska berättandet kan bära över till film, som numera också kan göras med små medel.

– FSU berättar att de ofta får frågan var man kan hitta manus att spela med ungdomsgrupper. Ofta tänker man då på stora pjäser med lätta ämnen, då krävs en stor insats av alla som deltar. Men jag tänker mig att det kan vara mer som ett punkband. Man sätter igång bara. En av de bästa saker jag sett var en studentföreställning på Exeter University, med bara två lampor, två ficklampor och en ring med hönsnät på golvet. Den brände in sig i mitt medvetande, berättar Garner.

Rebecca Nordman som varit med i verksamheten från början har inga planer på att sluta.

– Så länge den här plattformen finns så är jag med, säger hon.

Texten uppdaterad 1.11.2022 kl 10:12. Huvudbildens fotograf korrigerades.