Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Designmuseet lyfter fram paret Nurmesniemi stort

man och kvinna sitter i randiga divaner.
Bildtext Antti och Vuokko Nurmesniemi i parets konstnärshem på Brändö i Helsingfors, ett allkonstverk där Antti stod för möbeldesign och Vuokko för textilerna.
Bild: Designmuseum Press

Designmuseet satsar på att visa designerparet Vuokko och Antti Nurmesniemis livsverk. Kläddesignern Vuokko har varit en pionjär inom mode, medan inredningsarkitekten Antti planerade många kända offentliga rum. Få av hans 70-talsinteriörer finns kvar.

Utställningen Antti + Vuokko Nurmesniemi visar ett tvärsnitt av bägge konstnärers egna verk, från den ikoniska kaffepannan Pehtoori som inredningsarkitekten och formgivaren Antti Nurmesniemi (1927–2003) designade för Wärtsilä 1957 till kläd- och textildesignern Vuokko Nurmesniemis (f. 1930) vita klänning som sångaren Arja Saijonmaa bar på Olof Palmes begravning 1986.

Kaffepannor och kläder
Bildtext Pannan Pehtoori har funnits i många hem. Den ingick i konstnärsparets första gemensamma utställning på Artek 1957. I bakgrunden Vuokkos plagg utställda på Designmuseet.
Bild: Eva Lamppu
vita klänningar
Bildtext Klänningar i vitt av Vuokko. Nummer två bar Arja Saijonmaa på Olof Palmes begravning.
Bild: Eva Lamppu

Men utställningens fokus är också på parets gemensamma livsverk. Till deras gemensamma projekt hör bland annat den prisbelönta utställningen som paret planerade till Triennalen i Milano 1964. En stor del av det gemensamma är parets konstnärshem på Brändö.

Från hemmet har utställningsteamet plockat fram Anttis skapelser – divaner i mjuka minimalistiska former och trädgårdsmöbler av rutmönstrat galler – som kläddes i Vuokkos textiler – ofta rutiga eller randiga i gult, gräsgrönt eller rött.

På Designmuseet varvas möbler och mönster med tidningsklipp och arkivbilder, varav en stor del har tagits av maken som var en aktiv fotograf.

Genom bilderna förmedlas stämningen från det ljusa Brändöhemmet som också fungerade som makens kontor. Ateljeen var säte för experiment och där rådde en familijär, öppen och internationell anda.

Arkivbilderna i utställningen förmedlar också tidsandan i samhället överlag.

– Antti och Vuokko Nurmesniemi var ett äkta par och jobbade tillsammans men hade också sina egna karriärer: Vuokko med sina plagg och kläddesign och Antti med sina interiör- och arkitektritningar. Antti var också en viktig bakgrundsperson inom kultur, säger samlingsintendent Susanna Thiel.

Från keramiker till kläddesigner

Vuokko Eskolin-Nurmesniemi studerade ursprungligen till keramiker men har gjort karriär inom mode. Hon anställdes av Armi Ratia till Marimekko på 1950-talet där hon bland annat designade det kända randiga Piccolo-mönstret för Jokapoika-skjortan.

1964 grundade hon sitt eget Vuokko-varumärke som bland annat blev känt för enkelt skurna plagg som passade alla kroppsformer och tillhörande arkitektoniska mönster.

kvinna i klänning
Bildtext Vuokkos skapelse Botticelli från 1975.
Bild: Max Petrelius

– Vanligtvis utgår man ju från att det grundar sig i något slags inspiration, men för mig börjar saker hända genom att jobba, konstaterade Nurmesniemi i en tv-intervju 1967 på frågan om inspirationen bakom ett ”virvlande” mönster.

Också i konstnärsporträttet Legendaarinen Vuokko, som finns på Yle Arenan, betonar konstnären vikten av det alldagliga arbetet. Hon lyfter också fram fördelen av att ha arbetat med keramik, former och rum, för att sedan fortsätta med kläder.

I dokumentären intervjuas Vuokko bland annat just i hemmet på Brändö.

Passagerare sitter och står i en metrovagn med orangefärgade bänkar. Många eller alla ser ut att ha munskydd.
Bildtext Antti Nurmesniemis kanske mest kända verk är Helsingforsmetron som han planerade med Börje Rajalin. Metron togs i bruk 1982.
Bild: Jorge Gonzalez / Yle

På Designmuseets pressinfo beskrivs maken Antti som pionjär inom sina respektive områden och tänkare: Han uppmuntrade till att fundera över formgivningens bredare betydelse. Liksom Vuokko var han företagare och mycket produktiv, men mera disciplinerad än makan.

Bägge formgivare betonade bland annat hållbarhet och jämlikhet.

På museet medger man ändå att just makens arbete och betydelse har fallit i skymundan. Satsningen nu kommer nästan 20 år efter hans död.

Under sin karriär skapade Antti Nurmesniemi otaliga offentliga interiörer, bland annat interiörerna i Hertonäs och Hyvinge kyrka. På 1970-talet fick han uppdraget att renovera restaurangen på Järvägsstationen i Helsingfors.

– Utgångspunkten för arbetet har varit att rummet inte modifieras på något sätt. Snarare effektiviserar vi rummet och gräver fram det om det har täckts på något sätt, sa Nurmesniemi i en filmsnutt.

kvinna och i bakgrunden kläder
Bildtext Samlingsintendent Susanna Thiel på Designmuseet.
Bild: Eva Lamppu

Lite förståelse för 70-talet

Järnvägsstationens restauranginteriör finns inte längre. Liksom de flesta andra av Nurmesniemis offentliga interiörer har den försvunnit.

– Det beror på att man kanske inte uppskattar 1970-talet lika mycket. Det är lite för nära i tiden för att man ska tänka sig att det är 'historia' eller att man borde bevara det. För många är färgerna lite fräcka eller så passar formerna inte vårt nutida sätt att leva, säger Thiel.

Enligt Susanna Aaltonen, docent i konsthistoria som medverkat i att ta fram utställningen, sörjde inredningsarkitekten också själv sina interiörers öde eftersom många förstördes redan under hans livstid.

Till de interiörer som har bevarats hör just kyrkorna i Hyvinge och Hertonäs, även om framtiden för den senarenämnda är oklar på grund av problem med inomhusluften i byggnaden.

Interiören i statens gästhus i Munksnäs har bevarats liksom bland annat den vid Finlands ambassad i Delhi.

Antti + Vuokko Nurmesniemi pågår fram till 9.4.2023.