Berättelse 27: Jag har fått tillbaka känslan av hopp

Från 2015

Publicerad 16.11.2015 21:13. Uppdaterad 27.11.2015 14:17.

anonym kvinna #hurmårdu — Bild: Petter Sandelin

Depressionen kröp sakta in i mitt liv under en preiod av flera år. Allt började i gymnasiet där jag hade mycket svårt att få vänner och kände mig väldigt ensam och utanför. Jag funderade på att överge mina studier, men då träffade jag en kille och började sällskapa med honom.

Han fick mig att fortsätta orka studera och jag började följande år vid ett annat gymnasium. Här märkte jag också att jag hade svårt att skaffa vänner. Efter några år flyttade vi till en annan ort för fortsatta studier. Jag tänkte att det skulle bli en ny start men jag blev mobbad i den nya skolan och på jobbet.

Här märkte jag de första starka tecknen på depression, och så småningom började också en social fobi utvecklas. Jag slutade på jobbet och bytte skola än en gång och hittade studier jag verkligen blev intresserad av. Men det kändes som att jag inte alls passade in i studielivet och blev utanför. Jag fokuserade på mina studier.

Efter en tid blev jag bara tröttare och tröttare och stressade över att jag inte orkade med studierna lika bra längre och att jag kanske inte skulle få studiestöd. Pengar var en stor stressfaktor. En dag kollapsade allt när min sambo var otrogen, men vi bestämde att fortsätta tillsammans. Jag sov och grät hela dagarna och var slut på livet. Skolan och vardagen kunde jag inte hantera.

Nu vet jag att jag borde ha sökt hjälp direkt men då kände jag att det finns så många fler än jag som har det mycket värre och som behöver mer hjälp än jag. Efter några månader fick min sambo mig att söka hjälp från studenthälsans psykolog och psykiater.

Jag fick antidepressiva mediciner och sedan sjukledighet i ett halvår. Det var en stor lättnad när jag inte behövde stressa över studierna och studiestödet under den tiden, utan kunde fokusera på att bli bättre igen. Medicinerna gav mig energi. Men depressionen och ångesten lättade inte helt. Min sociala fobi blev också allt starkare, jag isolerade mig och hade svårt att vara bland andra människor.

Jag hade inget självfortroende kvar. Jag började gå hos en psykoterapeut som ska hjälpa mig med min ångest, social fobi och självförtroende. Terapin har kommit bra igång och jag känner att den kommer att vara till stor hjälp. Jag kämpar ännu med depressionen, min fobi och självförtroendet. Men jag har nu i alla fall fått tillbaka känslan av hopp, att allt kommer ännu att bli bra någon dag.

Formuläret är inte längre tillgängligt.

Berättelse 27: Jag har fått tillbaka känslan av hopp

#hurmårdu

Berättelse 67: Tappat tron på vården

Våga prata om hur du mår

Berättelse 66: "Hittade likasinnade på sociala medier"

"Vi missar den manliga depressionen"

Deprimerad eller bara lite smådeppig?

Anhöriga behöver också stöd

Skolpsykolog: Tillåt sårbarhet och svaghet i skolan

Här är låtarna vi lyssnar på för att må bättre

Mer psykoterapi och arbete ska hjälpa deprimerade

Berättelse 65: Man måste våga möta sina rädslor

Motion lindrar depression

Depression: En oavslutad sorg

Bara hälften som behöver depressionsbehandling får det

Berättelse 64: Graviditeten gjorde mig deprimerad

De unga kvinnorna nödropar

Markos depression kunde ha kostat honom livet

Depression skördar unga - allt fler i förtidspension

Berättelse 60: Depressionen var nödvändig

Berättelse 59: Prestationskraven gjorde mig sjuk

Hasse tog sig ur den djupa depressionen

Berättelse 58: Mörka moln sedan tonåren

Berättelse 57: Borde våga se mina känslor som de är

Gör jobbet dig deprimerad? Tala med chefen!

Berättelse 56: Våga fråga hur någon mår!

Berättelse 55: Lär dig prioritera

Berättelse 54: Var inte så hård mot dig själv

Berättelse 53: Snart kollapsar jag

Berättelse 52: En vän räddade mig

Berättelse 51: Känns inte som det ska

Berättelse 50: Lungsjukdomen gjorde mig psykiskt sjuk

Berättelse 49: Ingen visste hur det egentligen stod till

Berättelse 48: Fick inte hjälp under studietiden

Berättelse 47: Låtsas inte vara starkare än du är

Depressionerna blir dyra för samhället

Catariina Salo: Psykisk ohälsa kan orsaka klasskillnader

Berättelse 45: Min hund hjälpte mig mycket

Berättelse 44: Känner sorg över det lilla barnet jag var

Berättelse 43: Sök hjälp i tid

Berättelse 42: Ätstörning och depression

Berättelse 41: Ett fejkat leende

Berättelse 40: Medicinen räddade mig

Berättelse 39: Smärtsamt inse att det finaste ligger bakom en

Berättelse 38: Skrivandet hjälpte mig

Berättelse 37: Endast jag kan ändra på min situation

Berättelse 36: Det finns ljus i mörkret

Berättelse 35: Obligatoriska psykologbesök borde införas

Berättelse 34: Terapi behövs men det är för dyrt

Berättelse 33: Förlamad av depression

Berättelse 32: Spelar en roll inför andra

Berättelse 31: Mobbningen har knäckt mig

Berättelse 30: Att skiljas från min sambo hjälpte mig

Vill förmedla hopp åt deprimerade

Berättelse 29: Det tar för länge att få hjälp

Berättelse 28: Jag skäms inte längre över att jag mår dåligt

Berättelse 27: Jag har fått tillbaka känslan av hopp

Berättelse 26: Lär dig styra dina tankar!

Berättelse 24: Vet inte varför jag blev deprimerad

Berättelse 23: Deprimerad sedan jag var 11 år

Berättelse 22: Ingen förstod mig

Berättelse 21: Stora brister inom psykiatrin

Berättelse 20: Idag är jag lycklig

Berättelse 19: Det finns så många vägar att gå

Berättelse 18: Låt det ta tid!

Berättelse 17: Vi måste våga tala om psykiska problem

Berättelse 16: Jag är rädd att mina barn också ska bli "duktiga flickor"

Berättelse 15: Åtta råd av en deprimerad

Berättelse 14: Musik hjälper mig att orka

Berättelse 13: Världens underbaraste psykolog räddade mig

Berättelse 12: Träning håller mig flytande

Berättelse 11: Jag har alltid haft en fasad

Berättelse 10: Sjukhuset och mina anhöriga hjälpte

Åtta procent tar antidepressiva läkemedel - trenden har vänt nedåt

Berättelse 9: Jag var den alltid glada och roliga bruden

Berättelse 8: Efter att ha skadat mig själv sökte jag hjälp

Berättelse 7: Önskar att någon sagt att jag duger som jag är

Berättelse 6: Psykologens ord hjälpte mig

Berättelse 5: Jag vill prata om det - inte tiga

Berättelse 4: Ge aldrig upp!