Intellektuella män har inte intresserat sig för graviditet – filosofen Jonna Bornemark sätter den gravida erfarenheten i centrum för tänkandet

Mänsklighetens överlevnad hänger på insikter som vi kan få genom att gräva i den gravida erfarenheten. Den kända svenska filosofen Jonna Bornemark flyttar graviditeserfarenheten från periferin till centrum i ny bok.

Alla människor på jorden har blivit födda. Och närapå hälften av mänskligheten har erfarenhet av att föda. Ändå har dessa erfarenheter lyst med sin frånvaro i den västerländska tanketraditionen.

Filosofin har sedan antiken intresserat sig för vad det innebär att vara människa: Vad är människans existensvillkor? Det som ytterst förenar alla människor är att vi föds och att vi dör. Men inom filosofins historia kan man se ett mycket större fokus på det faktum att vi ska dö än att vi är födda.

När den svenska filosofen Jonna Bornemark blev gravid för första gången, då ännu filosofistuderande, var det en omvälvande erfarenhet. Hon, som skolats i den västerländska filosofiska traditionen som betonat människans rationella tankeförmåga och självständighet, blev överrumplad av det nya kroppsliga tillståndet.

– Jag har beskrivit mig själv som en huvudfoting innan graviditeten. Det var en självklarhet att kroppen var där för mig, men jag tänkte inte att kroppen skulle kunna vara ett filosofiskt tema. Den insikten skakade faktiskt om mig. Graviditeten födde ett intresse för sinnlighet, säger Bornemark som är professor vid Södertörns högskola utanför Stockholm.

Skrev filosofisk bok om graviditet

Bornemark fick ett offentligt genomslag i Sverige år 2018 med sin bok ”Det omätbaras renässans”, som handlar om hur en övertro på att vi kan mäta och kvantifiera allting har skadliga följder för samhällets centrala funktioner. Hon skriver i en svensk kontext där man gått ganska långt i att införa kontrollmekanismer och resultatstyrning från företagsvärlden i den offentliga sektorn, med resultatet att allt mer tid inom till exempel vården och skolvärlden går åt till att fylla i dokument och göra redovisningar.

Bornemark blev en hett eftertraktad föreläsare och fortfarande går en stor del av hennes tid åt till att föreläsa om frågeställningarna i ”Det omätbaras renässans” runtom i Sverige och i Norden.

Men sedan Bornemarks första graviditet för över 20 år sedan har hon fött två barn till, och tanken på en bok om graviditet har grott under en längre tid. I våras, april 2022, kom hennes bok om graviditet ut. Titeln är: ”jag är himmel och hav – En filosofisk undersökning av graviditet, liv och jagets gränser”.

Bornemark fascineras av hur graviditeten löser upp och omformar gränsen mellan det som är jag och det som inte är jag.

- När jag är gravid så är jag varken en eller två. De här grundkategorierna faller samman. Vi är helt inflätade i varandra och del av ett kroppsligt och existentiellt system.

Men samtidigt är den gravida inte ”ensam” i sin kropp. Jonna Bornemark berättar att hon överraskades av sina känslor när förlossningen satte igång i hennes andra graviditet.

- Förlossningen satte igång tidigare än beräknat och min min första tanke var: Nej, nu blir jag ensam i min kropp igen och det var en väldigt spännande tanke för jag visste inte att jag var så pass glad att vara två i en kropp, eller vad det nu är för ett sammanvävt tillstånd.

Bornemark är religionsfilosof i grunden och hon har intresserat sig för mystiker. I graviditetserfarenheten hittar hon också mystik – som en plats bortom det sociala.

- Vi tänker oftast på att en plats är här ute i rummet, men graviditeten skapar en egen plats bortom de sociala spelen dit jag som gravid kan gå till. Den här platsen är bortom världen som pågår, en plats där allting börjar och som är djupt kroppslig.

”Vi är en del av naturen”

Bornemark vill lyfta fram hur den gravida erfarenheten kan lära oss hur vi är del av naturen – en insikt som den västerländska kulturen fjärmat sig ifrån.

- Erfarenheten av att vara del av tänker jag att är en erfarenhet vi behöver odla idag. Vi förstår faktiskt inte vad det innebär att vara del av naturen. Det är bara att lyssna på våra ord: Vi talar om djur, då är det de andra djuren. Vi pratar om naturen och då är det det som inte är människan. Vi har språkligt kulturellt jobbat så mycket på att separera oss från andra djur och naturen.

Med klimatkrisen och den ekologiska krisen tänker Bornemark att det är just erfarenheten av att vara del av som vi borde ta på allvar. Och här kan den gravida erfarenheten hjälpa oss:

- Graviditeten är en så konkret erfarenhet av att vara del av någonting som är mer än det individuella jaget. Genom graviditetserfarenheten kan vi förstå hur vi är del av den övriga naturen och del av en djuriskhet som utvecklats över årtusenden. Jag tänker att det finns en politisk kraft här.

På frågan om varför man hittar så få filosofiska reflektioner kring graviditet i historien ger Bornemark den enkla förklaringen att personer som varit gravida inte har skrivit filosofi. Den filosofiska kanon domineras av män och de få kvinnor som verkat som filosofer har kunnat göra det just i och med att de inte haft barn att ta hand om. Men i dag kan en person som fött barn vara professor i filosofi och skriva om de här erfarenheterna.