En grupp med kineser visade Remi Lindholm vad hård träning är på riktigt – samarbetet med unga tränarlöftet gav framgång direkt: "Har tidigare slarvat med detaljer"
Remi Lindholms överraskande genombrott i fjol kan förklaras med hjälp av två faktorer. För det första har han tränat ytterst hårt i flera års tid. För det andra har han hittat en tränare som bromsar upp och sätter gränser för sin träningstokiga adept.
Den gångna sommaren har Remi Lindholm tränat mer än någonsin förr. Sin vana trogen har han testat sina gränser – gränserna som förskjutits hela tiden i takt med att han blivit bättre som skidåkare. Trots det har han lyckats gå över gränsen, igen.
Han har utmanat och plågat sig själv till den grad att hans kropp inte svarat på träningen på normalt sätt under två månaders tid.
Men nu, när Sportliv träffar Lindholm i Vuokatti i mitten av september, har kroppen återhämtat sig till normalt träningstillstånd. Sommarens överträning gör ändå Lindholm fundersam inför den första tävlingssäsongen som A-landslagsåkare.
– Jag tränade så hårt att man inte riktigt vet hur det kommer att gå. Det kan hända att jag kommande säsong inte ens får snurra runt i världscupen, eller så kan jag vara topp-10.
Det är ändå inte den här säsongen som 24-åriga Lindholm ska vara på topp, utan först när han fått flera riktigt hårda träningsår till i kroppen.
Ingen panik alltså. Må den brutalt slitande träningen fortsätta.
Se Sportlivs minidokumentär om Remi Lindholm:
Barndomens aktiva år möjliggör dagens träningsmängder
Remi kommer från en familj där idrotten alltid varit en mycket central och självklar del av tillvaron. Föräldrarna Johanna och Glenn tävlade själva i längdskidåkning, båda i en handfull världscuptävlingar på 1990-talet, och Johanna även i junior-VM och VM.
Föräldrarna har fortsatt träna aktivt också efter sina tävlingskarriärer.
– När vi är hela familjen här i Vuokatti så är det nästan tävling om vem som far ut först på en träningsrunda på morgonen. Oftast brukar mamma och pappa vara först, och sen far jag när jag vaknar, berättar Remi lite generat.
Remi och hans tre bröder har mer eller mindre anammat föräldrarnas livsstil. Att Remi klarar av att träna så mycket som han gör i dag är delvis en läggningsfråga, men rent fysiologiskt skulle det vara omöjligt utan hans bakgrund.
– Den mängd motion som Remi fått under barndomen är alldeles enorm. Glenn och Johanna har fört barnen till en massa hobbyer, och när de varit hemma har de rört på sig ute på gården. Remi har tränat mycket och väldigt mångsidigt, vilket möjliggör det han klarar av att göra i dag, förklarar tränaren Erola.
I dag är Remi den längdskidåkaren i det finska landslaget som tränar allra mest. Frågan är ifall någon av konkurrenterna i de andra landslagen tränar lika mycket för tillfället.
– Det finns ett fåtal skidåkare i världen som tränar lika mycket som Remi, men de är verkligen väldigt få. Det sägs att Martin Johnsrud Sundby skulle ha tränat ännu mera, och under sina bästa år har Iivo Niskanen tränat ungefär lika mycket, berättar Erola.
För Remi är den ytterst hårda träningen en relativt ny grej. Han behövde åka till andra sidan jordklotet – Kina, Mongoliet och Australien – för att inse att den träning han sysslat med tidigare inte räcker till ifall han vill bli någonting som skidåkare.
Lärdomarna i Kina
Efter att ha avslutat sin militärtjänstgöring sommaren 2019 fick Remi ett intressant erbjudande av sin pappa. Glenn Lindholm fungerade som tränare i den enorma kinesiska landslagsapparaturen, vars målsättning var att ur en bred massa förädla fram en handfull duktiga längdskidåkare till hemma-OS i Peking.
Remi tackade ja och packade väskorna. Han skulle följa med och träna kinesiska längdåkare i tre månaders tid. Resan visade sig bli ytterst tung men samtidigt avgörande för hans framtid som längdskidåkare.
Remis tre månader långa resa hösten 2019 innehöll träningsläger i Australien, Kina och Mongoliet. Remi fungerade som tränare och tränade samtidigt själv.
Enligt honom är Kinaperioden den psykiskt mest krävande erfarenheten han varit med om. Han behövde anpassa sig till en alldeles ny kultur samtidigt som han för första gången fungerade som tränare.
Dessutom hade Remi inte förstått att man kunde träna så hårt som kineserna gjorde. Det var ofta tre träningar om dagen. Och de kinesiska idrottarna klagade aldrig.
– Ingenting har känts så hårt som det var, även om jag tränar hårdare nu än då. Det var ganska mycket nytt och mycket att tänka på, berättar Remi.
Efter den omvälvande hösten i Kina har han fortsatt träna betydligt hårdare än tidigare. Framför allt efter att han märkte att den hårdare träningen passade honom och gav resultat.
Remi hade inte varit någon juniorstjärna. Han hade aldrig fått tävla på junior-VM. Men vintern efter Kinaresan var han i så bra form att han som 22-åring fick representera Finland i JVM i U23-klassen i Oberwiesenthal.
Där lyckades han inte ta sig in bland de 20 bästa, men han var i alla fall bästa finländare både på 15 kilometer klassiskt och 30 fritt.
Det var endast lite försmak av vad Remis hårdare träning skulle ge för resultat på längre sikt.
– Det brukar vara lite så i uthållighetsidrott att det hårda arbetet inte belönas direkt. Men efter många år av träning, hård träning, kan det ganska mitt i allt börja lossna – och sen är det bara att fara.
Genombrottet i Ruka
Ingen hade förväntat sig att det skulle lossna för Remi Lindholm som det gjorde förra säsongen. Själv hade han inga tankar på att tävla internationellt. Hans huvudmål var att göra väl ifrån sig för Imatran Urheilijat i föreningens hemma-FM.
Men så slog han till med karriärens första världscuppoäng genast i säsongspremiären i Ruka. Och det tog inte slut där. Tack vare sina fina takter fick han tävla flitigt i världscupen, åka Tour de Ski och dessutom delta i OS i Peking.
– Under tidigare säsonger har Remi klarat av att åka enskilda bra lopp, men ändå inte ett enda som skulle ha varit lika bra som flera av de loppen som han upprepade förra säsongen. Med tanke på att det handlar om en idrottare på seniornivå pratar vi om ett mycket stort kliv i utvecklingen, framhåller Santeri Erola.
Innan förra säsongen hade Lindholm ställt upp i ett världscuplopp i Lahtis i januari 2021 där han slutade på 48:e plats. Förra vinterns bästa världscupplacering kom i Falun där han var 14:e på 15 kilometer fritt.
I sina tre starter på OS slutade han två gånger bland topp-30, men det var inte tävlingarna i Peking som var vinterns mäktigaste upplevelse för Lindholm.
– Häftigast var första poängen i Ruka. Före det var jag ju egentligen inte någonting som skidåkare. Inte vet jag om jag är nu heller, men i slutspurten lämnade jag Perttu Hyvärinen och Calle Halfvarsson. Det kändes stort.
I det loppet, söndagens avslutande jaktstart i Ruka, slutade Lindholm på 20:e plats. Sent samma kväll hemma i Vuokatti såg han på tv-sändningen från tävlingen och kände hur ögonen fylldes av lyckotårar.
Nu var han på en ny nivå. Topplaceringarna i världscupen var så pass främmande att han inte visste hur han skulle gå till väga för att lösa ut prispengarna.
– Man måste söka de där prispengarna via nätet. Jag visste inte hur det gick till, så jag fick aldrig de där 200 eurona. Men det var nu detsamma, flinar Lindholm.
Istället för att fortsätta plåga sig själv på träningarna och delta i någon mindre nationell tävling, fick han nu förbereda sig för sina första världscuptävlingar utomlands i Lillehammer. Det blev starten på en hektisk tävlingsvinter och en karriär som längdskidåkare av internationell klass.
Framgångsrikt samarbete med ung tränare
En bit österut från Vuokatti ligger en liten stuga som tränaren Santeri Erola köpt tidigare i år. Där har adepten Remi Lindholm hjälpt till med renoveringen, badat bastu och kopplat av vid flera tillfällen under den pågående träningssäsongen.
Sportliv får följa med till stugan och bevittna Erolas och Lindholms lättsamma umgänge. Beslutet att visa sina nakna rumpor på nationell tv fattas tillsammans och på eget bevåg – utan någon som helst påtryckning av Sportlivteamet på plats.
Personkemin verkar gå ypperligt ihop för grabbarna vars åldersskillnad inte är större än fyra år. Det var på våren inför genombrottssäsongen i fjol som de började samarbeta.
Den i dag 28-årige Erola och Lindholm blev först goda vänner, och när de under en kort tid för ett par vintrar sedan bodde under samma tak och umgicks mera, insåg de hur liknande tankar de har om träning.
De var överens om att Remis väg framåt fortsättningsvis skulle gå via hård uthållighetsträning, gällande både mängd och intensitet. Men det fanns saker som Erola ville ändra på.
– Remi hade tidigare slarvat med en del detaljer, som till exempel med hur man kontrollerat förbereder sig för tävlingar. Genom att justera några detaljer kunde vi höja kvaliteten på helheten, berättar Erola.
Erolas roll handlar i mångt och mycket om att sätta gränser för Lindholms träning, snarare än att behöva uppmuntra sin adept att träna.
– Remi tränar väldigt hårt. Han testar sina gränser varje vecka och ibland varenda dag. Ofta går träningen över, vilket sker när man balanserar på gränsen.
När Remi Lindholm pressar sig riktigt hårt på träningarna känns det rätt så brutalt i kroppen. Under träningen känner han smärta och efteråt har han illa att vara. Ibland går kroppen så mycket på högvarv att han inte klarar av att sova mer än en timme per natt.
För att uppnå ett så slitet tillstånd behöver han träna mera och mera i takt med att uthålligheten ökar. Hans tester på var gränserna går börjar bli alltmer extrema.
Sommarens två månader långa period av överträning berodde på en vansinnig träningsvecka som Lindholm gjorde tillsammans med ett par andra längdskidåkare i Ylläs i juli. I stället för en normal träningsvecka på 30 timmar pressade han sig till att träna 50 timmar under samma tid.
– Inte skulle jag säga att man behöver träna 50 timmar i veckan för att bli en bra skidåkare, men jag gillar att testa gränserna. En 30 timmars vecka känns inte någonstans efter att man en gång kört 50 timmar, motiverar Lindholm.
Tidigare på sommaren hade han testat sina gränser genom att förlänga ett av sina sedvanliga söndagspass. Istället för planerade hundra kilometer parstakade Lindholm i 200 kilometer med ett par långsamma rullskidor. Passet varade i tio timmar.
Hur kändes det för magmusklerna att parstaka hela vägen?
– Visst känns det ju, men jag är ganska van vid att göra det när jag parstakar nästan varje dag. Om man är tillräckligt tränad så ska det inte kännas så hemskt mycket. Men jag hade nog en vilodag efter det och spelade lite playstation.
Tränaren Erola har fått rycka in för att se till att liknande eskapader i träningsväg inte sker alltför ofta.
– Remis träning präglas ofta av att han tänker att han klarar av att träna mer än någon annan, och det är inte alltid det bästa möjliga alternativet med tanke på att utvecklas som tävlingsåkare. Men sådana här incidenter kommer säkert att förekomma i fortsättningen också.
Våga träna hårt – våga vila tillräckligt
I år kommer Lindholms träningsmängd att landa mellan 1100 och 1200 timmar. I fjol tränade han 1010 timmar och året innan blev det 970 timmar.
– De här timmarna baserar sig på att han klarar träningen så bra. Remi blir egentligen aldrig sjuk och han skadar sig inte lätt. Förra året var han inte sjuk en enda dag, berättar Erola.
Några veckor efter Sportlivs besök i Vuokatti går det sedan på tok. Lindholm meddelar på Instagram att han brutit lillfingret efter att han – alldeles nykter – snubblat på en rot.
Den olyckliga incidenten kommer ändå inte att förstöra hans säsong. Tre dagar senare informerar Lindholm att träningen är igång igen.
När man tränat så hårt som Remi Lindholm gjort kan några dagars extra vila sist och slutligen göra gott. Det vet han själv också.
– Om man vågar träna riktigt hårt så måste man också våga vila tillräckligt mycket. Efter att jag har tränat superhårt så kan jag till exempel vila tre dagar i sträck. Annars blir hela träningen en enda sörja.
Och när han väl är utvilad igen kan han fortsätta träna riktigt hårt.
