Hoppa till huvudinnehåll

Ekonomi

Mikko Spolander har skissat på vår framtid och utgår från att vi får tumma på levnadsstandarden

Mikko Spolander
Bild: Mikko Ahmajärvi / Yle

Mikko Spolander på Finansministeriet visar med en enkel kalkyl hur mycket vi måste sänka vår levnadsstandard i framtiden om vi inte nu börjar satsa märkbart mera på forskning och utveckling.

Världens befolkning ökar hela tiden. Den teknologiska utvecklingen späder hela tiden på den ekonomiska tillväxten. Ändå borde jordens befolkning klara av att mellan åren 2020–2050 skära ner 86 procent av alla utsläpp som värmer upp klimatet. Annars räknar den internationella klimatpanelen med att jordens temperatur värms upp mer än 1,5 grader.

Mikko Spolander som är överdirektör på Finansministeriet har räknat på vad det kan komma att kräva av oss.

– Vi vet att utsläppen påverkas av tre faktorer: befolkningstillväxten, höjningen av vår levnadsstandard och den teknologiska utvecklingen. Befolkningstillväxten och den ökande levnadsstandarden ökar utsläppen. Den teknologiska utvecklingen minskar dem.

Om befolkningen och bnp växer som väntat och vi i övrigt fortsätter som nu och ändå vill nå utsläppsmålen måste utsläppen i förhållande till bnp minska drastiskt. Mikko Spolander har tagit fram tre olika scenarier för hur detta påverkar vår framtid.

Scenario A: Vi kan inte fortsätta som nu

Om jordens befolkning fortsätter leva på samma sätt som nu under de kommande 20–30 åren kommer världens befolkning att öka med nästan 30 procent fram till år 2050. Vår levnadsstandard mätt i bruttonationalprodukt per person väntas öka med 66 procent.

– Dessa förändringar är så stora att utsläppen kommer att öka drastiskt med nuvarande teknologi. Det betyder att den globala uppvärmningen fortsätter och klimatet värms mer än 1,5 grader.

För att undvika det borde varje producerad vara och tjänst i medeltal orsaka endast 7 procent av de utsläpp den orsakar i dag. Det är inte realistiskt.

– Det enda sättet att undvika detta är att mera effektivt utveckla ny teknologi så att vi kunde kompensera den växande befolkningen och ökande levnadsstandarden med en snabbare teknologisk utveckling, säger Mikko Spolander.

Så här har Mikko Spolander räknat

Bnp står för bruttonationalprodukt och motsvarar det totala värdet av de varor och tjänster som produceras i ett land under en viss period. BNP används för att indikera hur välmående ekonomin i ett land är.

Bnp per person väntas 2050 vara 1,66 gånger så stor som i dag.

Befolkningsökningen: FN räknar med att jordens befolkning år 2050 kommer att vara 1,28 gånger så stor som i dag.

Utsläppen borde enligt den internationella klimatpanelen IPCC minska till endast 14 procent av den nuvarande nivån för att vi ska kunna stoppa den globala uppvärmningen vid 1,5 grader.

Formeln: Utsläppen = befolkning x (bnp/person) x (utsläppen/bnp)

Kalkylen
20202050ᵃ2050ᵇ2050ᶜ
Utsläppᵈ10,140,140,14
=
befolkningᵉ11,281,281,28
bnp/befolkning11,660,190,61
utsläpp/bnp10,070,580,18

ᵃ Globala utsläpp/produktionsnivå 2050 då man tar utsläppsmålen, den väntade befolkningstillväxten och den ökande levnadsstandarden som givna.

ᵇ Den globala levnadsstandarden 2050 då man tar utsläppsmålen, den väntade befolkningstillväxten och den väntade utsläppsnivån som givna.

ᶜ Den globala levnadsstandarden 2050 då man tar utsläppsmålen och den väntade befolkningstillväxten som givna men utgår ifrån att utsläppen minskar i samma takt som i Finland.

ᵈ IPCC

ᵉ FN:s befolkningsprognos

Scenario B: Tillbaka till 1950-talets nivå

Om vi inte satsar mera på grön teknik sjunker vår levnadsstandard tillbaka till 1950-talets nivå. Detta visas också av det andra scenariet som Mikko Spolander har tagit fram med hjälp av sin formel. Också i det här scenariot växer befolkningen som beräknat och jordens befolkning fortsätter att satsa på teknisk utveckling i samma takt som i dag.

Om produktionen fortsätter att minska sina utsläpp på samma sätt som hittills kommer olika varor och tjänster i medeltal år 2050 endast att orsaka ungefär 60 procent så mycket utsläpp som i dag. Om vi då vill minska våra totala utsläpp till den nivå som IPCC och internationella avtal kräver måste vi vara beredda att sänka vår levnadsstandard till en femtedel av dagens nivå.

– Om levnadsstandarden mätt i bnp per person skulle sänkas på samma sätt i hela världen skulle vår levnadsstandard i Finland sjunka till samma nivå som år 1950-talet, säger Mikko Spolander.

I praktiken skulle detta på många håll i världen ändå vara ett katastrofscenario.

– En så kraftig sänkning skulle vara svår i Finland, Europa och Nordamerika, men vi skulle ändå överleva. Men för fattiga länder skulle det vara fullständigt katastrofalt. Om vår enda anpassningsåtgärd blir att sänka vår levnadsstandard mätt i bnp per person finns det ingen framtid för dem.

Mikko Spolander betonar att det är svårt att överblicka alla de följder som detta skulle få.

– Om folk i de fattiga länderna inte har några positiva framtidsutsikter kommer stora mängder människor att migrera till andra länder. Om vi inte kan lösa problemen ordentligt kommer sådana områden där många fattiga människor lever just nu att bli så varma att det är omöjligt att leva där.

Också detta scenario utmynnar alltså i att det bara finns en lösning.

– Den baserar sig på den nya teknologin. Alla andra lösningar betyder social katastrof i världen, och vi vet inte vad som händer då, säger Mikko Spolander.

Scenario C: Världen gör som Finland

I de tidigare beräkningarna har Mikko Spolander alltså räknat med globala siffror. Om man i stället tänker sig att hela världen skulle satsa på teknologisk utveckling i samma takt som Finland har gjort under de senaste åren blir kan framtiden bli lite ljusare.

– Finland har kunnat förbättra sin produktivitet och minskat sina utsläpp i förhållande till den ekonomiska tillväxten. Då behöver inte levnadsstandarden globalt sjunka med 80 procent, utan det skulle räcka med hälften av det.

Men också då skulle vi alltså vara tvungna att sänka vår levnadsstandard med två femtedelar för att klara utsläppsgränserna.

Spolander är trots allt optimist

Med sådana beräkningar i bagaget framstår Mikko Spolander lätt som en olyckskorp. Men själv ser han ljust på framtiden. Som han ser det kan vi undvika alla dessa scenarier om vi har sinnesnärvaro nog att nu sänka vår levnadsstandard en aning och satsa de överblivna pengarna på forskning och utveckling.

Även om det försämrar våra liv lite på kort sikt tror han att det i slutändan kan göra oss alla rikare.

– Vi har bara börjat ta i bruk ny miljöteknologi i många industrier. Vi vet att den teknologiska utvecklingen inte är lineär. När fler människor och industrier använder ny teknik blir den billigare, och det leder till att allt fler hushåll och företag tar den i bruk. Den tekniska utvecklingen kommer att gå vidare i exponentiell takt.

Men det kräver att vi investerar i produktivitet, innovationer och utbildning.

– Just nu ser vi ett stort momentum för en grön omställning. Industrier och företag investerar just nu mycket i teknologi som stöder den gröna omställningen. Finland måste hänga med i den här utvecklingen. Att nå våra mål för att begränsa den globala uppvärmningen kräver drastiska förändringar i hur vi producerar, konsumerar och investerar i Finland och globalt, säger Mikko Spolander.

Han tror inte att det nödvändigtvis kommer att vara negativt för oss.

– Det kan hända att framtiden ser bättre ut med ny teknologi och den gröna omställningen. Men där finns en period då vi måste använda mera pengar på investeringar och kanske ser högre energipriser så som nu.

Diskussion om artikeln