Black Panther: Wakanda Forever är en imponerande afrofuturistisk dröm

Filmen Black Panther: Wakanda Forever handlar om stora teman och gör det med ett allvar som imponerar. Koreografen och filmskaparen Ima Iduozee är imponerad och tolkar filmen utifrån afrofuturism.

Black Panther: Wakanda Forever handlar om sorg, krig och hämnd och den långa vägen till försoning. Filmen inleder också direkt med en tragisk förlust, Wakandas kung T’Challa / Black Panther ligger för döden och för hans mor Ramonda (Angela Bassett) och syster Shuri (Letitia Wright) är det här en stor tragedi.

Sorgen är enorm och Ramonda och Shuri har helt olika sätt att bemöta smärtan och saknaden. Dessutom ställs de inför frågan hur de skall gå vidare?

När dessutom den mycket mystiske och nyckfulla ledaren och kungen Namor dyker upp, från ett land ingen egentligen känner till, blir frågetecknen ännu fler. För vad vill denna Namor egentligen?

När koreografen och filmskaparen Ima Iduozee ser filmen imponeras han både av själva berättelsen och av själva utförandet.

– Det här är en film med stora teman, en film om att storsinthet, mod och nåd alltid vinner över rädsla, ilska och hämnd. Den har briljant regi och skådespeleri och specialeffekterna är av absolut högsta kvalité. Två timmar och 41 minuter går i ett ögonblick.

Filmen visar också att det faktiskt skett vissa förändringar i Hollywood.

Filmen är amerikansk men USA är i filmen ett land i marginalen, det hela berättas istället utifrån det fiktiva, afrikanska landet Wakandas perspektiv.

Uppföljare till en succé

Black Panther (2018) var en film som imponerade på både kritiker och publiken. Filmen blev också den första superhjältefilmen som blev Oscarsnominerad i kategorin bästa film.

Den belönades med tre Oscars, för bästa kostym, produktionsdesign och originalmusik. Ruth Carter som gjorde kläderna i filmen och Hannah Beachler som ansvarade för produktionsdesignen var också de första afroamerikanska kvinnorna att vinna i deras respektive kategorier.

Den enorma framgång filmen Black Panther fick gjorde det klart att filmen skulle få en uppföljning. Arbetet var redan igång då det hela fick en oväntad och tragisk vändning.

Huvudrollsinnehavaren Chadwick Boseman som spelade Black Panther dog i cancer år 2020 och då var det många som frågade sig hur regissören Ryan Coogler och hans team skulle kunna fortsätta berättelsen.

Bosemans död finns med även i den nya filmen där Black Panthers död är det som filmen inleder med.

– Man kan inte säga att det är direkt vanligt att en superhjältefilm börjar så här starkt med död och sedan fortsätter med sorgen som ett genomgående tema.

– Samtidigt tycker jag det är genialt hur de väver samman Chadwick Bosemans död med Black Panthers död i filmen så att de blir som en och samma person. Det här är lysande och samtidigt en mycket fin hyllning till Boseman och hans arv.

– Chadwick Boseman var känd som en modig och rättvis person, en man med ett stort hjärta. Samtidigt valde han att också hålla sin sjukdom och kampen mot cancern för sig själv, medan han utåt fortsatte att förmedla hopp, kraft och ljus.

Afrofuturism eller radikalt drömmande

Ett sätt att tolka och förstå de två Black Panther-filmerna är via begreppet afrofuturism.

Afrofuturism kan man beskriva som en filosofi, en estetik och ett sätt att se på framtiden, där man väver in historia, science fiction, teknologi, mystik, emancipation och utgår ifrån den afrikanska diasporan.

– Det är ett sätt att se på framtiden genom svarta och afrikanska glasögon.

I Black Panther förenas spekulativ fiktion (eller fantastik), teknologi, mystik och afrikanskt kulturarv och det här syns speciellt i kläder, scenografi, smink, hårstilar men också i själva berättelsen.

– I de två Black Panther-filmerna ser vi hur modern teknologi möter kunskap från förfäder och ursprungsbefolkning på ett sätt som vi inte sett på vita duken förut.

– Black Panther handlar också i allra högsta grad om teknologins potential att förändra världen och visionera om en alternativ framtid.

Men trots att afrofuturism pekar mot framtiden så är det förgångna minst lika viktigt.

– Afrofuturism handlar om att befinna sig i nuet samtidigt som du både ser mot framtiden och refererar till historien.

Iduozee beskriver det hela som en form av radikalt drömmande, radikalt för att det handlar om att utvidga vår medvetenhet och samtidigt komma åt den kraft som finns i fantasin.

Iduozee påpekar också att om ser man på science fiction eller spekulativ fiktion ur ett historiskt perspektiv så har människor med afrikanska rötter sällan varit representerade.

– Därför är afrofuturism så viktigt för det skapar och ger mod för människor att drömma. Och den vägen även förändra och forma verkligheten omkring oss.

Dessutom kan man se afrofuturism som ett sätt att utmana och bryta ner de sätt som vi historiskt och kulturellt lärt oss se på oss själva och andra.

– Afrofuturismen dekonstruerar samtidigt som den också hjälper oss att förenas.

– Den ställer oss frågan hur vårt grundläggande antagande om vår värld ser ut, hur vi ser på världen omkring oss. Vilka idéer som är godkända och vilka som inte är det.

Frihet att skapa

Det var via intresset för fantasy, spekulativ fiktion och magisk realism som Iduozee själv kom in på afrofuturism.

Och det hela visade sig blir ett viktigt uttryckssätt för honom, speciellt vad gäller att använda sig av det afrikanska kulturella arvet, hämta det till dagens värld och sedan projicera det hela mot framtiden.

– Som konstnär har det gett mig en slags självbestämmanderätt och frihet att obehindrat våga drömma. Att mina drömmar inte behöver förminskas eller anpassas till existerande förväntningar, kategorier eller normer. Att inte behöva tänka på om vad som eventuellt är ”godkänd konst”.

– Det har helt enkelt frigjort mina konstnärliga processer på ett helt nytt sätt.

Afrofuturismen kan man till exempel se i Iduozees filmserie Diaspora Mixtapes 2 After we’re gone som är en hyllning till den afrikanska diasporans historia, nutid och framtid. Filmen hade premiär på ARS22 i Kiasma.

Hopp eller helvete?

Black Panther: Wakanda Forever handlar om sorg och avsked och innehåller på slutet uppgörelser och strider som är våldsamma och dramatiska. Ändå kan man säga att filmen kommer med ett hopp om att det trots allt finns ljus i tunneln.

– Här finns hopp men som alltid i ett bra drama så lämnar filmen en cliffhanger som verkligen får en att fundera ifall allt också kan gå åt helvete, säger Iduozee och ler. Dramat kommer alltså att fortsätta.

Här drar han också paralleller till andra afrofuturistiska berättelser där realism och framtidstro ofta går hand i hand. Speciellt hos den amerikanska science fiction författaren Octavia Butler där hennes berättelser ofta lämnar läsaren i osäkerhet om hur det kommer att gå.

– I afrofuturismen beskrivs en framtid där även det som hänt, det förgångna med allt vad det innebär av våld och i det här fallet ofta även kolonialismens historia finns med. Man målar alltså fram en utopi men den lever alltid parallellt med möjligheten till en dystopi.

Och för dem som överväger ifall de skall se filmen har Ima Iduozee ett råd.

– Det här låter kanske som en kliché men försök se filmen utan förhandsförväntningar, trots att jag vet att det är svårt, det här är trots allt en fortsättning, säger Iduozee och skrattar.

– Det här är en film som opererar på många väldigt emotionella plan samtidigt som här också finns intellektuellt tuggmotstånd. Men låt filmen först svepa er med sig. Analysera kan man efteråt.