Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Raseborg vill behålla de flesta av sina arbetsverkstäder trots vårdreformen – personalen oroad för kunderna

Omålade fågelholkar på ett golv. Sågspån på golvet.
Bildtext Att bygga fågelholkar kan vara en form av rehabiliterande arbete på verkstäder. Rehabiliterande arbetsverkstäder kan hjälpa klienten få struktur i sin vardag. På grund av vårdreformen är också den här sociala verksamheten i förändring. Arkivbild.
Bild: Tiina Grönroos / YLE

Omorganiseringen av Rasebors stads verkstäder för arbetslösa oroar personalen vid sysselsättningstjänsterna. De befarar att en sårbar kundkrets kan bli lidande.

– Vår oro har främst varit att det inte skulle finnas den rehabiliterande servicen. Vad händer då med de kunderna?

Det säger en av de anställda inom Raseborgs sysselsättningstjänster, ledande egencoachen Martin Nybom. Han är rädd att den rehabiliterande arbetsverksamheten kan falla bort ifall staden väljer att hålla kvar sina verkstäder istället för att ge över dem till välfärdsområdet.

Just så har Raseborgs stad nu valt att göra. Endast en av de nuvarande sex arbetsverkstäderna, Versta, slussas över till välfärdsområdet. De fyra övriga stannar i stadens regi och de ska framöver officiellt inte längre erbjuda rehabiliterande arbete utan syssla med något som kallas arbetsprövning. En verkstad, Sic-Sac Center, läggs ned.

Martin Nybom jobbar med sysselsättningstjänster.
Bildtext Martin Nybom är ledande egencoach. Coacharna ska aktivt stöda klienterna så att de hittar jobb eller studiemöjligheter.
Bild: Johanna Lindholm / Yle

Raseborg driver många egna verkstäder och köper dessutom rehabiliterande arbetstjänster av föreningar

Varför är ”arbetsprövning” något helt annat än ”rehabiliterande arbete”?

Arbetsprövning och rehabiliterande arbetsverksamhet är inte alls samma sak. Det färska beslutet oroar därför ledande egencoachen Martin Nybom och hans kolleger.

– Arbetsprövning är ett sätt för personer som redan är i arbetsfört skick att prova på ett nytt yrke och kanske göra ett karriärbyte.

Det är med andra ord ett sätt att testa sig fram i arbetslivet. Men för alla är det inte lika lätt utan det behövs mera stöd. Det kan till en början handla om grundläggande saker som att få någon slags struktur på livet.

– Rehabiliterande arbetsverksamhet är ett sätt att försöka få ut arbetslösa personer i arbetslivet. Eller ifall det inte går, hjälpa dem strukturera sin vardag och sina rutiner.

Det handlar samtidigt om att höja sin självkänsla och få mål och mening i livet.

En av samhällets mest sårbara grupper deltar i rehabiliterande verksamhet

Både Martin Nybom och hans kollega inom kommunförsöket, Ann-Christine Sundström, säger att den rehabiliterande verksamheten kan vara avgörande för de som behöver den.

Ofta är det faktorer som sjukdom, psykisk ohälsa, missbruk eller någon form av utanförskap som gör att personer hamnar utanför arbetslivet.

Ann-Chrsitine Sundström jobbar inom kommunförsöket i Raseborg.
Bildtext Rehabilitering varit ett jättelyckat koncept, säger Ann-Christine Sundström.
Bild: Johanna Lindholm / Yle

Med rätt insatser kan de här personerna ofta komma vidare och börja må bättre.

– Just nu har jag ingen statisk till hands, men av egen erfarenhet vet jag att rehabilitering varit ett jättelyckat koncept. Många går vidare med studier, man kanske far vidare till en arbetsprövning och sedan finns det också de som får ett jobb.

Hon konstaterar ändå att inte ens rehabiliterande verksamhet alltid leder till anställning och då finns det andra alternativ som till exempel pension att tillgå.

Eftersom den här gruppen hör till de mest sårbara i samhället är både Sundström och Nybom måna om att de får rätt service som de också har rätt till.

Ann-Christin Sundström har tidigare jobbat som sysselsättningskoordinator för unga och har behörighet inom det sociala. Nu jobbar hon inom kommunförsöket och ansvarar sedan maj månad för kundtjänsterna där.

Hon flyttar alltså inte över till välfärdsområdet utan fortsätter jobba med sysselsättningstjänster inom kommunen.

Sysselsättningschefen vill hålla kvar verkstäderna

Det är chefen för sysselsättningstjänster i Raseborg Stefan Fri som inom staden förberett övergången till välfärdsområdet.

Stadsstyrelsen godkände nyss Stefan Fris förslag att fyra av de sex verkstäder som staden driver, skulle hållas kvar men kallas arbetsprövning. Styrelsen konstaterade också i sitt beslut att staden ska förhandla med välfärdsområdet ”om samarbetsmodeller för rehabiliterande verksamhet i stadens lokaler”.

Det kan ses som en speciell lösning då behovet av rehabiliterande arbete tydligen varit stort i Raseborg och då det efter årsskiftet inte längre är kommunen utan välfärdsområdet som ska erbjuda den tjänsten.

Men Stefan Fri försvarar sin modell. Han säger att det här är en av de fem modeller som den nationella organisationen för verkstäder och uppsökande ungdomsverksamhet, Into, förespråkar inför övergången till välfärdsområdet.

– Så här kan vi fortsätta med den arbetsprövande och rehabiliterande verksamheten sida vid sida, säger han.

Avdelningschef för sysselsättningstjänster Stefan Fri.
Bildtext Stefan Fri vill veta vad som händer med städernas långtidsarbetslösa genom att hålla merparten av verkstäderna i kommunal regi.
Bild: Yle/Minna Almark

Stefan Fri tror att Raseborgs modell kan hjälpa staden att bättre hålla koll på sina arbetslösa och garantera att deras klientskap fortsätter.

– I det här läget är det ju ändå omöjligt att veta hur saker kommer att bli.

Fri nämner också att grannkommunen Salo gått in för samma koncept som Raseborg.

Ingå beslöt däremot nyligen att kommunens enda verkstad överförs till välfärdsområdet.

– Där kanske det var en smidigare lösning eftersom de bara har en verkstad, funderar Stefan Fri.

Verkstäderna kvar i kommunen men personalen som behövs borta?

För personalen inom kommunförsökets sysselsättningstjänster, bottnade farhågorna i vetskapen om att den rehabiliterande verksamheten kräver personal med behörighet inom den sociala sektorn.

Men då socialväsendet från och med årsskiftet övergår till välfärdsområdet var man rädd att en del av verkstädernas klienter, speciellt de långtidsarbetslösa eller unga, skulle trilla mellan stolarna.

Stadsstyrelsen ville veta mer

Frågan väckte politisk diskussion också i Raseborgs stadsstyrelse.

Fris förslag godkändes inte direkt utan ärendet bordlades på förslag av Camilla Grundström (SDP) med stöd av De grönas Kati Sointukangas. Grundström avböjer att öppna sitt förslag med hänvisning till att hon är ”fast på jobbmöten”. Så frågan gör vidare till Kati Sointukangas som säger så här:

– Första gången tyckte jag inte att styrelsen fått tillräckligt med information, men andra gången fick styrelsen en grundlig presentation. Då tyckte jag att det framgick klart att staden endast kan erbjuda arbetsprövning, men om vi vill försäkra oss om att det i dialog med välfärdsområdet finns rehabiliterande verksamhet också i framtiden så kan det vara bra att ha de här verkstäderna kvar.

Kati Sointukangas utanför Karjaan yhteiskoulu i Karis.
Bildtext Kati Sointukangas tyckte politikerna hade allt för lite information att tillgå första gången verkstäderna behandlades i stadsstyrelsen.
Bild: Marica Hildén / Yle

Andra gången, i mitten av oktober, godkändes förslaget med ett tillägg om att de rehabiliterande tjänsterna måste tryggas i samarbete med Västra Nylands välfärdsområde.

Anita Westerholm.
Bildtext Stadsstyrelsens ordförande Anita Westerholm litar på att verkstädernas samarbete med välfärdsområdet kommer i gång snabbt och smidigt.
Bild: Christoffer Westerlund / Yle

Stadsstyrelseordföranden i Raseborg Anita Westerholm (SFP) säger att styrelsen på det andra mötet var enig i att det här kan fungera med det tillägg som gjordes.

– Tanken är att det ska gå så smidigt som möjligt utan att äventyra de arbetslösas ställning.

– Knappast blir det alldeles lätt, men det finns en vilja.

Alla vinner om servicen fungerar

Egencoachen Martin Nybom är inte helt nöjd med hur frågan om verkstäder skötts i Raseborg. Han poängterar att det viktigaste är att klienterna får sin service. I det långa loppet kan just det också gynna kommunen ekonomiskt.

Det gäller både unga och långtidsarbetslösa också i de fall där klienterna kanske aldrig klarar av att bege sig ut i arbetslivet, säger Martin Nybom.

– Det här är nu min personliga åsikt, men ju mera man satsar på förebyggande och rehabiliterande arbete, som faktiskt kan leda till någonting bra, desto mera pengar sparar kommunen i det långa loppet, summerar Nybom.

Välfärdsområdet: Vi utvecklar tillsammans med kommunerna

Om läget är lite öppet i kommunerna, är det heller ännu inte helt klart vid Västra Nylands välfärdsområde.

Lagen är i och för sig helt entydig om att kommunerna efter årsskiftet inte längre ansvarar för rehabiliterande arbetsverksamhet. Flera sektorer har varit involverade redan i dag och så blir det också i framtiden. Den rehabiliterande arbetsverksamheten ska skötas i samarbete mellan klienten, socialtjänsterna (välfärdsområdet) och sysselsättningstjänsterna (te-byrån eller kommunförsöket).

Men än så länge är mycket öppet, inte minst eftersom kommunerna har haft lite olika modeller för hur de har ordnat den rehabiliterande arbetsverksamheten. En ingrediens i det hela är att ungdomsarbetet inte övergår till välfärdsområdet; i kommunerna har en del av de rehabiliterande verkstäderna varit ett samarbete mellan ungdomssektorn och socialarbetet.

Lapptäcket av rehabiliterande tjänster i de västnyländska kommunerna gås nu igenom under ledning av Kirsi Aro. Hon ansvarar inom välfärdsområdet för tjänster som ska främja sysselsättningen.

Precis som Raseborgs stad understryker Kirsi Aro vikten av gott samarbete och dialog mellan kommunerna och välfärdsområdet.

– Det här bygger vi ihop tillsammans. Just nu ligger fokus på en trygg övergång vid årsskiftet. Efter det börjar vi utveckla tjänsterna som främjar sysselsättningen. Målet är att servicen i framtiden håller lika hög kvalitet i välfärdsområdets alla tio kommuner.