Spårvagnsförare om personalbristen: “Bolagiseringen gick för fort och vi har tappat allt förtroende för staden”

Förarbristen i Helsingfors har lett till många inställda spårvagnsturer. Bolaget själv skyller på bland annat sjukfrånvaro och coronapandemin, men enligt spårvagnsförare har bolagiseringen av trafikverket skrämt iväg förarna.

Tölö spårvagnsdepå ekar tom. De flesta spårvagnar kör ute på stadens gator, men med lite glesare turer än vanligt. Det råder nämligen förarbrist i Helsingfors, vilket innebär att många turer är inställda. Petri Lillqvist är spårvagnsförare sedan sex år tillbaka.

– När jag har morgontur ska jag vara på plats lite efter fem. Sedan har jag sju minuter på mig att göra mig själv och spårvagnen i ordning. Sedan kör jag ut vagnen från depån, säger Lillqvist.

Han har oftast två kaffepauser på tolv minuter och en längre matpaus. Men längden på kaffepausen beror helt på hur spårvagnen lyckas hålla sin tidtabell.

– Har en bil parkerat för nära spåren eller finns det något annat hinder i vägen, kan spårvagnen inte bara köra runt hindret. Då blir man där och väntar, säger Lillqvist.

Enligt honom måste man som förare reagera på allt – på bilister som gör u-svängar och på fotgängare som inte tänker efter hur de agerar i trafiken.

– Jag är tvungen att förutse vad som händer längre fram och vad som händer på sidan. Efter en arbetsdag på nio timmar är jag ganska slut. Jag skulle klara av att springa ett maratonlopp, men att lösa sudoku skulle vara hopplöst, säger Petri Lillqvist.

Lillqvist trivs ändå med yrket. Han blev spårvagnsförare för sex år sedan, efter att ha varit arbetslös.

– Det var ett hårt slag när chefen sa att jag inte behöver komma tillbaka på jobb. Jag var arbetssökande i två år innan jag anmälde mig till spårvagnsförarutbildningen. Jag är uppvuxen i Helsingfors och spårvagnarna har alltid varit en del av staden. Det känns bra att föra människor från punkt a till punkt b. Därför är det trist att de måste lida nu på grund av inställda turer, berättar Lillqvist.

”Framtiden känns otrygg”

I år har ungefär femtio spårvagnsförare lämnat branschen sedan Helsingfors stads trafikaffärsverk, HST, bolagiserades i början av året 2022.

Nuförtiden heter bolaget Huvudstadsregionens stadstrafik och Lillqvist, som också är ordförande för Spårvagns- och metropersonalens förening, menar att bolagiseringen är det som fått förarna att känna sig otrygga.

– När namnet slutar på AB, ekar ord som effektivisering och nedskärning. Eftersom man inte kan skära ned på vagnar och spårvagnsskenor, är man orolig att det istället är personalen som påverkas, säger Lillqvist.

Han understryker ändå att det kollektivavtal de nu har är bra. Och det dagliga arbetet har inte förändrats sedan bolagiseringen. Men han anser att allt gick för fort.

– Man förhandlade om kollektivavtal samtidigt som man bolagiserade. Ett avtal är inte någonting man plockar från hyllan, utan man måste ha tid att förhandla om alla detaljer, säger Lillqvist.

Han anser att grundbultarna i avtalet sitter på plats, men det fanns problem med övertidsersättningar under våren.

– Det var brist på förare redan i våras och det var med hjälp av personal som jobbade övertid som spårvagnstrafiken överhuvudtaget gick runt. Men ersättningen var inte den samma som vi hade tidigare, säger Lillqvist.

Nu har man löst konflikten med arbetsgivaren. Men Lillqvist anser att skadan redan hann ske och att konflikten var en stor orsak till att folk lämnade branschen i maj.

– Och det syns fortfarande. Många förare har andra yrken så det är inte speciellt svårt att byta bransch, säger han.

Staden gjorde bort sig

För tillfället utbildas fler förare vilket borde lätta på personalbristen. Men Lillqvist är ändå rädd för att spårvagnsförare kommer att lämna jobbet. Han anser att Helsingfors stad, som är ägare till bolaget Stadstrafik, har gjort bort sig. Han nämner bland annat de uteblivna lönerna som staden inte lyckats betala ut till sina anställda. Den soppan påverkar inte förarna, men bilden av staden som arbetsgivare har fått sig en rejäl törn.

– Helsingfors har förlorat allt förtroende och på staden kommer man att vara tvungna att jobba hårt för att bygga upp förtroendet igen, säger Lillqvist.

Vad skulle få förarna att stanna?

– Framtiden borde kännas säkrare och stabilare och man borde satsa mera på förarnas välmående.

”Inget har blivit sämre på grund av bolagiseringen”

Pasi Singh är chef för trafikpersonalen på Huvudstadsregionens stadstrafik. Han säger att de största orsakerna till personalbristen är uteblivna utbildningar under coronapandemin och sjukfrånvaro.

Enligt honom borde framtiden inte kännas osäker för förarna.

– Ingen har sagts upp, inte ens under coronapandemin när spårvagnarna körde mer sällan. Vi kommer alltid att ha ett behov av förare, försäkrar han.

Han understryker också att bolagiseringen inte lett till några som helst försämringar för personalen.

När lättar personalbristen?

– Vi har utbildningar på gång nu och senast i december borde vi ha tillgång till fler förare, säger han.