Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Henrik Creutz bär den högsta adelstiteln man kan ha i Finland: ”Jag presenterar mig aldrig som greve – det är ointressant”

Uppdaterad 26.11.2022 10:15.
Henrik Creutz har händerna knäpta och sitter vid ett stort matbord. Takkronan hänger ovanför honom.
Bildtext Matsalen är Henrik Creutz favoritrum i slottet.
Bild: Mikko Koski

Han äger ett riktigt slott, ett av de största hemmen i Finland. Att vara adlig är ändå ingenting han för fram, utan han kämpar på med det vardagliga jobbet som matproducent på den stora gården Malmgård i Lovisa.

Han satte uppe sent och kollade på fotboll. Favoritlaget Bayern München vann Champions league-matchen, så Henrik Creutz är extra glad och redo att ta itu med dagens arbete på Malmgård - gården som varit i släktens ägo sedan 1614.

Nu är det Henrik Creutz tur att ta ansvar för egendomen och kulturlandskapet. Det handlar om ungefär 400 hektar åker, lika mycket skog samt en 140 år gammal slottsbyggnad.

De första intrycken är imponerande och overkliga. Det är idylliskt och tyst. Tänk att man kan leva så här i Östnyland.

Stor slottsliknande byggnad med mörkröda tegel och skog bakom.
Bildtext Gården har specialiserat sig på ekologisk odling och odlar bland annat havre, emmer och spelt. På gården finns också ett bryggeri.
Bild: Juha Kivioja / Yle

Sedan kommer realiteterna. Att gården, egendomen och slottet är stora innebär också ett stort ansvar, enorma mängder arbete och kärlek för det du gör. Ett intresse för historia hjälper också.

- Man måste helhjärtat vara här på gården. Jag tror nog inte alla skulle vilja göra det jobbet.

Någon dag är det min och min familjs tur att flytta in, men det är inte bråttom

― Henrik Creutz

Henrik Creutz har bott i slottet i flera olika repriser som barn och ung. Enligt gammal tradition är det den äldre generationen som bor i slottet, så för tillfället är det hans föräldrar som bor där. Han kommer ändå varje dag till slottet eftersom hans arbetsrum finns där.

- Någon dag är det min och min familjs tur att flytta in, men det är inte bråttom.

Henrik Creutz springer ut genom portarna vid slottet.
Bildtext Han föredrar att springa på morgonen: ”Det är före jobbet och då går jag igenom dagens schema i mitt huvud medan jag springer.”
Bild: Mikko Koski

Han brukar inleda dagen med en knappa sju kilometers löprunda runt fälten. Det är samma runda varje gång.

- Samtidigt som jag springer följer jag med hur åkrarna mår och det som växer där. Årstiderna gör det ändå så att vyerna varierar väldigt mycket. Det är win-win.

Henrik Creutz springer på en sandväg längs med åkern. han har ryggen emot och springer på en lång raka.
Bildtext Hans vanliga löprunda går längs fälten och åkrarna på Malmgård. ”Det är egentligen den finaste miljön jag springer i.”
Bild: Lone Widestam / Yle

Från politiker till bonde

Henrik Creutz är den trettonde generationen Creutz som äger Malmgård. Det var självklart att han skulle ta över gården. Men innan dess hann han testa på annat. Han studerade sociologi och blev politices magister.

- Jag var politisk tjänsteman i ganska många år på Svenska folkpartiet och det var en helt annan livsstil. Jag arbetade med många människor, nu är jag ensam ansvarig för allting här på gården.

Med ett efternamn som förpliktar: "Jag presenterar mig aldrig som greve" - Spela upp på Arenan

Malmgård är ändå ett familjeföretag, där både hans bror och hans föräldrar hjälper till.

- Det är ju inte så vanligt att man är många generationer på samma plats samtidigt. Så klart kan det ibland vara tungt att hela tiden ha mamma och pappa på jobbet, men å andra sidan ser jag det som en fördel att de finns där, så jag kan fråga råd. Det är jättebra.

Ett av de största privata hemmen i Finland

Gårdens ståtliga huvudbyggnad är från 1885 och går under benämningen slott. Slottet har 52 rum och 365 fönster. Det är totalt 3000 kvadratmeter och är ett av de största hemmen i Finland.

Henrik Creutz står i biblioteket i övre våningen och tittar ut genom fönstret. Slottet betyder mycket för honom.

- Jag får gåshud. Det känns fantastiskt att tänka på att mina förfäder har stått här och tittat ut genom samma fönster.

I rummet finns bokhyllor från golv till tak. Mitt på golvet står en soffa.

- Här sitter jag ofta och bläddrar i de gamla böckerna. Det finns en massa intressant. Jag älskar att ta reda på mer om min släkt. Det är väl sådant som kommer med åren.

Henrik Creutz sitter i en soffa mitt i rummet och läser. Längs väggarna finns bokhyllor från golv till tak.
Bildtext I biblioteket finns bland annat en Bibel från 1655 och dagboksanteckningar från släktens första greve, Johan Creutz.
Bild: Mikko Koski

Överallt i slottet är historien påtaglig. Det hänger gamla tavlor på väggarna, möblerna är antikviteter, taken pryds av vackra målningar, i festsalen hänger ståtliga takkronor och golven är täckta av jättelika mattor.

I Henriks Creutz arbetsrum syns en skymt av nutid då det står en take-away kaffemugg på skrivbordet. Han sitter vid ett gigantiskt empireskrivbord mitt i rummet och jobbar vid sin laptop.

Takmålningar i taket och en vit takrona som hänger från taket.
Bildtext Under en tennismatch mellan Henrik och hans bror Fredrik for en tennisboll in i takkronan: ”Det blev ett himla hallå”. Takmålningarna är i original. Inomhustennis är nuförtiden förbjudet.
Bild: Lone Widestam / Yle

Favoritrummet är ändå matsalen i nedre våningen. Han skrattar till på frågan varför.

- Det har med mat att göra. Här sitter vi ofta och äter långa middagar.

Möblerna är i barockstil för att rummet ska kännas mindre. I taket hänger en takkrona från hans farmors barndomshem, Bonga slott i Lovisa.

Man tror att en person som har en gård och ett stort hus beter sig på ett annat sätt än någon som inte är adel

― Henrik Creutz

Förr fanns det olika rang av adlighet. En greve hörde till högadeln och var då rik och mäktig i landet. Den förmånen försvann i Finland år 1920.

Men fortfarande är adeln uppdelad i klasser. Det finns 174 adliga släkter och endast tre är grevliga. Släkten Creutz är en av dem.

Två sängar i gammaldags stil i sovrummet, bäddat med blommigt överkast. BLommig lampa står på nattduksbordet.
Bildtext Familjen Creutz hoppas att också följande generationer vill föra fram de historiska föremålen och gårdens gamla traditioner och anor.
Bild: Lone Widestam / Yle

Henrik Creutz förstod redan som barn att han är adlig fast han inte direkt förstod vad det innebar.

- Vi har aldrig talat om att vara adlig i familjen. Det är inte någonting som man lägger tid på att snacka om hemma vid matbordet. Man är vad man är och that´s it.

Henrik Creutz sitter vid ett skrivbord framför sin laptop, en stor bokhylla i bakgrunden.
Bildtext Henrik Creutz sitter vid samma skrivbord som tidigare generationer: ”Jag funderar ofta på vad min farfar eller min farfars far skulle ha fattat för beslut.”
Bild: Mikko Koski

Han är stolt över sin släkt och sitt ursprung, men det är ingenting han lyfter fram.

- Jag har aldrig presenterat mig som greve. Det är fånigt och ointressant.

Trots det finns det ändå mycket fördomar kring adelskap.

- Man tror att en person som har en gård och ett stort hus beter sig på ett annat sätt än någon som inte är adel. Ibland känns det konstigt att andra inte fattar att vi har samma bekymmer och utmaningar som alla andra. Och funderar på exakt samma saker.

Henrik Creutz är själv nyfiken och positiv, och han gillar att träffa människor. Han tror själv att det kommer från barndomen då familjen bodde flera år utomlands.

- Jag lärde känna många olika människor från olika kulturer och med olika bakgrund. Jag tror att det har gjort mig till en en person som är öppen för olika saker och nyfiken på nya saker.

Henrik Creutz sitter på en pall mitt på sandvägen. Han har en orange väst. Han har ett gevär i handen.
Bildtext Den sociala biten och att vara ute i naturen är enligt Creutz det fina med jakt: ”Och så sitter du bara och funtsar, i tysthet. Det är fantastiskt.”
Bild: Mikko Koski

För honom är det viktigt att alla behandlas lika, något som han själv alltid försöker göra.

- Jag blir bemött på det sättet jag bemöter andra människor. Om jag beter mig bra, beter sig alla andra kiva mot mig också. Jag tror att det har mycket större betydelse.

Adelskapet förpliktigar

Att vara adlig betyder för Henrik Creutz att han känner en viss skyldighet att föra arvet vidare, vilket han också jobbar för på Malmgård.

- Jag vill föra vidare miljön, gården och arkitekturen i bättre skick än vad jag själv har fått dem i tiderna.

En stor festsal. Henrik och tio personer står i salen och tittar.
Bildtext Henrik Creutz tar ofta emot grupper på rundvandring i slottet. Slottet i två våningar är byggt på 1880-talet i nyrenässans stil.
Bild: Lone Widestam / Yle

Därför är också hemmet öppet för allmänheten. Grupper kan bekanta sig med slottet under guidade rundturer.

- Jag vill föra det här vidare, inte bara till min familj och framtida generationer utan också för att andra människor ska få se och uppleva den här platsen. Vi vill dela med oss av den här lokala historien som också är en del av Finlands historia.