Niklas Bäckström rörd efter Hall of fame-utnämningen – pekar ut OS i Turin som landslagskarriärens höjdpunkt: ”Får fortfarande gåshud”
Niklas Bäckström var en av fem finländare som valdes in i den finska ishockeyns Hall of fame på torsdagen. Yle Sporten tog ett snack med den tidigare stjärnmålvakten efter ceremonin.
Niklas Bäckström, för det första grattis till utnämningen till Finlands Hall of fame – hur känns det?
– Det känns stort. När Jari Kurri ringde på sommaren för att berätta så blev jag förvånad. Allt stod ganska stilla då kan jag berätta. När man sen tänker på vilka andra som är invalda så inser man att visst är det ju en stor ära.
– Alla som är invalda har haft en stor inverkan på finsk hockey. Det är en jättestor ära att få vara del av gruppen.
Så du menar att det faktiskt kom som en överraskning? Du har ju ändå spelat rätt så många, också viktiga, landslagsmatcher.
– Visst har tanken funnits, speciellt då man la märke till att sådana man spelat tillsammans med blivit invalda. Men sen när man blivit äldre ... jag missade faktiskt Jaris samtal först och undrade varför han riktigt ringer mig. Och sen blev jag faktiskt överraskad när jag ringde upp honom efteråt.
– Men det var inte något jag satt och väntade på, eller något jag tog för givet. När det är en lagsport så är det alltid laget som kommit först. Men att få vara del av det här laget ... det är svårt att hitta ord. Jag är jättestolt.
Inramningen var ju inte minst speciell då man utöver att hedra er som blev invalda också blickade bakåt till OS- och VM-gulden. Hur skulle du säga att finsk hockey mår just nu?
– Man vill ju alltid säga att den mår bra. Men allt går snabbt, man måste vara beredd på att utvecklas. Det är många som vill ta ikapp oss. Vi kan inte stå stilla.
– Men visst, om man tittar på förra säsongen, hur finsk hockey tog för sig och hur hela landet står bakom landslaget. Man blir stolt över hur viktigt Lejonen är för alla i Finland. Så för tillfället mår finsk ishockey väldigt bra. Ligan har blivit bättre och bättre, många unga spelare tar klivet fram. Men vi får inte stå stilla.
Hur viktigt var Euro Hockey Tour för dig som spelare innan du tog klivet över till NHL?
– Det var jättestort. Det var viktigt att få spela internationell hockey. Farten är hårdare, skotten bättre ... allt är lite bättre än i ligan. För mig var det viktigt för utvecklingen att se vad jag måste bli bättre på för att för det första etablera mig i landslaget och sen ta klivet över till NHL.
– Här är ändå massor med scouter på plats och det gäller att visa upp sig. Så på ett personligt plan var det väldigt viktigt för mig. Och tror att det är så för många andra också.
Många minnen, men vilket är ditt bästa minne från landslagskarriären?
– Många frågar just det där i dag. Och det är svårt att säga. Jag skulle vilja säga helheten, men visst var JVM-guldet på hemmais stort.
– Och OS i Turin ... jag var på ett hotell i Villmanstrand när Erkka Westerlund ringde och sa att alla NHL-målvakter är skadade, de behövde mig som tredjemålvakt. Jag spelade inte en enda match, var inte ens på bänken, men jag tycker att vi hade förtjänat guld.
– Det laget, den gemenskapen. Det var otroligt. Jag får ännu gåshud när jag tänker på det. Det laget är något som alla borde sträva efter att vara.