Femtio dagar tills 200 000 ska byta arbetsgivare – men alla verkar inte få utlovade arbetsuppgifter

Utöver vårdpersonalen flyttar en del andra kommunalt anställda över till de nya välfärdsområdena vid årsskiftet. I Grankulla tror man att konkurrensen om de bästa arbetstagarna kommer att hårdna.

En äldre man balanserar sin lunchbricka på rollatorn medan kocken Memi Nguyen-Tulokas önskar honom smaklig måltid. Hon och hela köksteamet hör till de 170 anställda vid Grankulla stad som vid årsskiftet går över till Västra Nylands välfärdsområde.

– Visst är det lite spännande, man får se vad som följer nu. Men jag gillar mitt jobb här, så det är bara att fortsätta med det, säger Nguyen-Tulokas.

Omvandlingen är enorm i hela Finland när ansvaret för social- och hälsovården flyttar över från kommunerna till välfärdsområdena. Antalet personer som byter arbetsgivare är lika stort som hela Åbos befolkning.

De flesta jobbar inom vården men en del av den administrativa personalen samt städ- och kökspersonalen går också över från kommunerna till välfärdsområdena.

Alla gillar inte personalomställningen i vårdreformen

7:22

Oro bland Akavamedlemmar

På vissa håll i landet har personalpusslet med den administrativa personalen ändå lett till större oro bland en del anställda. Utgångspunkten i lagen är att en person ska kunna överflyttas om mer än hälften av hens arbetsuppgifter har att göra med social- och hälsovård.

Verkligheten är ändå inte alltid så entydig – alla arbetstagare upplever inte att de har jobbat så mycket inom social- och hälsovården. Några av dem upplever sig tvångsförflyttade, då kommunen i sista stund har överfört arbetsuppgifter till anställda som ska sluta i kommunens tjänst.

Flera kommunalt anställda har vänt sig med sina bekymmer till Akavas Specialorganisationer, som är en branschövergripande fack- och serviceorganisation av 22 självständiga medlemsföreningar. Medlemmarna där arbetar som experter eller chefer inom förvaltning, kultur, kommunikation och välfärd.

– Vi har lagt märke till att personer i vissa fall inte har erbjudits arbete som motsvarar arbetsuppgifterna i kommunen. Vi utreder det här från fall till fall, säger Anna Zibellini, jurist på Akavas Specialorganisationer.

Inom Akavas Specialorganisationer följer man med läget under det kommande året och är beredd att gå vidare till rätten vid behov.

– Vi går vidare till rätten ifall det visar sig att det har agerats lagstridigt och personen har behandlats fel i samband med överlåtelsen, säger Zibellini.

Det kan hända att arbetsgivaren – det nya välfärdsområdet – senare vill ändra i tjänster, löner, arbetsbeskrivningar eller kompetenskrav. Då kanske den överflyttade tjänstemannen inte längre har kvar sitt jobb, trots löftena, befarar Anna Zibellini.

”Allt kan inte beaktas”

Anna Zibellini vill inte ta ställning till huruvida det finns brister i lagen. Den nya arbetsgivaren har helt enkelt flera tolkningsmöjligheter.

– De fackliga organisationerna har varit med då vårdreformen planerades. Den ansågs nödvändig för vården och patienterna. Men det är viktigt att också garantera personalens rättigheter. Det här är en enorm juridisk operation, historiens största överlåtelse av rörelse. Det är inte säkert att allt fungerar i alla vårdområden vid årsskiftet, säger Anna Zibellini.

En som har varit med och skrivit lagen är riksdagsledamoten Veronica Rehn-Kivi (SFP). Hon har förståelse för oron inför årsskiftet eftersom det handlar om helt nya system.

– Man kan inte veta allt när man gör en så här jättestor reform. Många detaljfrågor har man inte ens hunnit tänka på. Allt kommer inte ens fram i behandlingen, medger Veronica Rehn-Kivi.

”Det kan ta ett halvår att anpassa sig”

Gällande överföringen av personal från kommunerna vet Veronica Rehn-Kivi att det inte är helt lätt att se vem som har jobbat med social - och hälsovård mer än hälften av arbetstiden.

– Det kan finnas personer där man inte riktigt vet hur de har jobbat. I en sådan situation kan det vara svårt att se vem som ska föras över och vem inte. Jag vet inte hur man funderar i kommunerna, säger Veronica Rehn-Kivi.

Hon påpekar att många anställda i mindre kommuner har jobbat i stödtjänster för hela kommunen, inom många olika sektorer. Därför kan hon tänka sig att man har slagit över social- och hälsovården på en person medan någon annan förblir anställd av kommunen.

– Men det är ledsamt om man tänker att man blir tvingad att byta från kommun till välfärdsområde. Arbetsuppgifterna förblir ju som de är, nästan säkert fortsätter man också på samma enhet i samma format som tidigare. Det är egentligen bara lönebetalaren som ändras, från kommunen till välfärdsområdet, säger Veronica Rehn-Kivi.

Hon har förståelse för att reformen oroar.

– Den som har jobbat med ett datasystem måste nu kan kanske övergå till ett annat. Det blir nya saker att lära sig och det tar säkert ett halvt år innan man är inne i det nya.

Veronica Rehn-Kivi ser ett enormt ansvar för cheferna att se till att ingen behöver känna sig otrygg i ett jobb med nya tekniska utmaningar.

– Med tiden kommer det säkert förändringar i vissa fall, för att vi ska få strategin och servicen att fungera så bra som möjligt. Om allt fortsätter som nu så blir det inga förbättringar, säger Veronica Rehn-Kivi.

Hon hör till dem som sitter på många poster med ansvar för social- och hälsovård. Hon är medlem i riksdagen och dess social- och hälsovårdsutskott, men också i Västra Nylands välfärdsområdesfullmäktige och styrelse, och dessutom Grankulla stadsfullmäktige och styrelse. Hon säger sig känna mycket för den egna kommunen just nu.

Att splittra arbetsteam är inte lätt, men i Grankulla har det ändå hittills gått rätt smärtfritt till, säger förvaltningsdirektören Camilla Söderström som var med om att fatta besluten.

– Vi har haft omställningsförhandlingar, vi har diskuterat i små team och alla tillsammans. I början var det kanske mera oro men när det blev klart att lönen inte ändras och semesterdagarna förblir desamma blev det bättre, säger Söderström.

Ny utmaning – konkurrens om de kunnigaste

Under de sista månaderna inför reformen har en ny utmaning dykt upp som syns tydligt i Grankulla. En del trogna arbetstagare inom administrationen lämnar oväntat sin tjänst hos staden när de söker sig till bättre löner och arbetsvillkor inom de nygrundade välfärdsområdena.

Förvaltningsdirektören Camilla Söderström är själv ett exempel på fenomenet. Hon lockades över till Östra Nylands välfärdsområde och kommer att lämna Grankulla stad den första december.

– Jag kunde inte låta bli att söka det. Jag såg en annons som motsvarade mina uppgifter och mig. Det blev så att jag också börjar arbeta på ett välfärdsområde, säger Söderström.

Konkurrensen om de bästa arbetstagarna är naturlig med tanke på att välfärdsområdena kan erbjuda en lönenivå som är på centralortens nivå, alltså i de flesta fall betydligt högre. De kommande åren får visa hur kommunerna står sig i konkurrensen.

Lönekamp

Nu gör sig kommunerna av med personal till välfärdsområdena. Men i framtiden kan det finnas behov av ny personal. Då går det knappast att undvika lönekamp och konkurrens med välfärdsområdena, säger Veronica Rehn-Kivi.

– Hela förvaltningen av välfärdsområdena är för liten, det finns inte tillräckligt många sakkunniga och man tävlar med kommunerna bland annat inom it-sektorn. Framför allt har man ju redan sett hur man slåss om lönerna. Välfärdsområdena har mycket högre löner för många chefstjänster.

Det finns förstås inte inräknat i kommunbudgeten, men högre löner kan behövas för att få tillräckligt bra personal och de goda direktörer som behövs, säger Veronica Rehn-Kivi.

– Nu när välfärdsområdena har trissat upp direktörslönerna så högt, så befarar jag att kommunerna tyvärr säkert måste följa efter.