När du inte vill gå hem för att din styvfar är berusad, din egen pappa är långt borta och kylskåpet är tomt – därför behöver vi prata om utsatta barn och bristande föräldraskap
I dokumentären Såren vi ärvde får vi höra två bröder berätta om hur det var att växa upp under oroliga och våldsamma omständigheter och med tom mage.
Jag får rätt ofta frågan varför jag tar upp så dystra teman i mina dokumentärer. Jag förstår frågan men ändå inte. Att ta upp missbruk och utmanande föräldraskap är enligt mig någonting som berör väldigt många människor. Det är inte ett tema i marginalen, tyvärr.
Att växa upp i familjer med missbruk och våld lämnar spår och sår som många bär med sig genom livet. Hur såren ser ut är olika för alla men vi vet genom forskning och olika rapporter att otrygga uppväxtvillkor ger en sämre start i livet.
I otrygga omständigheter växer otrygga människor upp som ofta får utmaningar i sina liv. Som kanske har sämre med ork, mycket oro, sömnlöshet och flashbacks ända upp i vuxen ålder.
Du som vet vad posttraumatiskstress är känner kanske igen symptomen. Och det är just vad det är. Många av de jag har mött som varit med i mina filmer lider av de här symptomen ännu i vuxen ålder.
I Såren vi ärvde, möter vi de numera vuxna bröderna Karrenberg vars barndom präglades av missbruk och också våld. De växte upp utan sin biologiska pappa men med en styvfar som enligt dem var odräglig på många olika sätt. Utöver att han drack så var han oberäknelig, listig och elak.
Kai som är den äldre av bröderna var den som fick bära mycket ansvar och åga för sina yngre syskon. Hans egna behov blev inte tillgodosedda när han växte upp. Som vuxen har han svårt att sätta gränser, att säga nej. Han är osäker på om han duger som han är.
Han bär ansvar där han inte skulle behöva göra det och han oroar sig också när livet är stabilt.
För den yngre brodern Kimi är barndomens sår annorlunda. Oron finns där och sömnlösheten. Han har också mycket kroppslig smärta som är svår att lokalisera.
Oro föder oro som föder ännu mera oro. Livet blir instabilt och skört. Man har svårt att lita på andra människor. Man har kanske svårt att våga leva i närhet. Symptomen är många och mångfacetterade och de skaver.
Det är på grund av allt det här som vi behöver höra de här berättelserna som är obekväma och skaver. För att vi behöver förebygga en svår barndom. Vi behöver kunna komma med tidiga stödåtgärder till utsatta familjer. Man ska kunna våga be om hjälp och få det, i tid.
De här barnen bor kanske i din granntrappa eller i din egen vänskapskrets? Eller i din egen familj.
