Vem är same och vem ska få bestämma det? Det här handlar regeringsgrälet kring sametingslagen om

Alla är överens om att sametingslagen måste förnyas, men åsikterna går radikalt isär gällande hur. I centrum ligger en konflikt mellan två olika definitioner av vem som räknas som same.

I går försökte statsminister Sanna Marin och justitieminister Anna-Maja Henriksson föra förslaget till ny sametingslag till riksdagen. Förslaget skulle ge samerna en lagreform som de väntat på i tre regeringars tid, eftersom den nuvarande lagen hotar mänskliga rättigheter.

Förslaget bordlades i snabb takt då Centern motsatte sig reformen, och en ursinnig Antti Kurvinen sade att det istället är det nya förslaget som hotar mänskliga rättigheter. Hur går det i hop?

Hur avgörs en etnicitet?

Sametinget är i praktiken de i Finland bosatta samernas parlament. Tingets makt ligger någonstans mellan obefintlig och begränsad i förhållande till finska myndigheter, men i regel får man påverka på flera kulturella och sociala plan på samernas hembygdsområde, Sápmi .

Sametingslagen avgör vem som är same och som därför får rösta och ställa upp i valet till sametinget. Och det är reformen av den nuvarande lagens tredje paragraf som rör upp känslorna i Sápmi och den samiska diasporan.

I enlighet med den nuvarande lagen finns det en grupp samer vars status som samer är ifrågasatt. Problemet härstammar i huvudsak från den nuvarande lagens tredje paragrafs andra moment, som i sin tur baserar sig på befolkningsregister med åtminstone hundra år på nacken.

Det andra momentet vill en majoritet av sametingets 21 ledamöter stryka utan vidare. Den synen har också de flesta sameaktivisterna i offentligheten och momentet har också strukits i regeringens lagförslag.

Dessutom säger lagen inte längre över huvud taget vem som är same – man har rätt att se sig själv som same oavsett vad lagen säger.

Istället ska rätten till att bli upptecknad i sametingets vallängd definieras på språklig grund eller genom sina föräldrar.

1500-talssamerna

Om lagförslaget godkänns skulle en andel av de röstberättigade i sametingsvalet förlora rösträtten. Det är de ju förstås förbannade på och det är också det som ligger till grund för varför Centern, och åtta ledamöter av sametinget, är emot förslaget.

Varför vill då en majoritet av sametinget och en massa sameaktivister ha en lag som snävar till vallängden och utesluter en grupp som anser sig vara samer? Här blir det snårigt.

Ett antal människor är upptagna i vallängden med hänvisning till den nuvarande lagens andra moment, där du genom att hitta en förfader som sysslat med ”lappländska” näringar från till och med 1500-talet kan få rösträtt i sametingsvalet.

Det här går inte för sig enligt tingsmajoriteten. I ett svar till de åtta ledamöter som motsätter sig lagförslaget säger en grupp samepåverkare att det inte kan vara ändamålsenligt att sametinget i princip kan fyllas av personer som inte kan samiska och inte utövar samisk kultur, utan vars enda sametillhörighet härstammar från en anfader hundratals år tillbaka i tiden.

Statistik från de senaste tjugo årens sametingsval visar vissa tecken på att en förfinskning är en befogad oro.

Och där de åtta nejsägarna kritiserar språkkravet – att så länge åtminstone din mormors mor eller motsvarande talade samiska så får du rösta – menar påverkarna att det ger en möjlighet åt familjer som tappat samiskan kan återfå kontakten med sin kultur.

En del av den nordsamiska sametingsmajoriteten anser att många samer har övergett samekulturen genom århundradena, och att man måste dra gränsen för när en person inte längre är same någonstans.

Därför, anser de, är det orimligt att en person vars förfäder levt som finländare i hundratals år kallar sig för same eller åtminstone försöker använda sin förfader för egna intressen.

En annan uppfattning som inte är lika utbredd är att åtminstone en del av dem som använder förfaderkortet för att få rösträtt inte har en samisk förfader alls. Enligt den teorin fanns det finländska bosättare som flyttade till området och som genom sitt yrke upptecknades som ”lapp” i sin tids skatteböcker.

Kriget om de mänskliga rättigheterna

Nu säger alltså Centern, med uppbackning av riksdagsledamöter från Lappland, att Marins och Henrikssons sametingslagförslag går emot mänskliga rättigheter för att det innebär att en del samer förvägras tillträde till samernas rådförsamling.

Samtidigt säger förslagets förespråkare att det är ett fällande av lagen som vore kränkningen mot mänskliga rättigheter, eftersom den nuvarande lagen inte säkerställer samernas självbestämmanderätt och den samiska kulturens livskraft. Oron är stor för förfinskningen av Sápmi.

Förespråkarna påpekar gärna också att det kan finnas ekonomiska intressen hos den grupp som Centern nu försvarar, som ogärna vill äventyra de intressenas framtid genom att bli av med politisk makt.

FN har skällt ut Finland i flera repriser för att man kränker det enda europeiska urfolkets, samernas, rättigheter. Finland har likt Sverige inte ratificerat konventionen om urfolks rättigheter, och genom historien har finska myndigheter på olika sätt förtryckt och försökt assimilera den samiska befolkningen.

FN har däremot inte krävt en lagändring om samedefinitionen eller att en del samer ska åsidosättas, utan bara krävt att lagen ska vara acceptabel för sametinget.

De flesta samerna verkar vara redo för en ny sametingslag, efter ett decennium av löften från finska regeringar.

Sametingets ordförande, Tuomas Aslak Juuso, hoppas på att lagförslaget når riksdagen. Om inte kommer förtroendet för Finland att vara på bottennivåer.

– Nog är det väldigt underligt att vi i Finland har en situation där mänskliga rättigheter kränks. Nu är frågan om Finland med avsikt vill kränka samernas rättigheter, säger Juuso.