"Min skicklighet och spelförståelse räcker till" – Joel Blomqvist har funnit en ny självsäkerhet, men en sak saknas innan NHL kallar
Då Kärpät-keepern berättar att han ännu i fjol var väldigt nervös inför matcherna är det nästan lite svårt att tro honom. Få utstrålar nämligen ett sådant lugn som den Nykarlebybördiga 20-åringen.
Glöm sinnebilden av hockeyproffs som kör omkring i dyra bilar och lever ett liv i lyx. Åtminstone då vi talar om Joel Blomqvist.
Joel bor i en liten tvåa i ett högt punkthus drygt en kilometer från Kärpäts hemmaarena i Raksila.
Där har han bott sedan han för fem år sen flyttade till Uleåborg för att börja på gymnasiet i Svenska Privatskolan. Och därifrån tar han sig varje dag till och från träningarna på en stabil damcykel.
– Ska jag tala dialekt eller högsvenska, undrar Blomqvist inför Sportliv-intervjun.
Han bestämmer sig för högsvenska med lite Nykaabi-krydda.
Och där i hans kombinerade vardagsrum och kök känns det smått otroligt att killen framför oss varje vecka står i kontakt med målvaktstränarna Andy Chiodo i NHL-laget Pittsburgh Penguins och Kain Tisi i i farmarlaget Wilkes-Barre/Scranton Penguins.
I NHL-draften 2020 reserverade Pittsburgh Blomqvist som nummer 52 och tredje målvakt, men i vinter ser han fortfarande Kärpät som sin rätta klubbadress.
Blomqvist imponerade stort redan förra säsongen med ligans bästa räddningsprocent både i grundserien och playoff som facit.
I slutet av säsongen kom Lauri Marjamäki in som tränare för laget.
– Jag undrade vad det var för en kille som spelade på så hög nivå, berättar Marjamäki, som under många år tränade Jokerit i KHL och därmed inte hade full koll på den inhemska ligan.
Då laget upptog isträningen i augusti hade Blomqvist höjt sin nivå ytterligare.
– Det känns bra att veta att Joel klarar av att bära det ansvar vi ger honom.
Efter en hjärnskakning i början av oktober var Blomqvist ur spel i fyra veckor, men är nu tillbaka i målet.
– Om jag lyckas bra den här säsongen tror jag nog jag kan få chansen att åka över till USA och spela där nästa vinter.
Se Sportlivs minidokumentär om Joel Blomqvist på Arenan:
”Man spelar bäst då man inte tänker”
Det var målvakternas häftiga utrustning som väckte unga Joels intresse för målvaktssysslan. Det att grenen blev ishockey hänger å sin sida ihop med att hans tre år äldre bror Emil spelade hockey.
Då Joel var fjorton åkte han på try-out till Vasa och fick därefter spela FM-seriehockey både i Sports U16- och U18-lag innan han flyttade till Uleåborg.
Som målvakt vet man att man är lagets viktigaste enskilda spelare, en roll som Joel trivs bra med.
Allra mest njuter han då skotten haglar tätt. Då håller man sig varm och hinner inte tänka, säger han.
– När man inte tänker kommer allt naturligt. Och då spelar man också bäst.
Att inte behöva tänka på jobbet kan kanske låta lockande i någons öron, men tro inte att yrkesvalet berättar hela sanningen om ”Blomma”.
Under sitt andra år på gymnasiet i Uleåborg spelade han Mestis-hockey i Hermes i Karleby och var nästan aldrig i skolan. Träningarna hölls under skoltid och skolan låg 200 kilometer bort.
Trots det lyckades han till skillnad från de flesta andra toppidrottare fixa gymnasiet på tre år.
Och inte nog med det.
Efter studenten för två år sen började Blomqvist på tradenomutbildningen vid Yrkeshögskolan Centria i Karleby. Programmet möjliggör studier på distans, vilket innebär att han kan fortsätta studera även om han flyttar utomlands.
– Som proffsspelare har man mycket fritid, så det är roligt att ha något att göra på dagarna då man inte tränar eller spelar, säger Blomqvist som därmed valt en annan väg än de flesta andra hockeyproffs.
Ung målvaktstrio
Som hockeymålvakt går man enligt en annan tidtabell än resten av laget.
I Kärpät inleder hela laget fysträningen tillsammans. Men medan utespelarna ännu fortsätter, går målvakterna till omklädningsrummet för att byta om. Därmed hinner de träna ensamma på isen tillsammans med målvaktstränaren Ari Hilli innan resten av laget ansluter.
– En viktig del av mitt jobb är att vara ett stöd för killarna och förbereda dem för internationella matcher och spel i NHL där kravnivån förstås är ännu högre än i ligan, säger Hilli, som själv också håller regelbunden kontakt med kollegerna i de klubbar som reserverat hans adepter.
Kärpät har i vinter en sällsynt ung målvaktstrio i 20-åringarna Blomqvist och Leevi Meriläinen samt till Hermes utlånade 18-åringen Niklas Kokko.
Kärpätfostrade Meriläinen spelar på lån från NHL-laget Ottawa Senators medan likaså Uleåborgsbördiga Kokko reserverades av Seattle Kraken i somras.
Med tanke på det ansvar målvakterna har för hela lagets framgång har många höjt på ögonbrynen åt Kärpäts val, berättar huvudtränaren Marjamäki.
– Jag får ofta höra att vår spelartrupp i övrigt är bra, men att våra målvakter är alltför unga, säger han.
Själv ser han att killarna sporrar varandra framåt och är glad att kunna ge dem chansen att visa vad de går för.
– Målvakterna står ensamma och deras missar syns. Det är mentalt tufft, medger Marjamäki.
Därför kräver han också mer av begåvade spelare. De måste förstå att när de en dag åker över Atlanten är det en annan, hårdare värld de möter.
– Då ska de kunna stå på egna ben.
För både Marjamäki och målvaktstränaren Hilli är det vardag med spelare vars Stora Dröm inte är Kärpät i den finska ligan utan något helt annat.
– Även om drömmen är någonstans långt borta, är målen här och nu, säger Marjamäki som beundrar unga spelares förmåga att leva i stunden.
Bra dagar blir till bra veckor som blir till bra månader.
– Efter det är framgången ingen slump, vilket Joel är ett bra exempel på.
Själv känner Blomqvist en stor tacksamhet till de tränare som jobbat mest med honom genom åren. Jan-Peter Lassila som lade grunden i Muik, Roope Koistinen som förde upp honom till elitnivå i Kärpäts B- och A-juniorer och nu Ari Hilli som hjälper spelarna även utanför isen.
Målvakterna är under ständig press och får ofta höra och läsa kritiska kommentarer om sina insatser i såväl media, sociala medier som från läktarplats. Kommentarer som oftast baserar sig enbart på slutresultatet.
– Jag vill vara auktoriteten som hjälper dem se vad de gjorde bra och vad de kunde ha gjort annorlunda i en match. Vi tittar på klipp och analyserar. Övriga kommentarer är det klokast att strunta i, säger Hilli.
Prioriterade möjligheten att visa upp sig
I våras och somras kallade Penguins-organisationen Blomqvist till USA två gånger. Under den första resan fick han stå i målet i en match med AHL-laget och under den andra deltog han i Pittsburghs läger för reserverade spelare som siktar på ett NHL-kontrakt.
Dessvärre kolliderade den första resan med en turnering i Tjeckien som U20-landslaget deltog i. Blomqvist prioriterade möjligheten att åka till USA framom landslaget med följden att han lämnades utanför U20-VM-truppen i augusti.
– Det är klart att jag är besviken att jag miste min plats i U20-VM, men jag är ändå nöjd att jag tog chansen att åka över till USA. Man vet ju aldrig om man får en sån chans på nytt och jag ville visa upp mig för dem. De har gjort mycket för mig de också.
– Både resan till AHL-laget och resan till Pittsburghs träningsläger var vändpunkter i min karriär. Jag blev än mer motiverad att en dag verkligen ta en plats där.
Men han vill inte gå händelserna i förväg.
Behövs mer erfarenhet av hårda matcher
Förra säsongen inledde Blomqvist som andremålvakt i Kärpät. Oftast var det rutinerade ryssen Stanislav Galimov som stod i målet – med över tio års erfarenhet av spel i KHL.
Blomqvist säger sig ändå ha lärt sig mycket av att följa med Galimov från sidan.
– Han var nog en förebild för mig. Jag beundrade hur han hanterade pressen och klarade av att spela så mycket. Och visst gav han mig en del speltips också, berättar Blomqvist.
– Jag tror min skicklighet och spelförståelse räcker till för spel i USA, men jag behöver kanske ännu lite mer erfarenhet av hårda senior- och playoffmatcher. Det är väl därför jag fortfarande är kvar här.
I och med att målvakterna är så ensamma och utsatta på sin position är det vanliga att de får inleda i AHL då de tar steget över Atlanten. Det är även Blomma inställd på.
– Först måste man lyckas här, sen i AHL och efter det eventuellt få chansen i NHL.
Familjen viktig
Det har blivit mörkt ute och dags att äta middag.
Efter förmiddagsträningen i Raksila åt Joel lunch i ishallens restaurang, hemma ska han äta resterna av den middag han kockade dagen innan.
– Det blev ris och kyckling till lunch och till middag också ris och kyckling, säger han smått lakoniskt men med ett leende på läpparna.
Då Sportliv besöker Joel i oktober är han ensam i lägenheten, men inväntar besök av både sina föräldrar och sin flickvän till helgen. De kommer ofta upp för att se hans hemmamatcher.
Hade det inte varit för familjen hade Joel Blomqvist knappast varit där han är i dag.
Under åren i Sport fick föräldrarna flera gånger i veckan skjutsa honom från hemmet i Nykarleby till träningarna och matcherna i Vasa, 160 kilometer tur och retur.
Och de viktiga karriärbesluten fattas alltid i samråd med familjen.
Lilla Nykarleby har gett Joel en bra start i livet – och hockeykarriären. Medan någon kan tänka att det vore lättare att nå toppen om man vuxit upp i en större hockeymetropol, ser Joel att det i hans fall varit precis tvärtom.
– I en liten förening och liten stad är det ofta möjligt att träna i ishallen om ingen bokat isen. Ofta var jag där med kompisar efter skolan och både skrinnade och spenderade tid i omklädningsrummet. Jag utvecklades ganska mycket tack vare det.
