Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Maktlöshet plågar politiker i välfärdsområdet: ”Vi är med i ett stort spartalko – men det har ingen riktigt vågat säga”

Bildmontage med tre personer, två män och en kvinna.
Bildtext David Pettersson (KD), Carola Lithén (SFP) och Rainer Bystedt (SFP) är alla ledamöter i välfärdsområdesstyrelsen. De delar en oro för kommande år då resurserna krymper.
Bild: Moa Mattfolk / Yle

Det skulle bli bättre i och med vårdreformen. Men pengarna minskar och vårdbehoven ökar, vilket leder till stora sparkrav. Den här ekvationen våndas österbottniska sjukvårdspolitiker över när det är dags att slå fast den historiska budgeten.

På måndag bänkar sig välfärdsområdesstyrelsen för att godkänna budgeten för Österbottens välfärdsområde, den första där det är staten som står för fiolerna.

Drygt 741 miljoner euro är statens finansiering för nästa år. Men den planerade verksamheten kostar 28 miljoner mer. Glappet låter kanske inte så stort, men det kommer att öka i omfång under åren som följer.

Carola Lithén (SFP) är ledamot i styrelsen och hon bävar inför sin uppgift som vårdpolitiker.

– Den stora nyheten är att kommunerna inte mera kan skjuta till pengar. Vi har velat ge en god vård i Österbotten och i många år har kommunerna valt att skjuta till pengar, men nu är det inte mera möjligt.

Lithén befarar att politikernas uppgift blir en sorglig historia där det endast handlar om att välja var man sparar mer och var man sparar mindre.

– Jag är riktigt orolig, och jag måste säga att det kanske inte var den här typen av beslut som jag hade trott att tankarna skulle kretsa kring. Det tar mycket på krafterna.

Lithén säger att arbetet för med sig en känsla av otillräcklighet, hon frågar sig om hon alls kan påverka och hur i så fall. Hon uppger också att hon aldrig tidigare under sin långa politikerbana upplevt något motsvarande.

– Jag har inte tidigare upplevt en sådan här oro personligen för tillkortakommanden eller känsla av - ja, jag vill till och med säga maktlöshet, säger Lithén.

Utdrag ur beredningen till budgetförslaget för Österbottens välfärdsområde 2023

Den statliga finansieringen har under hela beredningstiden konstaterats vara otillräcklig för den verksamhet som bedrivs inom enheterna i Österbottens välfärdsområde. Hög inflation, stigande räntor, stora löneökningar och ett allt oroligare världsläge gör att det finns ett glapp om 28 miljoner mellan den budget som krävs för den planerade verksamheten och den finansiering som fastslagits. Stora åtgärder krävs för att få ner kostnadsnivån.

Lithéns kollega i styrelsen, David Pettersson (KD), har liknande tankegångar. Han anser att vårdreformen marknadsförts felaktigt. Den har inte kallats sparreform utan lyfts fram som en reform som ska göra vården bättre.

– Det finns förväntningar på att det ska bli bättre. Men var och en borde kanske tänka att om resurserna minskar och vårdbehovet ökar så går det inte ihop. Vi är med i ett stort spartalko, men det har ingen riktigt vågat säga, säger Pettersson.

I beredningen av budgetförslaget konstateras att den totala budgeten borde minskas med 60 miljoner euro under åren 2023-2025.

Om vi inte får vårdkedjorna i skick får vi inte heller ekonomin i skick

― Rainer Bystedt, styrelseledamot

Samtidigt är det som Pettersson lyfter fram ett faktum: Vårdbehoven ökar framöver.

– Det här innebär att vi måste arbeta smartare. För man kan inte pressa personalen att springa ännu hårdare, det är omöjligt.

Personalbrist det största problemet

Ytterligare en styrelseledamot, Rainer Bystedt (SFP), lyfter fram behovet av att jobba smartare.

– Jag tror inte på att spara och spara, utan vi behöver få vårdkedjorna i skick. Om vi inte får vårdkedjorna i skick får vi inte heller ekonomin i skick, säger Bystedt.

Han ser personalbristen som det största problemet i Österbottens välfärdsområde. Det råder personalbrist på snart sagt alla områden överallt i landskapet och det skapar en lång rad problem.

Om patienterna inte får hjälp på sina egna hälsovårdsstationer förvärras deras problem och de behöver dyrare specialsjukvård eller tvingas åka till samjouren vid Vasa centralsjukhus. Kostnaderna för inhyrda läkare och andra köptjänster är också dyra i jämförelse.

Dessutom blir det dyrt att slita ut den befintliga personalen, påpekar Bystedt.

– Underbemanning sliter alldeles för mycket på personalen, för då blir det bara sjukskrivningar på sjukskrivningar.

Vilka recept har då vårdpolitikerna? Vilka lösningar finns det? Rainer Bystedt tror på vård vid klientens egen hälsovårdsstation.

– Det är inte så populärt att säga det här, men jag anser att det också måste satsas i periferin. Folk ska kunna ha ett hvc som fungerar, de ska få hjälp på sin egen ort och inte åka till akuten.

Jag har inte tidigare upplevt en sådan här oro

― Carola Lithén, styrelseledamot

Helst skulle hälsovårdsstationerna enligt Bystedt också ha öppet till klockan 18, istället för att stänga klockan 16.

– Då skulle vi få bort en stor andel av de patienter som nu tvingas söka sig till akuten.

David Pettersson är inne på samma linje. Det är på primärvården man bör satsa enligt honom.

– Det borde vara fokus på att vi får primärvården att fungera. Klart specialsjukvården också är viktig, men det är inte där vi har de största utmaningarna, säger Pettersson.

Barn och unga borde få större del av kakan

Personalkostnaderna inom Österbottens välfärdsområde ligger enligt budgetförslaget för nästa år på 431,6 miljoner, alltså mer än hälften av hela budgeten. Löneuppgörelsen, som efter lång arbetsmarknadskonflikt nåddes tidigare i höstas, ökade personalutgifterna med omkring 20 miljoner.

Det här är inte pengar som vårdpolitikerna sörjer.

– Tvärtom. Om vi överhuvudtaget ska få tillbaka vårdpersonalen till verkstadsgolvet så var den här löneuppgörelsen ytterst nödvändig, säger Rainer Bystedt.

Däremot har de alla olika tankar om var det vore viktigast att satsa de pengar som finns i välfärdsområdets krympande kassa.

– Områden som jag ser direkt är barn och unga, som alla rapporter visar att mår sämre än tidigare. Så psykiskt välmående bland unga, där skulle behövas satsningar, säger Carola Lithén.

Anställd på äldreboende lyfter matbricka från bord.
Bildtext Brist på vårdpersonal råder i hela landet och även i Österbotten. Det leder i förlängningen till att vården ges för sent och blir dyrare.
Bild: Antti-Petteri Karhunen / Yle

Lithén säger att hon som förtroendevald tar emot många samtal från oroliga österbottningar. Psykiatrisk vård för unga är ett tema som ofta återkommer i de samtalen, uppger hon.

Själv skulle hon vara beredd att kräva att en större andel av kakan läggs på den vården. Men det är inte heller så enkelt om det saknas psykiatriker.

– Det inte alla gånger vi bara kan konstatera att vi sätter mera resurser på något, för det finns inte utbildad personal som skulle kunna jobba i den utsträckning som vi skulle behöva, säger Lithén.

David Pettersson delar Lithéns frustration.

– Där känner man att man kommer till korta som sjukvårdspolitiker. Dels så finns inte resurserna, dels så har vi inte tillräckligt med psykiatriker, det är svårt att få dem att komma till den offentliga vården och jobba. Så det här är en riktigt svår pusselbit att lägga, säger Pettersson.

Rainer Bystedt uppger att han vore beredd att skjuta över pengar till den psykosociala servicen i hela välfärdsområdet, och istället spara mera på annat håll.

Att den ungdomspsykiatriska avdelningen, som tar emot de österbottniska 13–17-åringar som mår allra sämst psykiskt, endast har åtta platser tror han är för lite i dagsläget. Nyligen lyfte Mirja Remes, ledande läkare inom psykiatrin upp samma farhåga.

– Jag tycker inte att det är tillräckligt. Åtta kan vara tillräckligt i framtiden om vi får grunderna i skick, men i dagsläget borde vi ha fler platser, säger Bystedt.

Det är åter en gång vårdkedjorna som brister, vården borde ges tidigare, anser Bystedt. Samtidigt håller han med partikollegan Carola Lithén om att det blir hopplöst då avdelningen inte har tillräckligt med personal.

– Det är onödigt att lägga in patienter om vi inte har personal.

Fulljouren – en helig symbol

David Pettersson ser för sin del åtminstone ett möjligt sparmål, ett som han menar är så provokativt att det är som att svära i kyrkan om man föreslår det i Österbotten.

Man kan inte pressa personalen att springa ännu hårdare, det är omöjligt

― David Pettersson, styrelseledamot

Det handlar om den status som Vasa centralsjukhus fick efter lång politisk kamp, då sjukhuset blev ett av landets tretton sjukhus med omfattande jour.

– Den här statusen kostar en miljon euro extra varje år, vilket i sammanhanget inte är stora pengar, men det är ändå en ansenlig summa, säger Pettersson.

Han pekar på att de oppositionspartier som då drev frågan hårt idag har regeringsmakt och har fattat beslut som han anser går stick i stäv med tidigare politik.

– Nu har sittande regering, med de här samma partierna, lyckats flytta bort en del av verksamheten från specialsjukvården till universitetssjukhusen, men samtidigt har de lyckats behålla kostnaderna. Det här är en sak som man borde våga diskutera, men det är en så stark och viktig symbolfråga i Österbotten så det är nästan omöjligt att ta det till tals, säger Pettersson.

Om välfärdsområdesstyrelsen godkänner budgetförslaget under sitt möte på måndagen sänds det vidare till fullmäktige för slutligt godkännande. Välfärdsområdesfullmäktige har möte 28 november.

Diskussion om artikeln