Tapio Lehtinen om de dramatiska händelserna på Indiska oceanen – vaknade av en smäll och hade vatten upp till knäna: ”Något hade hänt i aktern eftersom båten sjönk så snabbt”
Ensamseglaren Tapio Lehtinens segelbåt sjönk plötsligt utanför Sydafrika på fredagen. Efter ett dygn i en livflotte kunde Lehtinen räddas på lördagsmorgonen och nu sitter han på ett stort fartyg på väg till Kina.
Seglingstävlingen Golden Global Race har pågått sedan början av september då båtarna lämnade den franska kusten och satte kurs mot Brasilien. Två och en halv månad senare befinner sig seglarna utanför Sydafrika på väg mot Australien.
Tre dagar efter att Tapio Lehtinens segelbåt Asteria snabbt gått under sitter 64-åringen nu på ett större fartyg på väg mot Kina. På lördagsmorgonen kunde medseglaren Kirsten Neuschäfer plocka upp Lehtinen i sin båt och därefter förflyttades han till fraktfartyget Darya Gayatri.
I en intervju med Yle berättar Lehtinen om den dramatiska väckningen på fredagen.
– Klockan var ungefär 8.30 då jag låg i kojen och sov. Kojen är 55 centimeter bred och välskyddad. Rörelserna kan vara häftiga i hård sjögång, säger Lehtinen.
– Jag hörde en hård smäll och vaknade ur min törnrosasömn. Det tog säkert 20 sekunder att krypa ut. Då jag satte fötterna på golvet i ruffen var det vatten upp till knähöjd. Vattnet forsade in från aktern.
Lehtinen hade ingen tid att förlora då båten snabbt tog in vatten.
– Jag konstaterade att det nu är allvar. Jag hade all nödutrustning vid trapporna. Där finns tre grab bag-väskor, i den ena finns radio, i de två andra vatten, mat och mediciner. Dessutom finns en fjärde väska med en räddningsdräkt.
– Först tog jag räddningsdräkten och radiolådan. Sedan började jag öppna de andra väskorna, men då var det redan vatten upp till midjehöjd. Jag insåg att båten sjunker i en takt som gör att jag inte hinner öppna väskorna. Jag var tvungen att sjösätta livflotten.
– Sedan tog jag en titt i båten för att se om jag kunde få med mig vatten eller satellittelefon, men då var vattennivån redan 15-20 cm från taket. Båten var praktiskt taget redan vattenfylld och jag hade behövt dyka in.
Tapio Lehtinen berättar om händelseförloppet (på finska)
Segelbåten Asteria är byggd är 1965 i Italien. För fem år sedan köpte Lehtinen båten som därefter har genomgått en helrenovering i Finland.
– Det var säkert den starkaste båten som deltog i tävlingen. Jag hade aldrig kunnat tro att den båten sjunker på fem minuter i lugnt väder, säger Lehtinen.
I Lehtinens båt fanns fem vattentäta skott, tre i fören och två i aktern. Han vet inte vad som hände, men har en misstanke om att något rör som går genom båten har spruckit, fyllt aktern med vatten och fått något skott att ge vika.
– Något hade hänt i aktern eftersom båten sjönk så snabbt. Jag kunde bara konstatera att det här var slutet för Asteria. I stora katastrofer tenderar många saker att gå fel, inte bara en.
Lehtinen stötte på nya problem då han skulle lämna segelbåten för livflotten.
– Jag hade bundit fast livflotten i segelbåten med en löpknut. Jag ville inte att båten skulle dra med sig livflotten. Men löpknuten öppnade sig och livflotten var 2–3 meter från båten då jag var tvungen att hoppa i. Jag tog mig upp på flotten och följde Asterias förlisning i 20 minuter.
Glasögonen blev kvar på båten
Från livflotten lyckades Lehtinen skicka en nödsignal och kunde via satellit hålla kontakt med arrangörerna. Kommunikationen försvårades av att Lehtinens glasögon följde med båten ner i djupet.
– Jag lyckades läsa genom att kisa så gott jag kunde.
Efter ett drygt dygn i livflotten var det seglaren Neuschäfer som först kom till undsättning. Hon bjöd på en klunk rom och förde Lehtinen till fraktfartyget. Lehtinen fick klättra ombord längs en stege.
– Klättringen på fartygets sida kändes lång. På däck väntade kaptenen och besättningen som önskade mig välkommen.
Det indiska fartyget Darya Gayatri är på väg från Argentina till Kina. Det är lång väg kvar och Lehtinen kommer knappast att kunna lämna fartyget innan det är framme.
Lehtinen säger att det inte går någon nöd på honom. Den indiska maten ombord faller honom i smaken.
– Jag får promenera runt fartyget, gå på gymmet och försöka hålla koll på vikten.
En del av skeppsdagböckerna finns i Kapstaden som fungerade som mellanetapp. Loggböckerna efter det följde med i djupet på fem kilometer.
På fartyget ska Lehtinen försöka memorera och igen skriva ner dagboksinnehållet som inte gick att rädda.
Artikeln är en bearbetad översättning av Yle Urheilus artikel Meriltä pelastettu purjehtija Tapio Lehtinen kertoo viikonlopun hurjista vaiheista – ”Dyykkasin veteen, sain kiinni lautasta ja kiskaisin itseni kyytiin” som är skriven av Juuso koskinen och Anton Vanha-Majamaa.