Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

De dubbelt bestraffade – belarusier i Polen utsätts för diskriminering trots att de är anti-Lukasjenko och pro-Ukraina

Kvinna klädd i grå höstjacka och mörkröd tröja tittar in i kameran vid en bakgård till ett café, i bakgrunden syns en glasvägg och buskage.
Bildtext Yana Aleksejenko har stött på mycket negativa uppfattningar mot belarusier när hon letade efter bostad i Warszawa.
Bild: Marcus Floman / Yle

De lämnade Belarus på grund av förtrycket där, men i det nya hemlandet Polen utsätts många exil-belarusier för diskriminering och hat. Svenska Yle har pratat med Jana, Dmitrij och Artiom.

– Bilens alla fyra däck skars sönder. Bilen har belarusisk registerplåt, berättar Ljubov, bosatt i Jelenia Gora.

– Jag tilläts inte öppna ett bankkonto på grund av min nationalitet, berättar Sergej, bosatt i Warszawa.

– Jag klistrade oppositionens vit-röd-vita flagga på bilens registerplåt för att täcka den officiella flaggan. Jag ville undgå att bilen vandaliseras, säger Dmitrij bosatt i Gdansk.

– Jag fick inte lägenheten, bara för att jag är från Belarus, säger Jana Aleksejenko.

Demonstrant håller i ett plakat föreställande diktatorn Lukasjenko med blod på läpparna. Texten på skylten lyder Stop terror in Belarus.
Bildtext I augusti 2021 höll en man ett anti-Lukasjenko plakat under en belarusisk oppositionsdemonstration i den polska staden Gdansk. Merparten av demonstranterna var belarusier. Idag verkar en del polacker ha glömt bort varför belarusierna flytt till Polen.
Bild: Michal Fludra/NurPhoto/Shutterstock/All Over Press

Svenska Yle hör om tiotals belarusier i Polen som stött på diskriminering i landet. Gemensamt för alla exemplen är att de inträffat efter att Ryssland inledde kriget mot Ukraina.

Eftersom Belarus ingår i en statsunion med Ryssland tillät diktatorn Alexandr Lukasjenko att ryska armén angrep Ukraina från Belarus territorium.

I Belarus riskerar de som kritiserar Rysslands anfall eller Belarus undfallenhet långa fängelsestraff.

Och i Polen kan oppositionella belarusier känna av vanliga polackers vrede mot kriget – trots att belarusierna uttryckligen motsätter sig Lukasjenko och stöder Ukraina.

Och det är inte bara polacker, också ukrainare bosatta i Polen, har gjort sig skyldiga till att slänga glåpord eller angripa belarusier.

Var tredje har upplevt diskriminering

En undersökning utförd av tyska Friedrich Ebert Stiftung gör gällande att en tredjedel (31 %) av de tillfrågade utsatts för diskriminering i Polen som är kopplad till deras nationalitet.

Stiftelsen FES frågade 1180 belarusier bosatta i Polen om hur de bemötts i vardagen. Undersökningen publicerades i augusti 2022 och är gjord efter att kriget i Ukraina började.

Enligt undersökningen motsätter sig 98 % av de tillfrågade Lukasjenkos regim och lika många motsätter sig att Belarus stöder Ryssland i kriget.

Rysslands president Vladimir Putin och Belarus ledare Aleksandr Lukasjenko skakar hand.
Bildtext Vladimir Putin är Belarus president Aleksandr Lukasjenkos enda verkliga bundsförvant. Att Lukasjenko stöder Putins krig i Ukraina har lett till att även aktiva oppositionella i utlandet får lida i form av glåpord och diskriminering.
Bild: EPA-EFE/All Over Press

En stödorganisation för belarusier i Polen (Belarusian Solidarity Center) erbjuder juridisk hjälp åt dem som utsatts för osakligt beteende eller diskriminering.

De uppger till Svenska Yle att diskrimineringen mot belarusier är ett reellt problem.

Ljubovs och Sergejs upplevelser som nämndes först i artikeln är fall som tagits emot av Belarusian Solidarity Center.

Svenska Yle har talat med tre belarusier som flytt till Polen. Här är deras berättelser.

”Varifrån är ni? När ska ni åka hem?”

Regissören Jana Aleksejenko flyttade med sin man och sina barn till Polen i somras, efter att de länge stått ut i Lukasjenkos diktatur.

Redan hösten 2020 stod Jana med sina kolleger på barrikaderna och protesterade mot valfusket och mot säkerhetsstyrkornas våld mot de fredliga demonstranterna.

I början var bostadsletandet i Warszawa extremt jobbigt - och det blev inte bättre av de negativa attityder de stötte på i samband med lägenhetsvisningar.

– Det mest traumatiserande är när hyresvärdarna i aggressivt tonläge börjar fråga ut mig och min man. ”Varifrån är ni?”” När ska ni åka hem?”, berättar Jana Aleksejenko.

Till och med deras yrken nagelfors av vissa hyresvärdar. Att Jana är regissör och mannen skådespelare försökte en del polska hyresvärdar använda som argument att inte hyra ut lägenheten.

Kvinna sitter på en uteservering med en glasvägg i bakgrunden. Hon har en grå höstjacka och röd tröja.
Bildtext Regissören Jana Aleksejenko flyttade till Polen sommaren 2022 och hon tror inte att det finns en möjlighet för henne och famlijen att återvända till Belarus så länge Lukasjenko är vid makten.
Bild: Marcus Floman / Yle

– Men det finns gott om jobb i Warszawa och vi kan tänka oss att jobba inom en massa olika branscher.

En gång använde en hyresvärd ett sårande, direkt förödmjukande polskt uttryck, efter att han fått reda på att Jana är från Belarus.

– ”Korven är inte avsedd för hunden” är ett polskt idiomatiskt uttryck som betyder ungefär att en viss sak inte är avsedd för alla utan bara för vissa utvalda, säger Jana Aleksejenko.

Beskedet att lägenheten inte skulle hyras ut till Janas familj kom per e-post efter visningen – antagligen för att hyresvärden inte ville vara ful i mun på plats. Janas barn var med på lägenhetsvisningen.

Jana lyckades till slut hyra en annan lägenhet, tack vare en hyresvärd som helt enkelt gillade Jana och hennes man som individer.

Jana brukar ofta skriva inlägg i belarusiska chatt-kanaler där folk fortfarande beklagar sig över att de inte lyckas hitta en lägenhet.

Hon försöker uppmuntra sina landsmän att fortsätta med jakten på lägenhet.

– Jag skriver: ”det är inte er det är fel på, utan det är vissa hyresvärdars stereotypa attityd som är problemet”.

Oppositionsflagga som extra försäkring

Jag pratar också med belarusiern Dmitrij via videolänk. Han är bosatt i hamnstaden Gdynia sedan mars i år.

Före Dmitrij flyttade till Polen såg han hur flera belarusiska online-kanaler berättade om det negativa bemötandet som många belarusier utsattes för.

– Jag kommer särskilt ihåg en video där polska män stannar bilar som har belarusisk registerplåt. De svor och skrek att belarusierna inte får köra bil här, berättar Dmitrij.

Dmitrij flyttade till Polen i mars i år, efter att Ryssland inledde anfallskriget mot Ukraina.

Han säger att han påverkats väldigt starkt av den negativa stämningen som spridits i Polen just mot människor från Belarus.

– Jag är stressad och rädd. Jag vågar inte offentligt tala mitt modersmål, berättar han.

Han bodde först en tid i Warszawa och rädd varje gång han åkte bil. Han noterade snabbt att de allra flesta belarusier som flyttat till Polen klistrat den vit-röd-vita oppositionsflaggan över den officiella Belarus-flaggan på registerplåten.

– Så jag köpte så fort jag kunde oppositionens klistermärken och täckte över den grön-röd-vita statsflaggan. Lukasjenkos flagga är idag en symbol för våld och förtryck i mina ögon.

en väldig demonstration i Belarus huvudstad Minsk
Bildtext Vit-röd-vita flaggor vajade bland annat 13 september 2020 i Minsk då oppositionen protesterade mot valfusket och våldet i Belarus. Idag är oppositionens färger och symboler förbjudna i hemlandet men används aktivt av belarusier i exil.
Bild: Stringer / EPA

Den vit-röd-vita flaggan är för Dmitrij både ett ställningstagande för oppositionen i hemlandet och ett försök att skapa ett extra lager av skydd mot missriktade påhopp mot honom och hans egendom.

”20 positiva kommentarer mot en negativ”

Trots att väldigt många belarusier hört om diskrimineringen och var tredje själv blivit utsatt för diskriminering, så ser en del belarusier inte jätteallvarligt på fenomenet.

En av dem är Artiom Tkatjuk, IT-ingenjör bosatt i Warszawa. Han har studerat i Polen åren 2010-2016 och flyttade andra gången till Polen från Belarus i november 2021.

Man med ljusbrun mössa står framför en gul stenmur. Skuggor från en trädgren silar solljuset på mannens ansikte och den gula stenmuren.
Bildtext Artiom Tkatjuk har bott i Polen i sammanlagt sju år och talar flytande polska.
Bild: Marcus Floman / Yle

– Under det gångna året har minst 20 person sagt åt mig, du är en trevlig person. Åk inte till Belarus, stanna här i Polen – här finns rum för många, säger Artiom.

Samtidigt säger Artiom att han hört om belarusierna som råkat illa ut och visst har han läst nyheterna om trakasserier som cirkulerade i nyheterna för ett tag sen.

– Några bekanta har råkat ut för det, men inte jag. Eller ja, en gång var det en incident.

Artiom berättar hur han satt med sina barn på en parkbänk och talade belarusiska.

– En kvinna som satt vid en annan bänk ropade åt oss, hon använde flera fula ord och sade ”sluta tala det där språket – kom ihåg att ni inte är i ert land.”

– Jag blev förstås illa berörd, det var första gången någon sade så åt mig. Men det var tydligt på hennes beteende att hon var sjuk, säger Artiom Tkatjuk.

Människor vandrar på ett promenadstråk i Warszawa, många bär polska flaggor.
Bildtext I Polen har en del mänskor förvandlat den i landet starka patriotismen till en etnonationalism som vänder sig mot utlänningar. Människorna på bilden i centrala Warszawa representerar den vardagliga patriotism som syntes i varje gathörn den 11. november som är Polens självständighetsdag.
Bild: Marcus Floman / Yle

Artiom säger att han på ett allmänt plan upplevt att människor Polen, åtminstone i storstäderna, blivit mer öppet sinnade mot människor från andra länder.

Han jämför situationen med hur han bemöttes i början av 2010-talet med läget idag.

Men en sak verkar inte ha förändrats särskilt mycket och det är att normspråket i det offentliga rummet är polska.

– Om jag umgås i ett offentligt rum med människor som pratar ryska högljutt så känner jag mig väldigt obekväm. Jag upplever att det i Polen ses som dåligt beteende. Så jag brukar ofta säga åt mitt sällskap att snälla tala inte så högljutt.

Artiom Tkatjuk talar i vanliga fall belarusiska med sina barn.

– Men barnen vet att vi inte ska tala belarusiska utanför hemmet, säger han.

Varför då?

– Jag känner mig inte bekväm... det väcker alltför mycket uppmärksamhet, säger Artiom Tkatjuk.