Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

AP-journalist sparkades efter felaktig rapportering kring robotolyckan i Polen – expert: Svårt när faktagranskning och källkritik ställs mot kravet på snabbhet

Drönarbild från platsen där roboten slog ned i Polen.
Bildtext Här slog roboten, eller åtminstone delar av den, ned.
Bild: Wojtek Radwanski / AFP

AP:s nyhet om att roboten som dödade två personer i Polen 15.11 var rysk fick stor uppmärksamhet och väckte oro om en upptrappning av kriget i Ukraina. Uppgiften visade sig vara falsk och reportern fick gå, men frågan om mediernas ansvar kvarstår.

”Rysk robot dödade två i Polen” - ungefär så såg AP:s nyhetsflash ut på tisdagskvällen förra veckan. AP hänvisade till en anonym amerikansk underrättelsekälla som ska ha sagt att det rörde sig om ryska robotar som slagit ned i Natolandet Polen och dödat två.

Det dröjde inte länge förrän nyheten spred sig vitt och brett och flera frågade sig ifall det handlade om en provokation eller en upptrappning av kriget.

Men det var inte så. Det visade sig att roboten av allt att döma var en ukrainsk luftvärnsrobot som kommit ur bana och av misstag sedan slagit ned i Polen.

Nyheten var inte sann – reportern får gå

Nu har nyhetsbyrån AP sparkat den reporter som felaktigt rapporterade att roboten var rysk, rapporterar tidningen Washington Post som fått händelsen bekräftad av anställda på AP. The Daily Beast var först med nyheten.

Nyheten fick stor spridning och flera medier världen över uppmärksammade den. Också Svenska Yle och andra finska medier uppmärksammade AP:s nyhet.

Dagen efter AP:s ursprungliga nyhet gjorde nyhetsbyrån en rättelse där det framgår att den anonyma källan hade fel.

”Efterföljande rapportering visade att missilen var rysktillverkad och troligen avfyrad av Ukraina som försvar mot en rysk attack”, skriver AP i rättelsen.

Hurdan är egentligen mediernas roll i krigsrapporteringen och hur kunde det gå så här?

Journalister har ett dubbelansvar

Medierna har en stor roll, både historiskt men framför allt också nu när uppgifter från krig och konflikter sipprar ut i realtid, enligt Salla Nazarenko som är sakkunnig i internationella frågor på Journalistförbundet.

Enligt Nazarenko finns det en risk med att tempot blivit snabbare.

– Faktagranskningen, källkritiken och kvalitetskontrollen ställs mot nyhetstävlingen mellan mediehusen och behovet av att snabbt publicera uppgifter. Det är en svår kamp som journalister får föra, konstaterar hon.

Journalistikens karaktär har ändrats under årens lopp. Nazarenko konstaterar att en skillnad är att de så kallade traditionella journalisterna inte bara tävlar med varandra utan också med medborgarjournalistiken.

Vanliga människor och aktivister kommer i dagsläget åt att följa med läget i Ukraina genom exempelvis satellitbilder för att se konkret hur styrkorna rör sig vid fronten.

– Journalisterna har ändå ett dubbelansvar i och med att de representerar en nyhetsbyrå och har förbundit sig till att följa etiska regler. Den granskade och bekräftade informationen borde alltid i sista hand komma från etablerade medier.

Anonyma källor alltid en trovärdighetsfråga

Men som med all mellanmänsklig verksamhet sker misstag också inom journalistiken.

I fråga om AP:s nyhet brast helt enkelt kedjan för kvalitetskontroll, trots att nyhetsbyrån har noggranna regler för hur man ska handskas med anonyma källor.

Enligt AP:s regler krävs minst två källor före publicering, då källorna är anonyma. I undantagsfall räcker en källa ifall ”materialet kommer från en person i auktoritär ställning som kommer med så pass detaljerad information att det inte råder någon osäkerhet kring dess sanningsenlighet”.

– Ur ett läsarperspektiv är anonyma källor alltid en stor trovärdighetsfråga. När man inte redogör för vem det är så väcker det frågor, säger Nazarenko.

– Beslutet att publicera och ansvaret ligger ändå alltid hos medierna och inte hos källan. Därför borde kvalitetsgranskningen ha varit mycket bättre, säger hon vidare.

Det finns ändå situationer där man måste använda sig av anonyma källor.

– Det kan handla om personer som röjer hemliga uppgifter om till exempel korruption eller maktmissbruk, men det är upp till medieorganisationerna att verifiera den typen av uppgifter och komma fram till ifall man kan lita på källan.

Att en enskild nyhetsflash får så här pass stora följder hör ändå inte till det normala. Varje miss tenderar ju att äventyra förtroendet för medierna.

– Medierna måste varje dag vinna publikens tillit genom sitt arbete, konstaterar Nazarenko.