Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Viltforskare: Vi borde undersöka varför det föds så få och små älgkalvar

Älgtjur (utan horn) kommer lunkande längs en sandväg.
Bildtext Det börjar vara allt mer sällsynt att få syn på en älg också i Västnyland.
Bild: Thomas Enckell

Älgstammen har minskat radikalt i Västnyland men är fortfarande större än på de flesta andra håll i landet. Forskare oroar sig däremot över att det föds färre kalvar och att de är mindre än tidigare.

Det har varit mycket tal om den minskande älgstammen och att enskilda jaktlag beslutat sig för att sluta jaga älg eller åtminstone fälla färre djur än de licenser de har.

Älgjakt i Ingå
Bildtext Allt fler älglag har gått in för att självmant minska på avskjutningen av älg.
Bild: Yle/Maria Wasström

För jägare är det viktigt att älgstammen hålls livskraftig och stabil. Samtidigt är det viktigt att förhindra älgolyckor som i värsta fall kan ha ett mycket tråkigt slut.

Viltråden har nyckelposition

Så vem är det egentligen som bestämmer hur många älgar som får skjutas?

Jaktlicenserna beviljas av Finlands viltcentral men de regionala viltråden har en nyckelposition i frågan.

Viltråden utses av Jord- och skogsbruksministeriet på förslag av jaktvårdsföreningarnas regionmöten och olika intressegrupper. Viltråden har tio medlemmar och en mandatperiod på tre år.

Jägarna och markägarna kan ju tänka själva också

― Niklas Christensen, ordförande för det regionala viltrådet i Nyland

Viltråden gör upp planer för älgtätheten, alltså hur många älgar det ska finnas per 1 000 hektar. Till sin hjälp har de Naturresursinstitutets stamuppskattning, jaktvårdsföreningarnas avskjutningsplan, markräkningar och övriga iakttagelser.

Vilken älgtätheten ska vara i Västnyland bestäms av det regionala viltrådet i Nyland. I den gruppen finns representanter för jaktvårdföreningarna i regionen, Nylands förbund, NTM-centralen, Finlands skogscentral och lantbruksproducenterna.

Älgtätast längs sydkusten

Trots att älgstammen minskat betydligt just i Västnyland finns det ändå betydligt fler älgar här än på de flesta andra håll. Det regionala viltrådet i Nyland har slagt fast att det ska finnas 4,5- 5 älgar per 1 000 hektar på området Nyland 2 som inbegriper hela Västnyland. Viltråden slår fast täthetsmålsättningen vart tredje år. Nästa gång den slås fast är år 2024.

En älg tittar in i kameran och lyfter på huvudet.
Bildtext Det kan finnas flera orsaker till att älgantalet minskat i Västnyland, bland annat mindre återväxt än förväntat, att inflyttningen norrifrån inte lyckas på grund av motorvägen mellan Åbo och Helsingfors, att älgkalvar blivit vargmat eller att avskjutningen varit för stor. Sannolikt spelar alla dessa saker in.
Bild: Felix Lindvik

– Vi ligger inom de ramar vi strävar efter men det som har ändrat de senaste åren i Västnyland är att kalvproduktionen har gått ner, säger Niklas Christensen som är ordförande för det regionala viltrådet i Nyland. Han är också jägare och ordförande för Kyrkslätt jaktvårdsförening.

Däremot tycker han att målsättningen nu börjar vara för låg eftersom jaktlagen självmant börjat minska på sin avskjutning.

– På ett sätt är jag orolig för den minskande älgstammen, men det som är positivt är att jägarna och markägarna själva minskar på sin avskjutning oberoende av vad täthetsmålen är.

Älgkorna föder färre kalvar än tidigare och kalvarna är också mindre i storlek

― Jyrki Pusenius, specialforskare

Han anser ändå inte att viltcentralen varit för frikostlig med att bevilja licenser.

– Faktum är att något har ändrat. Viltrådet har föreslagit för Jord- och skogsbruksministeriet att man borde forska i varför det föds så få kalvar och varför de är så små.

Här får han medhåll av Naturresursinstitutets specialforskare Jyrki Pusenius.

– Älgkorna föder färre kalvar än tidigare och kalvarna är också mindre i storlek. Varför det är så här vet man inte riktigt. Det kan bero på flera orsaker. Det finns ett behov att forska i den frågan men i det här skedet vet jag inte om man hittar finansiering för ett sådant projekt, säger Pusenius.

En fullvuxen älg och en älgkalv
Bildtext Det föds färre älgkalvar nu än tidigare vilket oroar både forskare och jägare.
Bild: Yle/Sune Bergström

Pusenius har noterat att älgbeståndet minskar i Västnyland men ser ingen större dramatik i det.

– De regionala viltråden har bestämt att älgstammen ska minska. Nu har man ungefär kommit ner till den nivån som man eftersträvat, säger Pusenius och påminner om att älgtätheten i Västnyland fortfarande är högre än på de flesta andra håll i landet.

Han påpekar att den minskade älgstammen samtidigt lett till färre älgolyckor och ett minskat antal älgskador i skogarna.

Han vill inte uttala sig om vad tätheten enligt honom borde vara men intygar att forskarna på Naturresursinstitutet nog hör av sig om stammen minskar oroväckande mycket.

Ingen orsak till oro

Niklas Christensen från det regionala viltrådet i Nyland anser ändå att det börjar vara dags att skrida till åtgärder.

– Personligen tycker jag att älgtätheten är för liten i Västnyland.

Trots det är Christensen inte orolig över att täthetsmålen kommer att ändras först om ett och ett halvt år.

– Jägarna och markägarna kan ju tänka själva också så inte behöver man vara orolig. Jaktlagen i Västnyland har genom tiderna alltid skött om sin älgstam och det gör de nog ett år till, säger Niklas Christensen.

Jaktvårdsföreningarna gör däremot varje år upp förvaltningsplaner för sina områden.

Vem har ansvaret?

Frågan är om det i sista hand är jaktlagen som ska ansvara för att älgstammen inte minskar för mycket.

– Inte är det meningen att överlämna ansvaret på de enskilda jaktlagen men det är ju jaktlagen som vet bäst hur älgsituationen på deras område ser ut, säger viltplanerare Laura Fontell-Seppelin på Viltcentralen.

Hon tillägger att de regionala viltråden har en lagstadgad uppgift att sätta upp mål för älgförvaltningsområdena.

De senaste målen gjordes upp för åren 2021-2023.

– När man senast gjorde upp målen var de flesta ense om att älgtätheten var på rätt nivå. Då visste man inte vilka alla faktorer som inverkar. Nu har kalvproduktionen lidit och älgstammen återhämtar sig inte lika snabbt som man har förväntat sig.