Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Jan-Ove Nyman vill rentvå bönderna – tog markprov för att bevisa att näringsämnen rinner ut från vägbyggen

Uppdaterad 24.11.2022 09:28.
Man står på bro ovanför väg.
Bild: Ida-Maria Björkqvist / Yle

Jordbrukarbasen Jan-Ove Nyman är kritisk till att bönderna beskylls för all övergödning, när även vägbyggen bidrar. På Trafikledsverket säger man att dikesrenarnas andel av belastningen är en bråkdel av jordbrukets.

När omfartsvägen i Korsholm byggdes år 2014 körde Jan-Ove Nyman ofta förbi bygget, på väg till sitt dåvarande jobb på ÖSP i Vasa. Han lade märke till att vägkanterna såg ut att fyllas med mörk, bördig mylla och beslöt sig för att testa hur stora mängder näringsämnen det innehöll.

I höst, åtta år senare, gjorde han samma markprov och resultaten bevisar enligt Nyman att en mängd näringsämnen rinner ut i våra vattendrag från till exempel vägbyggen och parkarbeten.

– Det var som jag väntade mig, det visade väldigt höga fosforvärden och övriga näringsämnen. Och allt rinner i förlängningen ut i vattendragen, säger Nyman som i dag jobbar som verksamhetsledare för MTK i Mellersta Österbotten.

Det första provet 2014 visade på vad som klassas som betänkligt höga värden fosfor och höga mängder kväve.

– Skulle jordbrukare sprida ut det på en åker skulle de säkert sitta inne. Det skulle vara miljöskyddsbrott att sätta ut sådana mängder näringsämnen på en åker, säger Nyman.

Eftersom ingen skörd tas tillvara eller samlas upp från vägkanterna betonar Nyman att allt i förlängningen rinner ut i vattendragen.

– Fosforvärdet har halverats sedan senast. Av kvävet finns en hundradel kvar av vad som fanns för åtta år sedan, det är nästan ingenting kvar.

Väg och vägkant.
Bildtext Markproven tog Jan-Ove Nyman vid omfartsvägen i Stenhaga.
Bild: Privat/ Jan-Ove Nyman

Diffus belastning skylls på bönderna

Markproven har analyserats vid Hortilab i Närpes. Nymans mål med mätningarna är att rentvå jordbruket.

– Det som stör mig är att man beskyller jordbruket för övergödningen i Östersjön och samtidigt håller på med sådant här. När det här kommer ut i vattendragen räknas det som diffus belastning och den räknas till jordbruket.

Jag blir irriterad när man försöker införa ännu strängare krav på jordbruket för att minska på utsläppen till vattendragen, samtidigt som man förbiser det här helt och skyller allt på jordbruket

― Jan-Ove Nyman

Nyman vill betona att det finns annat än jordbruket som ligger bakom övergödning

– Jag blir irriterad när man försöker införa ännu strängare krav på jordbruket för att minska på utsläppen till vattendragen, samtidigt som man förbiser det här helt och skyller allt på jordbruket.

Enligt Nyman vill alla ha en renare Östersjö, så han hoppas att någon tar tag i saken på nationell nivå.

Komposten kom från Stormossen – meningen är att gödsla växter vid vägkanterna

Det vanliga är att man i samband med vägbyggen formar dikesrenar och slänter med massor som man ändå flyttar eller gräver upp på platsen. I en del fall behöver man lägga till ytterligare material, till exempel sand eller kalk, för att det ska bli lämpligt underlag.

Finns det inte material vid byggplatsen kan man få det från till exempel avfallsanläggningar. Vid vägbygget i Vasa och Korsholm användes kompost från Stormossen.

Komposten där görs av rötrester från biogasanläggningen. Det är alltså slam från Påttska reningsverket och matrester från hushåll, som först blir biogas medan resterna komposteras.

– Näringsämnena i kompostjorden som användes var medvetet höga, meningen är att gödsla de växter som sås in vid vägkanterna, skriver investeringschef Ari Perttu vid Trafikledsverket i ett mejl till Yle Österbotten.

Stormossen testar jorden för allt från tungmetaller till kväve och fosfor. Men det är den aktör som ska använda materialet som avgör om materialet håller måttet för deras ändamål.

– Vi måste ha varudeklaration så de vet vad de får. Men det är på deras ansvar att se om det passar för deras bruk och hur mycket de kan använda per hektar, eller hur tjocka lager de kan lägga, säger Johanna Penttinen-Källroos på Stormossen.

Väg.
Bildtext Dikesrenar gödslas inte på samma sätt som åkrar, så då näringsämnena en gång runnit ut kommer inga nya och därmed ingen ny belastning, poängterar man från Trafikledsverket.
Bild: Ida-Maria Björkqvist / Yle

Näringshalterna får vara högre första året

Det finns nationella riktlinjer för hur höga näringshalter jord som används vid vägkanter och grönarbeten får innehålla.

Under första året efter bygget får de här målvärdena ändå överskridas, och Ari Perttu betonar att det inte handlar om krav, utan målvärden.

Dikesrenarnas andel av hela belastningen måste vara en bråkdel av jordbrukets

― Ari Perttu, trafikledsverket

Ari Perttu påpekar att fosfor och kväve är typiska gödningsmedel och inga gifter. Han betonar också att dikesrenar vanligen inte gödslas, så då näringsämnena en gång runnit iväg tillsätts inga nya.

– Dikesrenarnas andel av hela belastningen måste vara en bråkdel av jordbrukets, skriver Perttu.

Jan-Ove Nyman håller med om att bönderna tillsätter näringsämnen årligen, men han poängterar att näringsämnena inte rinner iväg utan tas bort från åkrarna i och med skörden. Grödorna säljs vidare och lämnas inte kvar som kompost på åkern.

Diskussion om artikeln