Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

The Woman King-regissören vill förändra hur svarta kvinnor skildras på film

Uppdaterad 25.11.2022 13:03.
Nanisca (Viola Davis) och hennes armé av kvinnor kommer springande genom högt gräs med machete i händerna.
Bildtext De är starka, orädda och mycket beryktade. Nanisca (Viola Davis) och hennes Agojie-krigare går till attack för att befria krigsfångar.
Bild: ©2022 Columbia Pictures Industries, Inc. All Rights Reserved.

Viola Davis spelar huvudrollen i en film om kvinnliga krigare i det lilla västafrikanska kungariket Dahomey på 1800-talet. Regissören Gina Prince-Bythewood vill med filmen förändra hur svarta kvinnor ser på sig själva och hur omvärlden ser på dem.

Filmen The Woman King handlar om en kvinnlig elitarmé, Agojie, i det västafrikanska kungadömet Dahomey i början av 1800-talet. Agojie-krigarna är tuffa, starka och beryktade och sprider skräck och fruktan där de drar fram.

Huvudpersonen Nanisca (Viola Davis) är en framgångsrik och hyllad general men också ärrad av alla strider. Hon är också den som tidigt inser att landet står inför en brytningspunkt.

En allvarlig Nanisca (Viola Davis) i fokus i bakgrunden syns en stor trupp med kvinnliga krigare som står uppställda för att marschera ut från palatset.
Bildtext ”Som krigare måste du döda dina tårar” säger Nanisca som själv bär på en stor sorg.
Bild: ©TriStar Pictures/Courtesy Everett Collection/All Over Press

Handlingen börjar år 1823 och Nanisca ser allvarligt på grannlandets hot och är kritisk till den slavhandel som Dahomey för.

Men förstår den unga kungen Ghezo (John Boyega) allvaret? Och vem är egentligen den unga kvinnan Nawi (Thuso Mbedu) som kommer till palatset och varför väcker hon så starka känslor hos Nanisca?

The Woman King handlar om krig och kamp, men lika mycket om systerskap och kärlek. Filmen är i stort sett baserad på fakta medan de flesta personerna i filmen är fiktiva.

Black Panther förändrade allt

The Woman King skildrar krigarnas kamp men även filmens producenter och regissör fick föra en lång kamp för att få filmen slutförd.

Det var nämligen få i Hollywood som trodde på en film om svarta, kvinnliga krigare i 1800-talets Afrika baserad på verkliga händelser.

Man hade inte sett en liknande film tidigare och hade svårt att tro att filmen skulle sälja men år 2018 kom superhjältefilmen Black Panther och förändrade allt.

Black Panther var en publiksuccé, den vann tre Oscars och nu insåg Hollywood att det finns ett intresse för filmer gjorda av svarta om svarta.

Det kanske också hade en viss betydelse att de kvinnliga krigarna Dora Milaje i Black Panther är inspirerade av Agojie i Dahomey.

Okoye (Danai Gurira) och Nakia (Lupita Nyong'o) ser bekymrade ut.
Bildtext Dora Milaje-krigarna i Black Panther med Nakia (Lupita Nyong'o) i mitten.
Bild: ©Marvel Studios 2018

För regissören Gina Prince-Bythewood var det självklart att hon ville göra filmen direkt då hon läste manuset.

– Jag blev totalt överväldigad, jag såg direkt framför mig de här kvinnorna. Och jag visste att den här filmen bara måste jag få göra. Jag ville vara den som skapade berättelsen för vita duken.

– Att skådespelaren Viola Davis också var kopplad till det här projektet gjorde det förstås lite extra speciellt, säger Gina och ler.

Närbild på regissören Gina Prince Bythewood och skådespelaren Viola Davis då de leende står bredvid varandra och poserar för fotografer.
Bildtext Gina Prince-Bythewood och Viola Davis på filmens världspremiär under Toronto film festival.
Bild: Chris Chew/UPI/Shutterstock/All Over Press

Faktaruta om Dahomey och Agojie-krigarna

Äkta och autentiskt

Gina Prince-Bythewood är en amerikansk regissör och manusförfattare och känd bland annat med filmer som Love & Basketball (2000), The Secret Life of Bees (2008), Beyond the Lights (2014) och superhjältefilmen The Old Guard (2020).

Då jag ringer upp henne i Kalifornien sitter hon i sitt arbetsrum med varmgula väggar och en massa svartvita fotografier i bakgrunden. Hon är klädd i en sportig collegtröja (hon har en bakgrund som basketspelare) och är väldigt ivrig över att få prata om The Woman King.

– Jag kände väldigt starkt att allt det jag tidigare gjort, alla mina tidigare filmer hade lett fram till den här filmen. Att jag nu var redo att berätta den här historien på rätt sätt och ge de här kvinnorna den plats och den storhet de förtjänar.

Viola Davis och regissören Gina Prince-Bythewood står och pratar med varandra under inspelningen av The Woman King.
Bildtext Viola Davis och Gina Prince-Bythewood under filminspelningen i Sydafrika.
Bild: © 2021 CTMG, Inc. All Rights Reserved

Då Prince-Bythewood beskriver filmen kallar hon den för ett historiskt episkt actiondrama i stil med Braveheart, Gladiator eller Dances with Wolves. Filmer som utspelar sig i en verklig historisk kontext och där man skapar en värld som känns äkta för både karaktärerna och publiken att stiga in i.

– Jag ville att filmen skulle vara så autentisk och sanningsenlig som möjligt. Vi skapar en värld i filmen men den är baserad på en djupdykning i efterforskningar.

Vi ville verkligen förstå den här tiden som filmen utspelar sig i, allt från de politiska och ekonomiska frågorna till hur man hedrade de döda, vilken mat de åt, hur palatset de levde i såg ut, vilken design eller dekorationer de hade och vad de betydde.

Prince-Bythewood berättar att det inte finns så mycket skrivet om Agojies och det som finns är många gånger direkt felaktigt. Därför tog filmteamet hjälp av forskare och historiker i Benin för att få fram fakta.

– Vi ville verkligen förstå den här tiden som filmen utspelar sig i, allt från de politiska och ekonomiska frågorna till hur man hedrade de döda, vilken mat de åt, hur palatset de levde i såg ut, vilken design eller dekorationer de hade och vad de betydde.

– Hela processen med att skapa den här världen var otroligt spännande. Eftersom få känner till den här världen och de här kvinnorna från förut så var det extra viktigt för mig att det hela skulle vara sant och korrekt.

Lashana Lynch och Thuso Mbedu sitter och ligger på marken och lyssnar på regissören Gina Prince-Bythewood under inspelningen av The Woman King.
Bildtext Gina Prince-Bythewood instruerar skådespelarna Lashana Lynch och Thuso Mbedu.
Bild: © 2021 CTMG, Inc. All Rights Reserved

Att vi vet så lite om kvinnorna handlar långt om hur man tolkat och uppfattat historien och framför allt vem som skrivit den. Européer som besökte Dahomey hade svårt att få kombinationen av kvinna och krigare att gå ihop. Och Prince-Bythewood väljer ett ordspråk som ofta förknippas med den nigerianska författaren Chinua Achebe.

– Ända tills lejonet lär sig skriva kommer varje historia att glorifiera jägaren.

– Många av dem som skrivit om de här kvinnorna har velat avhumanisera dem, man har velat framställa dem som barbariska vildar. I vissa av de här texterna beskrivs de som monster, fula och manhaftiga så för oss handlade det om att separera det här från hur deras liv verkligen såg ut, skildra det hela ur deras synvinkel.

Ett gammalt svartvitt foto man kolorerat, på bilden syns en mängd uppklädda kvinnor och några män uppställda på en stor trappa.
Bildtext Kolorerat foto av Dahomey-krigare, från boken The living races of mankind, av Henry Neville Hutchinson, 1901.
Bild: PhotoStock-Israel / Alamy/All Over Press

En annan bild av Afrika

Efter Black Panther fick Hollywood upp ögonen och insåg att det nu var dags att skrota de stereotypier om Afrika man så länge hade odlat.

I Woman King finns till exempel ingen vit räddare utan här här är det afrikanerna själva som kämpar för sin räddning.

Det är också en Hollywood-film som skapar en känsla av kraft och egenmakt (empowering) och reaktionerna på filmen har varit mycket positiva.

Då filmen till exempel hade en förhandsvisning på Kärlek och Anarki-festivalen tidigare i höst var publiken enormt engagerad. Unga afrofinländare gillade handlingen men kommenterade också diversiteten, olika typer av skådespelare, olika accenter och frisyrer. En av dem sammanfattade det hela - ”första gången som en Hollywood-film skildrar Afrika och gör det hela rätt”.

Nanisca (Viola Davis) och Nawi (Thuseo Mbedu) sitter bredvid varandra vid ett altare och ser allvarliga på varandra.
Bildtext Har du vad som krävs för att bli en krigare? Nanisca (Viola Davis) och Nawi (Thuseo Mbedu).
Bild: ©TriStar Pictures/Courtesy Everett Collection/All Over Press

För Prince-Bythewood är det också speciellt viktigt att lyfta fram och fokusera på de svarta kvinnorna.

– Vi svarta kvinnor har länge varit så gott som osynliga i filmer och tv-serier. Och om vi varit med har vi varit i periferin eller fungerat som något slags dekoration. Svarta kvinnor har sällan fått vara en del av själva historien i en film, ha en hel båge genom filmen.

– Därför är det så otroligt viktigt för mig, som svart kvinna, att ge svarta kvinnor utrymme och placera oss i centrum just för att det är så sällsynt. Sedan hoppas jag också att omvärlden ska omvärdera hur de uppfattar och ser oss.

I samma andetag fortsätter Prince-Bythewood också med att betona hur viktigt det är för henne att den här skildringen också handlar om att visa kvinnor överlag, alltså inte enbart svarta kvinnor, om styrkan de besitter.

– Flickor får så ofta höra att de ska vara tysta och hållas i bakgrunden. Jag hoppas innerligt att den här filmen inspirerar alla att ta mer plats, för det förtjänar vi.

Krigare och systrar

The Woman King är en väldigt fysisk film, den skildrar stundvis mycket ingående den blodiga och brutala kampen som kvinnorna för inte bara mot grannländernas krigare utan även slavhandlarna.

Eftersom Prince-Bythewood ville att det hela skulle kännas äkta hade hon hårdträning för skådespelarna under ett par månader innan filminspelningen. Hon ville nämligen att de skulle känna sig starka och göra sina egna stunts.

Izogie (Lashana Lynch) strider med en man som hon slänger omkull medan hon har ett svärd i ena handen. I bakgrunden syns en annan man som redan fallit omkull.
Bildtext Izogie (Lashana Lynch) i närkamp. Lynch är även känd som MI6 agenten Nomi i den senaste Bond-filmen.
Bild: ©2022 Columbia Pictures Industries, Inc. All Rights Reserved

– Då jag ser filmen ser jag inte skådespelarna, jag ser de här rollkaraktärerna och det tror jag beror på att de verkligen hade möjlighet att göra en djupdykning in i sina roller och det gör att deras skådespeleri känns äkta. Och jag tror att publiken reagerar på just det här, att de upplever att de känner de här kvinnorna och vill vara med dem i den här världen.

Men en lika stor del av filmen handlar också om deras relationer till varandra och det starka systerskap som uppstår bland dem.

Den här starka känslan av gemenskap var viktig för Prince-Bythewood.

– Vi kunde ha sålt den här filmen till Hollywood under rubriken ”Badass women killing people” och det är något som Hollywood skulle ha älskat.

Speciellt nu då man i Hollywood pratar om att ”dramafilmen är död”. Efter pandemin kämpar hela filmindustrin med att locka publiken tillbaka till biograferna och då menar man att det som lockar publiken är en stor ”händelse” och med det menar man action.

Men att göra en regelrätt actionfilm var något som varken Prince-Bythewood eller någon annan av producenterna var intresserade av, de ville att filmen skulle handla om något mer, att filmen också skulle ha ett djup.

– Visst var det en fight att kunna bevara det som jag tycker är det vackra i filmen, själva dramat. Viola Davis och jag pratade mycket om hur viktigt det är att skildra den mänskliga sidan av de här kvinnorna, systerskapet och kärleken.

– Det är också det som sedan gör att actionscenerna blir intressantare och mer spännande. Känner du de här kvinnorna och vet mer om dem så bryr du dig också om dem då de strider. Du vet vad som står på spel för dem. Du vet varför de slåss.

Nawi (Thuso Mbedu), Nanisca) Viola Davis och Amenza (Sheila Atim) står med ryggen mot kameran på en höjd vid kusten och ser ut över havet och en soluppgång.
Bildtext Last woman standing - Nawi (Thuso Mbedu), Nanisca) Viola Davis och Amenza (Sheila Atim).
Bild: ©TriStar Pictures/Courtesy Everett Collection/All Over Press