Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

CircOpera 2.0 är världsunik cirkusopera som går hem hos unga – ”hundra, tiotusen poäng”, ger skolelever inför premiären

En kvinna som är  upp och ned i famnen på en man med foten sträck mot taket.
Bild: Emma Suominen

Halsbrytande akrobatik, en hitkavalkad av operapärlor, immersiv teknologi och en digital avatar som äntrar Nationaloperans scen för första gången – CircOpera 2.0 med premiär på fredag är en världsunik opera som tilltalar också skolbarn.

Läktaren fylls av ett förväntansfullt sorl, när lågstadieeleverna bänkar sig på Finlands Nationalopera för att se huvudrepetitionen av CircOpera 2.0 några dagar innan fredagens premiär. Många av dem är här för första gången. Föreställningen blandar två konstformer av stora mått, cirkus och opera, och är något nytt och hisnande också för en mer garvad åskådare.

CircOpera 2.0 är världsunik cirkusopera som går hem hos unga

7:15

Det var Nationaloperans konstnärliga ledare Lilli Paasikivi som kläckte idén till den första versionen som fick premiär 2016. Baletten har den familjevänliga Nötknäpparen till julsäsongen, men operan saknade något motsvarande, resonerade hon.

– CircOpera var säkerligen den allra första, där opera och cirkus framförs i ett stort operahus. Den första var mer traditionell, nu omfamnar vi den teknologiska utvecklingen, det moderna visuella uttrycket, och har mycket fler cirkusartister. Vi har också ännu mer hisnande cirkusnummer, så vi har tagit det till nästa nivå, säger Paasikivi när vi träffas i hennes arbetsrum efter repetitionen.

En lindansare som balanserar på en panka, två vitklädda operasångare som hänger i luften.
Bildtext I verket ses över 20 olika nummer.
Bild: Emma Suominen

Nytt på scenen: Digital operadiva

Redan i introt får vi möta något alldeles nytt på Nationaloperan: den allra första virtuella artisten, en dansande och sjungande digital avatar – The Diva. Under föreställningens gång lever hon vidare i form av olika interaktiva projiceringar. Det är första gången AR, förstärkt verklighet, möter mänsklig konst på operans scen.

– Det är väl dags nu. Det är en mycket futuristisk dam som rör sig där, men i ett cirkusverk passar det väldigt bra att kunna experimentera med nytt.

Den immersiva teknologin som tänjer på verkligheten förverkligas som en del av projektet Opera Beyond där man utforskar ny teknologi inom scenkonst.

En dödscykel med två hjul som två akrobater balancerar inne i.
Bildtext Internationella toppartister inom modern cirkus, som Navas Brothers med Dödscykeln medverkar.
Bild: Emma Suominen

Dödshjulet gör operachefen nervös

Precis som sin föregångare bjuder också 2.0 versionen av CircOpera på operavärldens ”greatest hits” med en fullskalig orkester, stor kör och flera solister, eldsprutande bloss, halsbrytande cirkustrick – och dödshjulet, där akrobaterna får många i publiken att kippa efter andan, också operachefen.

– Mina händer svettas fortfarande. Då är man ju lagom nervös, men det är kanske meningen också, säger Paasikivi med ett skratt och fortsätter:

– Det är nya låtar, nya artister, och en ny estetik. Vi har tagit allting ett steg längre. Vi har kombinerat de här immersiva elementen där det visuella följer cirkusartisternas rörelser.

Än hissas operasångarna upp längs med kulisserna, än rör de sig ute bland publiken. Orkestern finns inte heller som vanligt i orkesterdiket utan på tre nivåer bakom scenen.

Färggrannt klädda kvinnor och män på scenen.
Bildtext Orkestern spelar på tre plan bakom scenen istället för i orkesterdiket.
Bild: Emma Suominen

Musiken är ett potpurri av kända stycken med allt från Vivaldi, Mozart, Puccini till Offenbauch. Regissören Jere Erkkilä har tillsammans med cirkusspecialisten Sanna Silvennoinen gjort ett noggrant urval av låtarna.

– Det är viktigt att ha viss typ av tempo och dramaturgi i verket. Det krävs verkligen viss typ av musik för till exempel dödshjulet, det måste vara tillräckligt energiskt, säger Paasikivi och fortsätter:

– Personligen tycker jag att cirkusnumren är som arior, att man kombinerar fysisk virtuositet med vokal virtuositet som våra solister erbjuder, det är en underbar kombination.

Trots att det är frågan om ett modernt verk finns här också en koppling till en riktigt gammal operakonst som härstammar från de franska och italienska hoven.

– Precis, där fanns också massor av speciella, underhållande nummer som kunde dröja i flera timmar. Här finns en tidlöshet. Musiken, som kan vara äldre, kombinerat med en mycket modernt visuellt uttryck, visar för oss att konsten är evig, och att det tilltalar olika generationer.

Färgrannt klädda dansare utan ansikten i en bur.
Bildtext Reija Wäre står för koreografin i dansnumren i verket.
Bild: Emma Suominen

Barnen gillar

Nationaloperan har redan en tid haft som sin mission att vidga publikunderlaget och attrahera nya kundgrupper. CircOpera med sin uppföljning är riktade till också den yngre publiken.

– Föreställningen riktar sig till en ny publik, familjer, alla! Oavsett om man är en härdad operavän eller en nykomling här, tror jag att alla kommer att trivas.

Och trivas verkade tisdagens unga publik minsann göra, det var ett ihärdigt jubel och hurrande under applåderna. Shani Toivola, Stella Rautamo och Elin Tana som går andra klassen på Drumsö lågstadieskola var mycket imponerade av i synnerhet volterna och den fina bakgrunden. Det är första gången de sett en opera.

Föreställningen får minst sagt gott betyg:

– Tio...hundra... nej, tiotusen poäng! lyder bedömningen.

Yle ständer föreställningen CircOpera 2.0 efter årsskiftet.