Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Johan deltar i utgrävningarna av Lemminkäinens tempel i Sibbo: ”Jag ville se platsen med egna ögon”

Johan Rikberg vid grottöppning i Gumbostrand i Sibbo. Grottan sägs leda in till Lemminkäinens tempel, som enligt guiden Ior Bock fanns där. .
Bildtext Johan Rikberg har intresserat sig för utgrävningar i Gumbostrand och deltagit som volontär där i somras. Här vid grottans mynning.
Bild: Anna Savonius / Yle

Han är påläst om den Bockska släktsagan, om fornnordisk historia, om Kalevala och Lemminkäinen. Han har aldrig träffat Ior Bock, som dödades av sin medhjälpare för tolv år sedan. Men sagan fascinerar och Johan Rikberg deltog i somras i utgrävningar.

– Det började med att jag googlade monolitstenar på nätet. Sen såg jag en video om Lemminkäinens tempel, läste på om släktsagan och ville komma och se platsen med egna ögon, berättar Johan.

Intresset djupnade och det första besöket vintertid med snö och is följdes av många fler och ledde till att han ville delta i utgrävningarna i grottan i somras.

Svenska Yle intervjuar Johan Rikberg med anledning av att området, där grottan finns säljs på auktion.

Sommarens talkoarbete handlade om att få ut så mycket stenar och jordmassa som möjligt ur grottan. Av materialet formade volontärerna två ringar med stenar.

– En schweizare byggde den mindre ringen efter en uppmaning av colombianska indianer som sa att ”han måste komma till Finland för att slutföra något.”Avsikten med ringen är att uppväcka Moder jord och hennes krafter i omgivningen, berättar Rikberg.

Mindre stenar i en ring eller cirkel på ett berg.
Bildtext Den här ringen med stenar byggdes av en schweizare.
Bild: Anna Savonius / Yle

Den större ringen är tänkt som en mötesplats för tolv personer.

– I den Bockska sagan nämns tolv bröder, här har de alla sina egna sittplatser - dem hade vi i åtanke när vi använde de största stenarna för att forma mötesplatsen, berättar Rikberg.

Stenar i ring.
Bildtext 12 stenar i ring på kullen ovanför grottan.
Bild: Anna Savonius / Yle

I somras, då jordmassorna och stenarna kärrades ut ur grottan hittade volontärerna en järnyxa som bedömdes vara från 1100-talet (efter koll med Museiverket).

Vi söker efter en gyllene dörr

– Det blev nog en wow -upplevelse för oss alla, säger Rikberg. Hur har yxan kommit hit … kanske vi är på rätt väg. Å andra sidan var det ett järnföremål och vi söker efter en ingång, en gyllene dörr till Lemminkäinens tempel.

När man vänder sig mot själva grottans ingång har man tre stenpartier rakt framför sig. Rikberg förklarar:

Hela berget kallas för Gumbo-berget, berget till vänster om grottan kallas för Sibo-berget, den stora stenen i mitten kallas för Ättestupa stenen och stenen till höger är Solursstenen. Ingången till grottan är låg, bara omkring två meter hög.

Johan Rikberg vid grottans mynning i Sibbo - han ser uppåt mot ättestupastenen.
Bildtext Johan Rikberg vid grottans ingång.
Bild: Anna Savonius / Yle

På grottans botten har det samlats vatten och den utgrävda gången vänder till vänster, in mot det stora bergets mitt.

Tror du faktiskt att det finns en skatt här Johan?

– Enligt sagan finns här en öppning till ett tempel och från templet leder en rutt till själva skatten. Själva skatten finns alltså inte på den här tomten utan bara själva templet och en rutt vidare.

Tänk att få vara med och gräva upp Finlands antagna nationella skatter, hur tokigt eller roligt det än låter!

Varför väljer du att tro på myten och sagan här?

– Jag väljer att förstå, att tro i sagan är annorlunda. Familjen som bodde i Nyland kallades Aser. Aserna trodde på logik och i själva sagan finns det en viss logik som stöder berättelsen om en skatt.

Varför är det här så fascinerande, tycker du?

– Bara sagan får mer synlighet kommer positiva saker att hända, konstaterar Rikberg. Tänk att få vara med och gräva upp Finlands antagna nationella skatter, hur tokigt eller roligt det än låter!

– Kulturer och traditioner från det förflutna kan öppna dörrar för att bygga bättre samhälle. Om det finns en gyllene dörr inom denna norra stenkulle, så kanske nyckeln med det rätta sigillet öppnar förståelse för det urgamla.

Johan Rikberg djupt inne i grottan, lyser med sin ficklampa. Stor vattenpöl i framgrunden.
Bildtext Grottan har en stor pöl längst in. Rikberg klättrar längs kanten och lyser in mot grottans botten med sin ficklampa. Den utgrävda tunneln fortsätter bakom pölen, den vänder till vänster, djupare under huvudberget.
Bild: Anna Savonius / Yle

Förening kan ordna evenemang och caféverksamhet – men inträdet till grottan är gratis

Rikberg berättar också om den förening som har grundats kring grottan och sagan. Själv har han kommit med i föreningen senare. Tanken är att föreningen sköter om forskning och utgrävningar för att få fram templet.

– Föreningen kan också ordna verksamhet som har att göra med sagan och templet, till exempel evenemang och caféverksamhet. Enligt sagan får vi inte ta inträde till grottan utan verksamheten måste ske utanför, förklarar han vidare.

Däremot kunde man tänka sig turism i någon form på området.

Är det ett villkor för försäljningen av området att utgrävningarna i grottan får fortsätta?

– Ägaren, ett yogaföretag i Helsingfors, hoppas att köparen kunde tillåta att utgrävningarna får fortsätta, kommenterar Rikberg försiktigt.

Grottans ingång i Gumbostrand i Sibbo. Orange stängsel framför.
Bildtext Vad kunde man ordna utanför grottan? Föreningen bakom utgrävningarna har många idéer.
Bild: Anna Savonius / Yle

Ödet avgör vad som händer, det finns skatter även i Raseborg och Kajana

Ifall den nya ägaren till tomten med grottan INTE vill att utgrävningarna fortsätter, vad händer då?

– Själva sagan grundar sig på ödet. Om köparen inte vill ha oss här så får vi leva med det, förklarar Rikberg.

– Själva Bockska sagan är huvudsaken, utgrävningarna är ”tilläggssaker”. Berättelsen ska göra sig färdig, sen ska vi här utanför göra oss färdiga.

Enligt sagan är inte Tempelberget i Sibbo den enda skatteplatsen.

– Det finns skatter i Raseborg, i Snappertuna i den så kallade ”Offerlunden”. I Kajana, i slottet där och i gamla brunnen, finns Finlands före detta kungs regalier. Kanske vi kan fortsätta gräva på annat håll, funderar Rikberg vidare - men det får tiden utvisa.

Ior Bock, Yle 1986

Ior Bock och Bocks saga

Dokumentär om Ior Bock, innan han sökte Lemminkäinens tempel

”Mänsklighetens urhem finns i Nyland”

Det har skrivits mycket om den kända guiden på Sveaborg - Bror Holger Svedlin, som han egentligen hette, alias Ior Bock.

Enligt Ior Bock är mänsklighetens, Kalevalas, urhem egentligen Nyland. Bock härleder bland annat Uudenmaa till Odenborg. Bock säger att hans familj har förvaltat denna hemlighet i årtusenden och att grunden till allt ligger i Gumbostrand, Sibbo.

Släkten Bock är i rakt nedstigande led söner till Lemminkäinen och Ior är den sista Bocken.

Peter Berndtson gjorde en tv-dokumentär 1986 om och med Bock med namnet ”Jag e jag”.

Jag e jag: Ior Bock - Spela upp på Arenan