Hoppa till huvudinnehåll

Klimat

Greta Thunberg vill att folk ska tala om klimatkrisen och inte om henne – låter forskarna säga sitt i ny bok om klimatet

Greta Thunberg går bland demonstranter. Hon håller en skylt där det står skolstrejkt för klimatet.
Bildtext Greta Thunberg har alltid sagt: lyssna på vetenskapen. Nu låter hon dem komma till tals.
Bild: EPA-EFE/All Over Press

Greta Thunberg blev en klimatikon med sin skolstrejk för klimatet. Men hon var inte med på klimatmötet i Egypten. Istället är hon aktuell med en översikt av läget. Svenska Yles klimatreporter Anna Dönsberg har läst Klimatboken.

Greta Thunberg har tröttnat på att höra världens ledare ge sina tomma löften och har under de två senaste åren ägnat sig åt att få forskare att beskriva problemet och vad som borde göras. Resultatet, Klimatboken, är en kalejdoskopisk helhetsbild med texter av mer än hundra geofysiker, meteorologer, ingenjörer, matematiker och ledare för ursprungsfolk.

Klimatboken utkommer på flera olika språk samtidigt och låter experter som ofta citeras och refereras till själva komma till tals.

Texterna är korta och begripliga - lite som att få en IPCC-rapport som det verkligen går att läsa. Idén är fenomenalt bra. Om man inte vill läsa hela den 450 sidor långa boken på en gång kan man välja att läsa en text här och en där. Enligt eget intresse.

svart-vit bild av Greta thunberg stående invid en vägg utomhus
Bildtext Greta Thunberg har skapat en mycket vacker och informativ bok som ger en bild av dagsläget.
Bild: Bokförlaget Polaris

Greta Thunberg fick världens uppmärksamhet efter att hon som 15-åring satt sig på Mynttorget i Stockholm med sin skylt ”Skolstrejk för klimatet”. Det var som om världen bara hade väntat på barnet som skulle avslöja att kejsaren inte har några kläder.

För egentligen vet vi ju alla att vår planet är ändlig och oändlig tillväxt en utopi.

Nu har Greta hunnit bli 19 år och hon har hela tiden sagt att det inte är henne vi ska lyssna på utan på vetenskapen. Därför är den här boken välkommen. Här sammanfattas det som kunde ha sagts redan för ett decennium sen, men som inte riktigt fick plats i mediebruset.

Omslaget är Ed Hawkins vertikala färgade staplar som visat de progressiva globala temperaturhöjningarna med början av år 1634 på bakpärmen fram till 2021 på frampärmen. Blå toner indikerar kyligare temperaturer, medan röda visar år som varit varmare.

Liknande bilder från nästan alla länder kan laddas ned kostnadsfritt på showyourstripes.info.

Bokpärm med ränder
Bild: Ed Hawkins

Efter att klimatmötet COP 27 (det tjugosjunde i ordningen!) inte lyckades öka takten på begränsningen av fossila bränslen, eller ens nämna fossila bränslen i sitt slutdokument och den svenska regeringen presenterade ett budgetförslag som radikalt minskar på miljöbudgeten finns det ingen risk för att budskapet i boken skulle bli föråldrat.

Den som hoppas på lätta lösningar som skulle minska utsläppen får nöja sig med svaret att det behövs en omställning från fossila bränslen. Fortfarande har det inte dykt upp någon teknologisk innovation som skulle låta oss behålla vår nuvarande konsumtionsnivå samtidigt som atmosfären mirakulöst renas från koldioxid.

Problemet, som ju demonstrerades i Sharm El-Sheikh, är att det inte finns någon fungerande politik att rösta på. Inget industrialiserat land har ännu lyckats får balans på sina kolsänkor och sina utsläpp.

Det faktum att tre miljarder människor använder mindre energi per person och år än ett medelstort amerikanskt kylskåp ger oss en insikt i hur långt vi är ifrån global jämlikhet och klimaträttvisa.

― Greta Thunberg i sina mellantexter

Men det jobbas på det på många håll och miljöorganisationer i olika länder drar stater inför rätta för utebliven klimatpolitik, så även i Finland.

Klimatbokens texter är grupperade under rubrikerna: hur klimatet fungerar, hur vår planet förändras, hur det påverkar oss, vad vi har gjort åt det och vad vi måste göra nu. Däremellan återkommer Greta Thunbergs texter.

Hon manar läsaren att inse vad klockan är slagen och att inte nöja sig bara med att minska sin egen konsumtion utan att också påverka sin omgivning - både medmänniskor och beslutsfattare.

Det inte en lätt läsning - vi har hört det förr. Som läsare skulle det vara underbart att höra om lösningar - men vi är inte där (ännu).

Det som är rätt måste bli lätt, för att fungera

Omställning betyder att beslutsfattare med regleringar, skatter och incitament kan redigera bort skadliga konsumtionsalternativ och istället erbjuda bättre alternativ. Det kan betyda bättre järnvägsnät, cykelvägar och bussfiler eller mindre skatt på mat med mindre utsläpp. Det hållbara valet ska bli det enkla vardagsalternativet som är tillgängligt och överkomligt för alla.

Bland texterna vill jag särskilt nämna George Monbiots (brittisk journalist och författare, känd för sin miljöaktivism och sitt politiska engagemang) som går hårt åt massmedier för att de i många år ”gjort motstånd mot de åtgärder som krävs för att förhindra att våra livsuppehållande system kollapsar”. Han ser massmedierna som övertalningsmotorn som gör det möjligt för vårt planetförstörande system att bestå.

Han riktar bland annat hård kritik mot Sir Richard Attenborough som i sin tvådelade dokumentär The Truth About Climate Change (2006) lyckades med konststycket att undvika att alls nämna fossilbränsleindustrin. Istället tillskrevs de växande växthusgasutsläppen ”1,3 miljarder kineser”.

Det utlöste en ny form av klimatförnekelse: det finns ingen poäng med att försöka göra något åt klimatförändringarna eftersom kineserna är i färd med att ta död på planeten.

Massmedierna är övertalningsmotorn som gör det möjligt för vårt planetförstörande system att bestå.

― George Monbiot

Monbiot kanske spetsar till det hela, men onekligen har vi journalister också anledning att se oss i spegeln. Vi ifrågasätter åtgärder som på kort sikt försämrar för konsumenter, men förlorar lätt fokus när det gäller en längre framtid.

Nationalekonomen Kate Raworth talar för att vi ska leva inom planetens och hållbarhetens gränser med begreppet Donut-ekonomi. Hon skriver om att vi borde tillfriskna från konsumism och istället satsa på det som på riktig betyder något för oss i våra liv. Det kan vi göra med fem enkla handlingar som bevisligen främjar mänskligt välbefinnande: genom att knyta an till människorna runtomkring oss, vara aktiva i våra kroppar, lägga märke till den levande världen, lära nya färdigheter och dela med oss till andra.

För alla som är nyfikna på att försöka röra sig i riktning mot en 1,5 graders livsstil har gräsrotsmedborgarrörelsen Take The Jump sammanställt sex principer för att ta sig dit:

Sluta överkonsumera: använd elektroniska produkter i minst sju år.

Semestra lokalt: genomför korta flygresor max vart tredje år.

Ät grönt: ät en växtbaserad kost och minimera matsvinnet.

Klä dig retro: köp maximalt tre nya klädesplagg om året.

Res på nytt sätt: avstå om möjligt från att använda privatbilar.

Förändra systemet: agera för att knuffa (så kallad nudging) och ställa om det övergripande systemet i rätt riktning.

För att kunna inverka på klimatkrisen behövs kunskap och därför behövs också Klimatboken. Mycket har sagts förut, men här sägs det väl och tål att sägas igen.