Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Teater: Klassisk men problematisk fars på Fallåker Teater

Uppdaterad 29.11.2022 19:23.
Det stannar i familjen är en fars kring de trassliga förvecklingar som uppstår efter små och stora lögner. På bilden Robert Ingman, Markus Haakana, Lotte Granberg-Haakana och Ellen Naakka.
Bildtext Det stannar i familjen är en fars kring de trassliga förvecklingar som uppstår efter små och stora lögner. På bilden Robert Ingman, Markus Haakana, Lotte Granberg-Haakana och Ellen Naakka.
Bild: Fallåker teater

Sjukhuskomedin Det stannar i familjen bjuder på screwball-humor med stor timing och högt tempo, men lider också av problematiska könsstereotyper.

Det slås i dörrarna och springs ut genom scenens öppningar mot andra rum. Scenrummet fylls på med efterhand allt fler gestalter och allt fler förvecklingar. En lögn leder till en annan, och efterhand är alla på ett eller annat sätt intrasslade i lögnernas orimliga och motsägelsefulla konsekvenser.

Det stannar i familjen (tidigare kallad Panik på kliniken) som sätts upp av Fallåker Teater i Esbo (i regi av Frank Skog) är en fars av klassiskt märke, där komiken hela tiden vilar på att publiken har överblicken och sitter inne med en större bit av sanningen än de agerande på scen. De i sin tur har fullt upp med att styra undan från den senaste överhängande katastrofen.

Doktor Mortimore (Markus Haakana) på privatklinken St Andrews har överraskande blivit utvald att tala inför den årliga stora läkarkonferensen, där även landets politiska högdjur sitter i publiken. Mycket står på spel: befordran, kanske till och med adelskap – vi befinner oss uppenbarligen i Storbritannien.

Doktor Mortimore (Markus Haakana) och Miss Tate (Danielle Engström)
Bildtext Doktor Mortimore (Markus Haakana) och Miss Tate (Danielle Engström).
Bild: Fallåker

Men under den korta förmiddagen innan lunchföreläsningen hinner det mesta som kan gå snett också göra så. Mortimore konfronteras med ett sexuellt snedsteg arton år tidigare med sjuksköterskan Miss Tate (Danielle Engström). Även den dotter Lesley (Ellen Naakka) han aldrig tidigare hört talas om är på väg till kliniken för att konfrontera sin far. Där är förstås även fru Mortimore (Lotte Granberg-Haakana), som med farsens logik måste hållas ovetande. Klinikchefen Sir Willoughby Drake (Kristoffer Kumenius) ruvar som en äggsjuk höna över Mortimore och hans föredrag. Den velige kollegan Bonney (Thomas Silén) och den mer obekymrat ungdomlige Conolly (Robert Ingman) dras in i Mortimores allt vidlyftiga lögner för att undgå att möta såväl sanningen som sin dotter.

Lägger man till detta den senildemente patienten Bill (Robin Laurén) som rullas in och ut i sin rullstol och som tror att läkarrummet är hans nya rum, en poliskonstapel (Tipi Olander) som kräver att få möta pappan till flickan Lesley som stulit en bil, kört rattfull utan körkort och slutligen kraschat bilen, en översköterska (Maria Munck-Pihlgren) samt modern till doktor Bonney (Lena Rosenqvist) – då är det lätt att inse at det krävs åtskilliga flyktvägar för att skyffla så många personer in och ut på scenen.

Doktor Mortimore (Markus Haakana) och  Sir Willoughby Drake (Kristoffer Kumenius).
Bildtext Doktor Mortimore (Markus Haakana) och Conolly (Robert Ingman).
Bild: Fallåker teater

Jo, det är en rolig pjäs. Den är särskilt rolig om man inte är överkänslig för könsstereotyper, en orimlig handling och florstunn psykologi. Mycket hör till genren, närmast kan man beskriva Det stannar i familjen som en variant på ”screwball”-komedier, där nästan allt vilar på den snabba leveransen av repliker. Det innebär ett högt tempo som ensemblen klarar rätt väl, särskilt före paus. Alla komplikationernas sammanstrålande i föreställningens andra hälft blir i sina stunder lite svårhanterlig för såväl skådespelare som publik. Men det bär någorlunda även där, och om man håller i minne att detta är en i huvudsak amatörföreställning så är det riktigt imponerande.

Det är inte första gången som Det stannar i familjen sätts upp av Fallåker Teater. Redan 1990-92 var den på repertoaren, efter den engelska Ray Cooney komedin It Runs in the Family som hade premiär 1987. Det är slående hur tidens tand ibland far omilt fram med manus. Inte minst efter senare års #metoo-rörelse har en del av komediteaterns stapelvaror av könsbundna skämt och rollkaraktärer blivit uppenbart problematiska. Det stannar i familjen hör till de pjäser som hade behövt en större manusomarbetning för att bättre svara mot idéer och attityder som råder idag. Jag tror att det rentav kunde ha blivit en roligare pjäs.

Doktor Mortimore (Markus Haakana), Lesley (Ellen Naakka), Sir Willoughby Drake (Kristoffer Kumenius) och Bonney (Thomas Silén).
Bildtext Doktor Mortimore (Markus Haakana), Lesley (Ellen Naakka), Sir Willoughby Drake (Kristoffer Kumenius) och Bonney (Thomas Silén).
Bild: Fallåker teater

Fallåker teater firar med denna uppsättning 50 år – och påminner samtidigt om vilken viktig roll teatern har i det finlandssvenska lokala föreningslivet. Boken Fallåker Teater. 50 år av glädje, sång och skratt ringar redan i titeln in hur man på detta lilla teaterhus i Esbo systematiskt inriktat sig på komedier och musikaler. Uthållighet och engagemang saknas inte, och det är inte utan att man önskar Fallåker lika många till.

Det stannar i familjen

Fallåker Teater, Esbo

Regi: Frank Skog

Manus: Ray Cooney (översättning Sven Melander)

Produktion: Danielle Engström

Scenografi, dräkter & rekvisita: Thomas Silén

Ljus: Rabbe Hjelt

I rollerna: Danielle Engström, Lotte Granberg- Haakana, Markus Haakana, Robert Ingman, Kristoffer Kumenius, Robin Laurén, Maria Munck-Pihlgren, Ellen Naakka, Tipi Olander, Lena Rosengvist, Thomas Silén