Hoppa till huvudinnehåll

Hälsa

Berättelse 35: Obligatoriska psykologbesök borde införas

Från 2015
Uppdaterad 27.11.2015 14:21.
anonym kvinna #hurmårdu
Bild: Petter Sandelin

Det började antagligen i dagis för mej. Jag kände mej oälskad. Dagistanterna luggade mej när jag gjort något fel.

På en dagisavslutning hade jag en brunoch vit klänning på mej som var från utlandet. En av flickorna sa att det var bajsfläckar på den och jag blev väldigt ledsen för jag tyckte den var fin.

I lågstadiet blev jag mobbad, utstött... fick inte vara med för den jag var. Min lärare i ettan och tvåan örfilade mej när jag gjorde något fel. Kände mej verkligen utstött och oälskad. När vissa i min klass började säga saker om min familj och om min mamma började jag till sist hålla med dem, och det fick mig att hata mej själv. Vi var alltid
uppdelade i gäng, vi coola mot nördarna. Kände mej så ful så att mamma fick köpa smink åt mej när jag bara var 11 eller 12.

I högstadiet blev det bättre. Men jag satt mest och var tyst. I nian så hände det något, vet inte vad men jag började håna lärare som var svaga och osäkra. Blev stor på mej och blev också själv en mobbare. Och alla tycke det var kul och skrattade och det kändes som någon verkligen tyckte om mej.

Jag kände mej panikslagen inombords och alla elever som var coola tittade på mej som jag vore en liten skit. Var rädd för att bli slagen av en i klassen för han var vildast och brukade slå flickor.

Jag kunde inte gå och äta ensam till matsalen eftersom jag inte klarade av att se de från lågstadiet. De skrattade men jag vet inte om det var åt mej. Men jag blev så ledsen och jag vågade aldrig gå själv och äta så jag åt inget på hela dagen vissa gånger. Och det kändes tungt. Än idag har jag svårt att gå och äta ensam.
Det har blivit lite bättre men det är svårt.

Jag mådde jätte dåligt och jag sa till min akompisar i högstadiet att jag ville ta livet av mig. Jag mins inte om de sa något eller inte. Men jag kände mej ensam väldigt ensam. Jag pratade med skolans kurator men hon var jättedålig. I lågstadiet berättade jag om mobbningen men lärarna gjorde inte så mycket. Jag kände att jag inte kunde prata med min mamma om det, för hon förstod inte. Hon ville inte förstå, för på den tiden hon växt upp så pratade man inte om känslor.

Sen började jag i yrkesskola. Flyttade från allt! Det kändes som jag började få ett liv då jag slapp att se dem som mobbat mej. Men grupperingarna fortsatte där och jag tycket inte alls om allmäna ämnen i yrkes 1:an. Men det blev bättre i 2:an.

Sen kom en tid när jag inte orkade med mej själv. Jag ville vara som alla andra och ha någon att tycka om och jag föll för den som var med många flickor... Jag började dricka på internatet där jag bodde jag mådde så dåligt.

Till sist orkade jag inte längre med allt elände, så jag gick till skolhälsovårdaren och pratade med henne. Det kändes som någon för första gången lyssnade på mej! Hon frågade efter några gånger om jag skulle vilja gå till en psykoterapeut? Det tog ett tag innan jag gick med på det men jag träffade henne och jag har gått till henne i fem år nu. Nu har jag blivit för gammal att gå där, men jag har fått mycket hjälp och är evigt tacksam för att hon finns. Jag tog också depressionsmedicin och det hjälpte först men sen avtog effekten.

Idag mår jag bättre jag har en yrkesutbildning och en specialutbildning. Jag jobbar och jag har sambo. Men jag kan känna att min depression är inte över och att jag behöver fortfarande hjälp för allt jag varit med om.

Jag har varit deprimerad i ett halvår nu och mått dåligt av att jag inte får gå i psykoterapi mera. Jag funderar också över mitt vardagliga liv och vad jag ska göra: studera? Jobba? Har jätteångest över allt jag borde hinna med.

Det känns ofta nu i 20-års åldern att jag inte har vänner, bara min pojkvän. För det känns som jag har slutat lita på alla och tror alla utnyttjar mej. Jag gråter ganska ofta och orkar inte diska och ta itu med saker i vardagliga livet. Mår väldigt dåligt just nu. Min sambo blir också ledsen
över att jag är så här och han funderar vad jag har för fel. Men han stöttar mej ändå för han vet att jag stöttar honom om det är något.

Jag känner mej för trött just nu för att ta kontakt med en psykolog eller psykoterapeut.

Jag tycker att man borde få mera och bättre info om mobbning och utanförskap i högstadiet och se till att det inte händer. Så det inte är så många som blir deprimerade. Ge kurser åt föräldrar redan i barnens dagisålder eller yngre för det är där det börjar. Kanske till och med införa att obligatoriskt gå hos psykolog i lågstadiet.

Psykologbesök är väldigt tabubelagt fortfarande. Jag har berättat åt min mamma och pappa att jag går till en psykolog men aldrig berättat om att jag har tagit depressionsmedicin. Men min sambo vet allt detta. Man behöver inte berätta heller men jag skulle önska att jag kunde berätta för släkt och vänner om att jag mår dåligt.

Mitt råd till er som känner att ni mår så dålig är att söka upp en psykolog/psykoterapeut så fort som möjligt.

Formuläret är inte längre tillgängligt.

#hurmårdu

anonym kvinna, #hurmårbra

Berättelse 67: Tappat tron på vården

Måste jag försöka ta mitt liv för att få hjälp?

hurmårdu

Våga prata om hur du mår

Tack för alla berättelser som kommit till #hurmårdu.

kvinna på gatan

Berättelse 66: "Hittade likasinnade på sociala medier"

Ge den deprimerade utrymme och se bakom fasaden.

#hurmårdu

"Vi missar den manliga depressionen"

Manlig depression fortfarande stigmatiserat.

Ensam kvinna sitter på brygga och tittar ut över en sjö.

Deprimerad eller bara lite smådeppig?

"Ta dig i kragen! En rask promenad gör nog susen!"

Eva Åstrand och Camilla Pitkänen sitter i en soffa.

Anhöriga behöver också stöd

Skuld och skam drabbar ofta de närstående.

Två personer som håller händer.

Skolpsykolog: Tillåt sårbarhet och svaghet i skolan

Mycket kunde göras i skolan för att stärka elevernas hälsa.

hurmårdu

Här är låtarna vi lyssnar på för att må bättre

Svenska Yles publik har valt musiken för #hurmårdu i radio.

hanna mäntylä

Mer psykoterapi och arbete ska hjälpa deprimerade

Social- och hälsovårdsministern: skäms inte över depression.

Tonårsflicka sitter på marken i portgång

Berättelse 65: Man måste våga möta sina rädslor

Det kändes som om jag aldrig var good enough.

Forskaren Torbjörn Josefsson, lektor i psykologi vid Högskolan i Halmstad.

Motion lindrar depression

Forskning visar att motion har berydelse för deprimerade.

ansiktsbild på axel aminoff

Depression: En oavslutad sorg

Avstannad sorgeprocess bakom depression

Tonårsflicka sitter på marken i portgång

Bara hälften som behöver depressionsbehandling får det

Samtalsterapi är effektivast vid lindriga depressioner

kvinnas händer

Berättelse 64: Graviditeten gjorde mig deprimerad

Tack vare terapeuten började jag må bra igen,

skor

De unga kvinnorna nödropar

Prestationskraven och skammen förstör oss.

Marko Kangas för #hurmårdu

Markos depression kunde ha kostat honom livet

Minnen från det förflutna tog Marko på en vansinnesfärd.

unga sjukpensionärer pga depression

Depression skördar unga - allt fler i förtidspension

50 procent fler unga sjukpensioneras på grund av depression.

anaonym kvinna

Berättelse 60: Depressionen var nödvändig

Mår bättre nu, men var ohållbart att inte krascha.

skor

Berättelse 59: Prestationskraven gjorde mig sjuk

Inget slutdatum för att tillfriskna från en depression.

Hasse Nordman och hans fru och stöd Marja-Leena.

Hasse tog sig ur den djupa depressionen

Starkt socialt kapital hjälpte Hasse bli frisk.

#hurmårdu

Berättelse 58: Mörka moln sedan tonåren

Människor som förstår är det viktigaste.

#hurmårdu

Berättelse 57: Borde våga se mina känslor som de är

Har som vuxen börjat känna mig sorgsen.

Marina Maatela utanför Radiohuset

Gör jobbet dig deprimerad? Tala med chefen!

Arbetshälsopsykologens tips till dig som känner dig nere.

Tonårsflicka sitter på marken i portgång

Berättelse 55: Lär dig prioritera

Man måste våga be om hjälp och prioritera rätt.

kvinna går i naturen

Berättelse 54: Var inte så hård mot dig själv

Vetskapen om att folk bryr sig hjälper.

kvinnas händer

Berättelse 53: Snart kollapsar jag

Har tunga år bakom mig, försöker orka för barnens skull.

Berättelse 52: En vän räddade mig

Berätta för någon att du mår dåligt

man tittar över vatten

Berättelse 51: Känns inte som det ska

Hur vet man om man är deprimerad eller inte?

anonym kvinna i naturen

Berättelse 50: Lungsjukdomen gjorde mig psykiskt sjuk

Ingen förståelse för sjukdomen, vilket knäckte mig psykiskt.

anaonym kvinna

Berättelse 49: Ingen visste hur det egentligen stod till

Ångrar att jag inte berättade för vänner.

anaonym kvinna

Berättelse 48: Fick inte hjälp under studietiden

Fick inte den rätta hjälpen förrän jag bytte ort.

Deprimerad människa sitter böjd framåt.

Berättelse 47: Låtsas inte vara starkare än du är

Familjeterapin gav äntligen den hjälp jag behövde.

Ensam kvinna sitter på brygga och tittar ut över en sjö.

Depressionerna blir dyra för samhället

Var femte finländare insjuknar i depression.

catariina salo-bild till #hurmårdu

Catariina Salo: Psykisk ohälsa kan orsaka klasskillnader

För långsamt och byråkratiskt att få hjälp.

anonym kvinna #hurmårdu

Berättelse 45: Min hund hjälpte mig mycket

Bland annat min hund hjälpte mig få ordning på livet igen.

anonym kvinna i naturen

Berättelse 44: Känner sorg över det lilla barnet jag var

Har mått dåligt sedan jag var barn och känner sorg över det.

kvinnas händer

Berättelse 43: Sök hjälp i tid

Att tala med kuratorn hjälpt emig då jag mådde som sämst.

anonym kvinna, #hurmårbra

Berättelse 42: Ätstörning och depression

Efter år av ätstörningar insåg jag att jag var deprimerad.

anonym kvinna i naturen

Berättelse 41: Ett fejkat leende

Efter två år svängde det äntligen!

anaonym kvinna

Berättelse 40: Medicinen räddade mig

Det var svårt att få den hjälp jag behövde.

anonym kvinna i naturen

Berättelse 39: Smärtsamt inse att det finaste ligger bakom en

Livet är stundvis nästan outhärdligt svårt.

skor

Berättelse 38: Skrivandet hjälpte mig

Att skriva och berätta om mitt mående har hjälpt.

man tittar mot vatten

Berättelse 36: Det finns ljus i mörkret

Att bli lämnad gjorde mig sjuk, men är på bättringsvägen.

anonym kvinna #hurmårdu

Berättelse 35: Obligatoriska psykologbesök borde införas

Viktigt stoppa mobbningen, den förstör många!

Deltagande hand på axel

Berättelse 34: Terapi behövs men det är för dyrt

För mycket byråkrati för att få hjälp.

kvinnas händer

Berättelse 33: Förlamad av depression

Återkommande depression gör att jag inte kan jobba.

anaonym kvinna

Berättelse 31: Mobbningen har knäckt mig

Blev utsatt för mobbning i lågstadiet och mår ännu dåligt.

kvinna på gatan

Berättelse 30: Att skiljas från min sambo hjälpte mig

Det var mitt förhållande som gjorde mig deprimerad.

Angelica Qvist & Jenny Renqvist #hurmårdu

Vill förmedla hopp åt deprimerade

Grundade förening för att bryta tabun kring psykisk ohälsa.

anaonym kvinna

Berättelse 29: Det tar för länge att få hjälp

Säg aldrig ryck upp dig till en deprimerad.

händer

Berättelse 28: Jag skäms inte längre över att jag mår dåligt

Det gör ont att tänka att psykisk ohälsa är så tabubelagt.

anonym kvinna #hurmårdu

Berättelse 27: Jag har fått tillbaka känslan av hopp

Jag tror att terapin ska hjälpa fast det är tufft.

kvinna går i naturen

Berättelse 26: Lär dig styra dina tankar!

Sök professionell hjälp om du inte lyckas styra dina tankar.

#hurmårdu

Berättelse 24: Vet inte varför jag blev deprimerad

Terapi och mediciner blev min räddning.

man tittar över vatten

Berättelse 23: Deprimerad sedan jag var 11 år

Svåra kamratrelationer gjorde livet svårt.

anonym kvinna #hurmårdu

Berättelse 22: Ingen förstod mig

Fick hjälp efter självmordsförsök.

kvinnas händer

Berättelse 21: Stora brister inom psykiatrin

Viktigt med fungerande vård och att inte skambelägga.

kvinna i naturen

Berättelse 20: Idag är jag lycklig

Från absoluta botten till ett lyckligt liv.

skor

Berättelse 19: Det finns så många vägar att gå

Insikten om att jag var sjuk hjälpte mig.

anonym kvinna i naturen

Berättelse 18: Låt det ta tid!

Stora livshändelser gjorde mig sjuk.

#hurmårdu

Berättelse 17: Vi måste våga tala om psykiska problem

Jag hoppades på stroke istället för mentala problem.

#hurmårdu

Berättelse 15: Åtta råd av en deprimerad

Ta de första tecknen på allvar och var självisk.

Berättelse 14: Musik hjälper mig att orka

Stress under studeíetiden gjorde mig utbränd.

händer

Berättelse 13: Världens underbaraste psykolog räddade mig

Det viktigaste är att känna sig sedd och älskad.

man joggar ute

Berättelse 12: Träning håller mig flytande

Antidepressiva mediciner och träning hjälper en del.

Berättelse 11: Jag har alltid haft en fasad

Hemma är jag ett gråtande vrak med hjärtklappning.

Berättelse 10: Sjukhuset och mina anhöriga hjälpte

Trodde att hag aldrig skulle bli frisk igen.

Tonårsflicka sitter på marken i portgång

Berättelse 9: Jag var den alltid glada och roliga bruden

Min depression upptäcktes på en rutinkontroll.

Deprimerad människa sitter böjd framåt.

Berättelse 8: Efter att ha skadat mig själv sökte jag hjälp

Det bästa man kan göra är att prata öppet.

skor

Berättelse 6: Psykologens ord hjälpte mig

När jag blev bättre var det som om någon tryckt oå en knapp.

kvinna på gatan

Berättelse 5: Jag vill prata om det - inte tiga

Medicinerna hjälpte mig ur en djup depression.

Berättelse 4: Ge aldrig upp!

Jag var 18 år och hade inga drömmar i livet.

#hurmårdu

Berättelse 3: Sluta skämmas för att du mår dåligt

Ju mindre vi pratar om det, desto större blir skamkänslorna.

Ensam kvinna sitter på brygga och tittar ut över en sjö.

Berättelse 2: Från ett kolmörkt badrum till en upplyst sal

Jag insåg att jag inte behöver prestera för att duga.

händer som håller i varandra

Berättelse 1: Våga be om hjälp

Man får inget pris för att man kämpar i ensamhet.

kärr i skymning

Livskriser höjer risken för depression

Kriser i olika livsskeden kan leda till depression.