Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Norrena & Frantz: ”Han var kär i mig men jag hade inget mer att erbjuda honom än vänskap” – om att hamna i kompisfällan

Skrattande par äter lunch på restaurang.
Bild: Gabby Baldrocco

Att vara olyckligt kär är aldrig en höjdare. Extra besvärligt blir det ifall den som får ditt hjärta att slå frivolter är en nära vän.

Hur går man vidare då? Att ta mod till sig och berätta hur det ligger till är ett alternativ - men tänk om det hela blir superpinsamt, vännen blir förskräckt och er vänskap upphör i samma stund?

Men att gå omkring och tråna i tysthet är också dumt, för tänk om det skulle visa sig att känslorna var ömsesidiga?

Eller är det bäst att bara dra sig tillbaka, hålla avstånd till kompisen och förhoppningsvis hitta den rätta på annat håll?

Den här veckan pratar vi om den så kallade kompis-zonen i Relationspodden. Hannah befinner sig i zonen som bäst och tycker det är lite genant att ha varit öppen med sina förhoppningar. Eva blir så rörd av veckans brevskörd att hon förvandlas till en poet.

Några av veckans brev publicerar vi här.

"Hjälp, jag är olyckligt kär i min kompis!"

32:55

Ifall jag hade städat hemma kanske det blivit vi två

Jag var kär i en kille i mitt kompisgäng. Vi var väldigt bekväma tillsammans och många trodde att vi var ihop, baserat på hur vi betedde oss i varandras närvaro.

Han brukade följa mig hem från fester så jag inte behövde gå ensam. En gång klagade han på att han inte ville gå hem då han grälat med sin rumskompis. Jag övervägde att erbjuda honom en sovplats hos mig istället, men eftersom jag lämnat min bostad i ett väldigt ostädat skick täcktes jag inte.

Så jag gav honom en klapp på axeln och sade något i stil med 'det blir nog bra, sov gott!'.

Jag tror att mina ord trampade honom på tårna, för efter den här kvällen var vi inte längre lika nära.

Kaktusen 23 år

Ung kvinna sitter i soffa täckt av klädesplagg, slår hjälplöst ut med armarna
Bildtext Du ser ju själv, loverboy, här finns ingen plats för romantik.
Bild: Voy

Jag hade ingen romantisk kärlek att ge honom, men vi lärde oss mycket av vår relation

Jag vän-zonande en kille i gymnasiet. Det var inte något fel på honom, men romantiskt fanns det inget som lockade.

Vi var mycket olika och det kändes berikande i vår trötta stad, men han hade nog rätt orealistiska förväntningar på mig. På sätt och vis var det var det ju smickrande, men samtidigt var jag förtvivlat förtjust i någon annan.

Sedan de tiderna har vi gått åt helt separata håll, men vår relation var ett bra bollplank för senare förhållanden. Visst var det ju jobbigt att veta att han pinades, men jag hade faktiskt inget annat än kamratskap att ge.

Jag är nöjd att jag inte behövde försöka, utan att vi tillsammans respekterade mina gränser.

Comme ci comme ça, 49

Ung man står framför blå fondväg och blinkar mot kameran
Bildtext Hoppla! Någonting säger mig att du är redo för nästa steg, Karl-Ove!
Bild: KHOSRO

Jag märkte hans moves innan han själv var medveten om dem

Vi var vänner i några år och nu är vi ihop. När vi började dejta visste vi redan mycket om varandras liv, bakgrund och värderingar. Vi hade också koll på de dåliga sidorna, så det kändes tryggt från början. Vi har aldrig behövt visa upp en polerad fasad på en dejt, eftersom vi varit 100 % oss själva från första början.

När vi var vänner brukade vi prata mycket om dejtande och båda visste mycket om hur den andra fungerar när det handlar om sådant. Det ledde till att vi kunde läsa av varandra ganska bra när det började gå mot dejting-zonen.

Jag märkte att han lade in sina moves redan innan han var medveten om det själv, eftersom vi hade pratat så mycket om sådant tidigare.

För oss blev det sen supernaturligt, vi råkade bli kära i varandra ungefär samtidigt och en dag tog han mig modigt i handen när vi satt och pratade. Och på den vägen är det.

Sambo, 31