Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Film: Terrifier 2 – Art the Clown lemlästar och likviderar, men lämnar recensenten lätt likgiltig

Från 2022
Art the Clown (David Howard Thornton) i närbild där hen står lutad mot en vägg och är helt nerblodig.
Bildtext Här är jag nu! Art the Clown (David Howard Thornton) är ännu en skräckclown.
Bild: Cinema Mondo

En vålsam och blodig lågbudgetfilm som blev en hit. Men filmens rykte är kanske mer spännande än själva handlingen.

Terrifier 2 har beskrivits som så äcklig och skrämmande att folk spyr eller svimmar.

För en filmregissör är sådana här påståenden ofta en fjäder i hatten och för marknadsföringsavdelningen en fullträff.

För det finns kanske inget bättre sätt att skapa rubriker och diskussion kring en film än att utfärda ”varningar” för publiken att filmen kan resultera i starka reaktioner.

Art the Clown (David Howard Thornton) står och håller i en halvt uppäten hand.
Bildtext Jag vill ha mer och mer, Art the Clown (David Howard Thornton).
Bild: Cinema Mondo

Visst är Terrifier 2 slibbig, för det är en slasherfilm om en galen clown som går omkring och tar livet av folk på de mest brutala och sadistiska sätt.

Slasherfilm är en subgenre inom skräckfilmen, där handlingen går ut på en galen och övermänsklig psykopatisk mördare som följer och jagar sina offer, främst unga personer, och mördar dem oftast med kniv eller yxa.

Det är våldsamt och grymt men också så groteskt och överdrivet att det skapar en viss distans. Det är mer äckligt än skrämmande men filmen har ändå 18-års åldersgräns.

Full fart på Art

Jag tänker inte gå in i detalj på vad som händer i filmen det räcker med att jag säger att clownen Art sparkar, sliter, skär och skalperar folk. Hen river och piskar, halshugger, hackar och hivar syra på sina offer.

Blodet inte bara skvätter, det sprutar. Det finns ingen kroppsdel som Art inte skulle ge sig på då hen karvar i sina offer, oftast i närbild.

Dissekerar man filmen hittar man även en handling. Art the Clown (David Howard Thornton) är en underlig figur som dykt upp i det lilla samhället Miles County året innan och gått bärsärkagång.

Sienna (Lauren LaVera) står vid en butiksdisk och ser rädd ut, bakom henne står Art the Clown (David Howard Thornton).
Bildtext Det här är inte en skojig Halloween-butik. Sienna (Lauren LaVera) och Art the Clown (David Howard Thornton).
Bild: Cinema Mondo

Nu är det igen Halloween och man spekulerar om Art the Clown verkligen är död, hans kropp försvann ju så mystiskt.

Huvudperson, förutom Art, är den tonåriga Sienna (Lauren LaVera) som planerat en alldeles speciell Halloweendräkt, baserad på en teckning som hennes avlidne far en gång ritat.

Lillebror Jonathan (Elliott Fullam) igen verkar vara smått besatt av Art speciellt som han hittar gamla tidningsartiklar i pappans anteckningsbok. Finns här kanske något samband?

Handlingen är ändå av underordnad betydelse, det viktiga här är de olika scenerna där Art på olika groteska och galna sätt tar livet av folk.

Vad gömmer leendet?

Clownen är en tacksam figur i skräck, vi har Joker i Batman eller Stephen Kings Pennywise för att nämna några av de mer kända skräckclownerna.

Visst är det kusligt med en figur som vi inte riktigt vet vem det är och som agerar nyckfullt.

Dessutom skapar det sminkade leendet också en viss osäkerhet, vad tänker och känner personen bakom det här groteska leendet egentligen?

Art the Clown kommer med ett förvridet leende, smutsiga tänder och kroknäsa, det som ytterligare gör clownen spöklik är stumheten och det tysta skrattet.

Ännu mer ruggig är ändå den lilla, bleka flickan med ett förvridet leende som ibland dyker upp, hon lär vara ett av hans första offer.

Fortsättning följer – antagligen

Terrifier 2 gjordes på en minimal budget och har blivit en oväntad succé. Det är den tredje långfilmen om Art the Clown, de två tidigare är All Hallows’ Eve (2013) och Terrifier (2016).

Regissören, manusförfattaren och producenten Damien Leone har även gjort specialeffekterna och med tanke på filmens budget på 250 000 dollar är de mycket skickligt gjorda.

Terrifier 2 fungerar just som slasherfilm och har också fingervisningar till slasherfilmens guldåldrar på 1970- och 1980-talet, speciellt soundtracket med pulserande syntmusik och de medvetet klichéfyllda replikerna.

Det kanske mest kusliga är ändå längden, 2 timmar och 18 minuter.

Filmens längd ger en ändå gott om tid att fundera där man sitter i biomörkret. Vad säger det om mig att jag sitter och ser på det här? Varför betalar vi för att se på det här?

Är det kul?

Sitter du kvar under slutexterna får du också en liten fingervisning om vad Terrifer 3 antagligen kommer att handla om.