Hoppa till huvudinnehåll

Hälsa

Berättelse 36: Det finns ljus i mörkret

Från 2015
Uppdaterad 27.11.2015 12:35.
man tittar mot vatten
Bild: YLE/Petter Sandelin

Krisen kom när mitt förhållande tog slut. Hela min värld rasade samman och jag förlorade min framtidstro.

I nästan två veckor övertygade jag mig själv om att jag inte var deprimerad, det var först när jag försökte leva mitt liv som vanligt igen som helvetet brakade loss. Allt jag fick ur mig var: "jag orkar inte mer, låt mig dö".

Jag blev körd till och inlagd på sjukhus. De tog ett par dagar före jag kände mig säker på avdelningen och jag hade svårt att tala med skötarna och ville bara ha medicin som dödade tankarna i mitt huvud. Efter tre veckor på avdelningen kände jag mig frisk nog för att gå på helgpermission. Jag träffade några kompisar och vi gick på krog.

På krogen träffade jag min före detta, hon kunde inte se mig i ögonen och plötsligt kom solen fram i ösregnet och krisen släppte. Två månader senare och jag är nu medicinfri. Bearbetar ännu det som har hänt men det känns skönt att veta att solen kan komma fram fast det är beckmörkt.

Kämpa! Kom ihåg du är aldrig ensam och skäms aldrig för att det kan vara tugnt, det finns hjälp!

Formuläret är inte längre tillgängligt.

#hurmårdu