Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Kodspråk, hemliga möten och smuggelkjolar – för 120 år sedan grundades ett gåtfullt sällskap för kvinnor som ännu är aktuellt

Från 2022
Kvinnokagalen och några av dess medlemmar.
Bildtext Tekla Hultin, Elin Malin, Dagmar Neovius, Helmi Krohn, Alli Nissinen, Ellinor Ivalo, Cely Mechelin och Maissi Erkko var några av medlemmarna i Kvinnokagalen.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

På Päivälehtimuseet i Helsingfors pågår en utställning om Kvinnokagalen där man har lyckats skrapa ihop så mycket information som går att få om ett hemligt sällskap.

För många är ett självständigt Finland en självklarhet i dag. Flera av oss har växt upp under så trygga omständigheter att det är lätt att glömma att det funnits en tid innan självständigheten som skiljde sig väldigt mycket från vad vi är vana med i dag.

Kirsi Kolari på Päivälehtimuseet i Helsingfors berättar att situationen i Finland var väldigt tuff i början av 1900-talet och skildrar livet under ofärdsåren med ett exempel:

– Maissi Erkko har skrivit i sina brev att hon tänkte att man står vid kanten till en öppen grav och bara väntar på vem som ramlar ner dit. Det var alltid hot och osäkerhet kring vad som kommer att hända.

Hemligt sällskap för kvinnor som grundades för 120 år sedan är ännu aktuellt

11:27

Det passiva motståndet ökar

För 120 år var Erkko tillsammans med Tekla Hultin och Dagmar Neovius uppgivna och trötta på flera saker. Det var inte bara förryskningsåtgärderna som var frustrerande för de tre kvinnorna, utan även att de inte tilläts delta i motståndsarbetet mot försöken att göra Finland ryskt.

Kirsi Kolari på Päivälehtimuseet i Helsingfors.
Bildtext Kirsi Kolari berättar att det inte har varit det lättaste projektet att få ihop en utställning om ett hemligt sällskap som var aktiva för 120 år sedan.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Deras män och bröder organiserade sig i Kagalverksamheten, och fastän de tre kvinnorna ville vara med så var det inte så enkelt.

– Det var förbjudet för kvinnor att delta. Några enstaka gånger bjöds kvinnor med på Kagalens möten, men väl på plats märkte de att de bjudits in bara för att koka kaffe och fick inte delta i diskussionerna på själva mötet, berättar Kolari.

Eftersom de tre kvinnorna ville göra mera än koka kaffe grundade de Kvinnokagalen 1902.

Tekla Hultins hem har återskapats för utställningen om Kvinnokagalerna på Päivälehtimuseet.
Bildtext Ett rum ur Tekla Hultins hem har återskapats på Päivälehtimuseet då det var här Kvinnokagalen grundades. Flera av sällskapets hemliga möten var också hos Hultins under förevändningen att man samlades för att sy. ”De hade alltid handarbetena med sig så det skulle se ut som en harmlös syförening ifall gendarmerna skulle råka komma”, berättar Kirsi Kolari.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

”Oskyldiga” kvinnor organiserar sig

I början av 1900-talet saknade kvinnor rösträtt, de var inte politiskt aktiva, hade inga tunga roller i samhället utan var i första hand hemma och tog hand om barnen. Trots det här, eller snarare just på grund av det här, hade kagalkvinnorna en fördel som deras manliga kompanjoner saknade.

– Kvinnor betraktades som ofarliga på den tiden. Så det var lätt för dem att ordna hemliga möten, berättar Kolari.

Smuggelkjol med fickor som rymmer tidningar som KKvinnokagalerna använde sig av.
Bildtext Smuggelkjolarna var kanske någonting som kagalkvinnorna faktiskt sydde under sina hemliga ”symöten”?
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Att kvinnor inte sågs som ett hot gjorde att Kvinnokagalen till skillnad från Kagalen kunde verka utan att oroa sig alltför mycket för att de ryska gendarmerna skulle överraska dem i deras hem. De gånger som någon ur Kvinnokalgalen råkade ut för en husrannsakan var det för att gendarmerna hade koll på deras män eller bröder.

Tvättkorgen var ett bra gömställe för förbjudna tidningar under ofärdsåren.
Bildtext Maissi Erkko var ensam hemma när de ryska gendarmerna knackade på dörren för att de ville veta vad hennes man Eero Erkko höll på med. Snabbt gömde hon den förbjudna publikationen Fria Ord i tvättkorgen och lyckades dölja tidningarna från gendarmerna.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Även tullen lurades

Att omvärlden såg på kvinnor som oskyldiga och oförmögna till annat än att sy och koka kaffe underlättade också införseln av den förbjudna publikationen Fria Ord, som trycktes i Sverige.

– När de kom över gränsen i Haparanda tillbaka till Finland var flera av kvinnorna säkra på att tullmännen skulle se hur tjocka de såg ut då de hade tidningar stoppade överallt, i stövlarna och i bagaget, Men tulltjänstemännen märkte ingenting, berättar Kolari.

Hattlådor användes för att smuggla förbjudna tidningar.
Bildtext Hattlådor användes också av Kvinnokagalen för att smuggla in de förbjudna tidningarna i landet.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Flera finlandssvenska kagalkvinnor

Flera av de kvinnliga kagalerna var unga, ogifta finlandssvenska kvinnor och sällskapets kommunikation skedde i första hand på svenska. Att flera finlandssvenskar engagerade sig i kagalverksamheten var ändå ingen slump.

– Då bestod den bildade klassen i första hand av svenskspråkiga, och kagalkvinnorna hörde till den intellektuella och bildade klassen. Så det var naturligt att flera finlandssvenska kvinnor var med, konstaterar Kolari.

En chiffernyckel för att kunna tyda de hemliga meddelandena som Kvinnokagalen skickade åt varandra.
Bildtext Bland Dagmar Neovius brev hittade man ett meddelande som skrivits på kodspråk, tillsammans med en chiffernyckel. Eftersom Kvinnokagalen kommunicerade i första hand på svenska är också kodnyckeln på svenska.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Flera av Kvinnokagalens medlemmar var föregångare för kvinnors framfart i samhället. Exempelvis Tekla Hultin var Finlands första filosofie doktor och Dagmar Neovius var den första kvinnliga riksdagsledamoten för Svenska folkpartiet.

Kvinnokagalens medlemmar var skribenter, journalister och lärare, och det som förenade dem var att de hade studerat och var aktiva i samhället. Att flera av dem var ogifta berodde på att det var lättare för ogifta kvinnor att vara med i det passiva motståndet, då de inte hade hushåll och barn att ta hand om.

Historien upprepar sig

Men allt det här var som sagt för 120 år sen, varför ska vi bry oss om Kvinnokagalen idag?

– Kvinnokagalen är jätteaktuell i dag. Den grundades ju för att protestera mot förryskningsåtgärderna som började i slutet av 1800-talet när Ryssland ville kontrollera sina randområden och visa sin styrka, säger Kolari och fortsätter:

– Om vi tänker på dagens läge, på läget i Europa och att det är krig här. Och, vad gör Ryssland? Jo, de vill kontrollera sina randområden, igen!

Kirsi Kolari är kurator för utställningen om Kvinnokagalen på Päivälehtimuseet.
Bildtext Filosofie doktor och historieforskare Reetta Hänninen har skrivit och kuraterat utställningen om Kvinnokagalen. Hon har även gett ut Tulisdydän, en biografi om Maissi Erkko och som bäst skriver hon en biografi om Tekla Hultin.
Bild: Ida Pimenoff

Utställningen ”Kvinnokagalen – motstånd och upplysning under ofärdsåren 1899-1906” pågår till den 19.2 2023 på Päivälehtimuseet i Helsingfors. Utställningen har kuraterats av Reetta Hänninen.